Forskningsprojekt USER-GRAM: Språklig effektivitet som drivkraft för grammatisk förändring

Språket är i konstant förändring. Språkförändringar drivs av talare som ständigt uppfinner nya uttryckssätt och omformar språkets grammatik genom bruk. En av de främsta drivkrafterna bakom språkliga innovationer är effektivitet. I vardagliga samtal uppstår ofta spontana förenklingar som gör kommunikationen mer effektiv i stunden. Till exempel använder många den förkortade formen massa i stället för en massa, eles casam i stället för eles se casam, eller sais pas i stället för je ne sais pas.

Men effektivitet handlar inte bara om att korta ned. Enligt principen om negativ korrelation mellan tillgänglighet och kostnad (Levshina 2022) lägger talare ned lite möda på betydelser som är förutsägbara, och mer möda på betydelser som är mindre förutsägbara: kortare former för det som mottagaren ändå kan sluta sig till, längre former för det som hon inte kan förutse. Effektivitet kan därför lika gärna bygga ut grammatiska strukturer som reducera dem — det beror på hur förutsägbar den åsyftade betydelsen är.

Ett tydligt exempel på det senare finns i spanskans oblika relativsatser, där den bestämda artikeln är valfri. Exemplen nedan visar korrelatet med kursiv text, och de oblika relativsatsernas variation i fetstil. Historiskt sett är utgångspunkten den kortare varianten, utan artikel.

(1) Compró una casa en que pensaba instalarse al jubilarse.
'Hon köpte ett hus som hon tänkte flytta in i när hon gick i pension.'

I kontexter där korrelatet är svårt att förutse — när det ligger långt bort och konkurrerar med andra led om mottagarens uppmärksamhet — uppstår en längre variant med artikel, som kognitivt underlättar bearbetningen av yttrandet:

(2) Compró una casa en las afueras, cerca de donde habían vivido sus padres durante muchos años, en la que pensaba instalarse al jubilarse.
'Hon köpte ett hus i utkanten av staden, nära den plats där hennes föräldrar hade bott i många år, som hon tänkte flytta in i när hon gick i pension.'

Så långt är förändringen precis vad effektivitetsprincipen förutsäger: mer material just där mottagaren behöver det (Levshina 2022). Men med tiden sprider sig den längre varianten också till de lättillgängliga kontexter där den kortare varianten en gång räckte:

(3) Compró una casa en la que pensaba instalarse al jubilarse.
'Hon köpte ett hus som hon tänkte flytta in i när hon gick i pension.'

(3) skiljer sig från (1) enbart genom artikeln, och här utför artikeln inget arbete för tolkningen. Det som uppstod som en effektiv lösning i (2) har alltså blivit en ren kostnad i (3), något som ur ett effektivitetsperspektiv förefaller paradoxalt.

Medan vissa innovationer förblir tillfälliga och begränsade till enstaka samtal, blir andra med tiden en permanent del av språket — och när de väl har blivit det fortsätter de att spridas, också till kontexter där de inte längre fyller den funktion de uppstod ur. Strukturen i (3) har överlevt sin egen effektivitetsmotivering. Vad som håller den kvar där är en öppen fråga, och en av dem projektet ställer.

Detta projekt tar avstamp i denna observation och ställer två frågor: hur kan något som uppstår som en effektiv lösning i ett specifikt ögonblick utvecklas till en bestående förändring som sprider sig genom hela språket? Och vad händer med förändringen efter att den lämnat de sammanhang där den var effektiv?

Varför är detta viktigt att forska om? Även om vi vet att språklig effektivitet driver språkförändringar, förstår vi fortfarande inte helt hur tillfälliga effektiva innovationer kan bli permanenta delar av grammatiken. Ännu mindre vet vi vad som sker därefter. Mycket tyder på att sådana förändringar med tiden når kontexter där de inte längre ger någon effektivitetsvinst, utan tvärtom kan gå ut över effektiviteten: talaren lägger ned möda på betydelser som mottagaren ändå hade kunnat förutse. Grammatiken bär med andra ord spår av lösningar som en gång var effektiva men som inte längre är det — och effektivitet kan därför förklara hur en förändring uppstår utan att förklara var den till slut hamnar. Detta är en central fråga för att förstå hur människor i olika tidsperioder bearbetar språk rent kognitivt och hur talare omformar språkliga system över tid genom språkbruk.

Genom att med korpusbaserade och kvantitativa metoder följa effektivitetsdrivna förändringar i fem språk (engelska, franska, portugisiska, spanska och svenska) över flera århundraden kommer projektet att ge ny och viktig kunskap om hur människor anpassar sitt språk för att kommunicera mer effektivt i olika sammanhang och genom vilka mekanismer språk förändras. Detta kan hjälpa oss att förstå varför vissa språkliga förändringar blir bestående medan andra försvinner, varför de sprider sig längre än effektiviteten motiverar, samt hur olika språks egenheter påverkar denna process. På så sätt får vi djupare insikter i hur mänsklig kommunikation fungerar och utvecklas över tid.