"Den här generationen tittar inte tillbaka. Den tittar bara framåt"

Under parollen ”Kvinna, liv, frihet” protesterar den unga generationen i Iran mot både familjens och statens förtryck. Det är en generation som under hela sitt liv väntat på en förändring som aldrig kommer och som nu enligt socialantropologen Shahram Khosravi vid Stockholms universitet inte upplever att de har något att förlora.

Studenter vid Amir Kabir universitetet i Teheran protesterar mot slöjtvånget och det iranska styret i september 2022. Foto: Darafsh/Wikimedia Commons 

– Det intressanta med den här generationen är att de inte tittar tillbaka. De tittar bara framåt. Det är det som gör dem oförutsägbara, vilket i sin tur gör att staten är helt chockad. Varje dag hittar de nya sätt att utmana makten, säger Shahram Khosravi.

Frigörelse från både stat och familj

Den generation Shahram Khosravi pratar om är unga under 20 år, den så kallade generation Z. En generation han menar står klämd mellan staten och familjen.

– De försöker fly från båda institutionerna och ger sig då ut på gatan, som blir ett rum för att uttrycka sina politiska åsikter.

I gaturummet har de enligt Shahram Khosravi på kort tid lyckats skapa mängder av spännande uttrycksformer för sitt motstånd, som dynamisk graffiti, målningar och andra kulturella uttryck, som i sin tur stödjer och driver protesterna framåt.

Men varför verkar det finns det en sådan oräddhet bland dem som protesterar?

– De här unga, som är 20 år och yngre, har växt upp under systematisk statlig mobbning. Det är inget nytt för dem. De har kriminaliserats av staten varje dag under hela sin uppväxt, inte på grund av vad de gör, utan på grund av det de är. De har levt varje dag i en slags vardaglig nödsituation. Det gör att de inte har något att förlora.

Shahram Khosravi menar att det handlar om två grundläggande saker:

Väntan
– De unga har levt i en utdragen väntan med statliga löften om utbildning och jobb, på att kunna göra något av sina liv och det har inte hänt någonting. Samtidigt har de sett en global ungdomskultur de inte har tillgång till.

Hopp
– Eller snarare bristen på hopp, när de har sett vad som händer istället. De har insett att de har rätt till sin kropp och sexualitet, men det finns inga konkreta möjligheter att förverkliga det. Gapet mellan kraven och verkligheten har skapat en ilska som är svår att stoppa.
Shahram Khosravi beskriver det som en ackumulation av förtryck och upplevd hopplöshet, när utbildning inte har lett till jobb och när jobb inte har lett till trygghet.

Vad ser du om du tittar framåt?

– På kort sikt ser det inte bra ut. Det är en farlig situation där staten har förlorat all auktoritet. På lång sikt ser jag det som en fortsättning på en lång rad protester och revolter, 1911, 1979, 2000, 2018, 2019, 2022. Det är det som är hoppfullt. Sedan 1911 har befolkningen krävt och väntat på en förändring. Det som dessa unga nu genomför i praktiken.

Om Shahram Khosravi

Shahram Khosravi är professor i socialantropologi vid Stockholms universitet. Han är medgrundare till nätverket Critical Border Studies och har forskat om Iran, maskulinitet och generationskonflikter.

Shahram Khosravi har bland annat skrivit böckerna ”Waiting – a project in conversation” 2021, Precarious Lives: Waiting and Hope in Iran 2017, 'Illegal', Young and Defiant in Tehran 2011, Traveller: An Auto-Ethnography of Borders 2010, flera av dem med fokus på generationsskillnader och generationskonflikter i Iran.

Läs mer om Shahram Khosravis forskning

Senast uppdaterad: 2025-11-27

Sidansvarig: Kommunikationsavdelningen