Fridshemmet är en utbildningsform satt att hantera allehanda problem och tillkortakommanden som andra delar av samhället inte lyckas, hinner eller vill ta hand om. På många sätt fungerar verksamheten som ett skyddsnät där barn tillåts landa och tas om hand när de av olika skäl anses befinna sig i fall. En mycket stor andel av alla barn från 6 till 9 års ålder slussas igenom fridshemmet, vilket gör det till en passande uppsamlingsplats för att ställa till rätta sådant som i samhällets ögon betraktas som bristande eller icke önskvärt och för att forma och rikta barn på sätt som är förenliga med rådande poliska och medborgerliga ideal.

Problemlösning är inte ett begrepp som explicit ingår i fridshemmets uppdrag eller syfe, men är samtidigt till stor del det som utbildningen förväntas innebära. Att fridshemmet i praktiken fungerar som en problemlösande arena hänger ihop med dess frivilliga karaktär: Barn är inte förpliktade att delta, något som i sin tur leder till ett inte alltför hårt reglerat eller
detaljstyrt innehåll, vilket öppnar upp för utrymme att fylla med problemlösande ambitioner. Så kallade problematiska beteenden, (o)förmågor, tillstånd och situationer, som i andra delar av samhället inte anses möjliga att handskas med på passande eller tillräckliga sätt, behöver i fridshemmet tas om hand, bearbetas och vändas till mer lämpliga och anpassade
dito. Skillnader och olikheter bör i verksamheten hanteras som tillgångar. Fridshemmet fungerar därmed som en möjliggörande instans och det är just i detta som det aktuella forskningsprojektet tar sitt avstamp.