Forskningsprojekt Skandinaviska kvinnliga konstnärer vid Atelier 17. Konstnärliga praktiker, kollektiva processer och transnationella nätverk 1950–1970
Det här projektet undersöker den grafiska verkstaden Atelier 17 med fokus på verkstaden som rum för skandinaviska kvinnliga konstnärer mellan 1950 och 1970.
Fotografier från Atelier 17, Paris, 1968.
Atelier 17 grundades i Paris 1927 och blev en viktig plats för den moderna grafikens utveckling. Automatisk teckning med hjälp av torrnål på kopparplåt skapade spontana och surrealistiska etsningar och gravyrer medan simultan färgtryckning genom viskositetstryck erbjöd nya, måleriska uttrycksmöjligheter. Verkstaden fungerade som en tvärdisciplinär mötesplats för konstnärer, författare och poeter. Genom att främja samarbete mellan etablerade konstnärer och mer oerfarna skapade verkstaden arbetsmetoder som fokuserade på process och kunskapsutbyte. Många av konstnärerna var kvinnor som på olika sätt kom att utveckla efterkrigstidens abstrakta modernism, surrealism och expressionism. Gemensamt för flera av dem var att de bröt mot grafikens regler i fråga om både stil, skala och teknik och banade därigenom väg för nya estetiska uttryck genom sina etsningar, gravyrer och träsnitt.
Brita Molin, Louise (u.å.) Torrnål och Inger Sitter, Utan titel (1968). Färglitografi.
Det här projektet tar sin utgångspunkt i Atelier 17 som plats, inte bara för grafisk produktion utan som en central nod för kunskapsutbyte och teknisk utveckling inom ett transnationellt nätverk av konstnärliga, materiella och institutionella aktörer. Fem kvinnliga konstnärskap bildar studiens empiriska utgångspunkt: Brita Molin (1919–2008) och Joy Egnel (1920–2001) från Sverige, Inger Sitter (1929–2015) och Anne Breivik (1932–2012) från Norge samt Jette Thyssen (född 1933) från Danmark, samtliga verksamma vid Atelier 17 i Paris mellan 1950 och 1970.
Brita Molin, Open Doors (1972). Relief, djuptryck.