Forskningsprojekt Att navigera genom upphörandeprocessen
Vad kan försvåra för den som vill upphöra med brott? Varför återfaller människor i brottslighet? Vad kan samhället göra för att underlätta för den som vill lämna en kriminell livsstil? Dessa frågor – och fler – avser föreliggande doktorandprojekt svara på.
Det finns idag flera insatser för den som vill lämna en kriminell livsstil eller hoppa av gäng. Sådant stöd kallas även för ”assisterat upphörande”, där bland annat polisens avhopparinsatser och SIG (sociala insatsgrupper) ingår. Trots stöd präglas upphörandeprocessen av flera utmaningar, motgångar och hinder på vägen, såsom en instabil boendesituation, hotbild, psykisk ohälsa och skuldsättning. Detta fenomen kallas för ”frustrerat upphörande” men forskningsbidragen är få, inte minst i en svensk kontext.
Samtidigt innebär ett uppbrott med kriminaliteten flera kännbara uppoffringar, såsom snabba pengar, vänner, status, spänning och beskydd. I denna utsatta position där incitament står i strid med varandra kan ambivalens uppstå, där individen känner sig allt mer splittrad.
Att insatser pausas eller avbryts är inte ovanligt och kommer med betydande kostnader – för såväl samhället som för den enskilda individen. Här behövs mer kunskap om varför människor återfaller, och vad som kan få dem att stanna kvar på resan.
Detta policy-orienterade projekt tar avstamp i livsloppskriminologin, men väver även in teoribildning från behandlingsforskning, psykologi och socialt arbete. Materialet kommer att utgå ifrån livshistorieintervjuer med individer som på olika sätt försöker upphöra med brott samt intervjuer med yrkesverksamma som arbetar med målgruppen, såsom SIG-lotsar, avhopparsamordnare och externa aktörer. Projektet innefattar endast vuxna individer.
En fördjupad förståelse av ”frustrerat upphörande” i en samtida svensk behandlingskontext har viktiga implikationer för såväl teori som praktik.
Lily