ULV-studenter firades – nu är de redo att hjälpa elever att tro på sig själva

Högtiden inleddes av Tove Linné, uppdragsledare för Utlandsutbildade lärares vidareutbildning (ULV) samt Laura Alvarez Lopez, vicedekan vid Humanistiska fakulteten. Sedan var det dags för fem färdigutbildade lärare att ta plats på scenen.

– När jag står här idag tänker jag på en liten flicka, som älskade språk, böcker, och berättelser. Som var nyfiken på världen och hade sina egna drömmar om framtiden. Hon hade aldrig kunnat föreställa sig den här dagen. Men kanske är det just det som gör livet så spännande. Vi planerar. Vi drömmer. Men livet följer sällan kartan vi ritat. Ibland väljer vi vägen. Ibland väljer livet den åt oss. Och ibland behöver vi inte veta vart vägen leder. Vi behöver bara våga ta nästa steg.

Så inleds talet av Magda Zaiton, en av de lärare som kompletterat sin tidigare lärarutbildning genom ULV. I Syrien pluggade hon i sex år för att bli lärare och översättare, men när hon kom till Sverige behövde hon läsa vidare för att få sin svenska lärarlegitimation.

– Det fanns två personer i mig: en som vet något, och en som vill utveckla sig för att bli något annat – en legitimerad lärare här i Sverige.

På frågan om hur det känns att vara klar med studierna svarar hon:

– Spännande! Det var svårt, fullt av utmaningar och utveckling samtidigt. Man ser sig själv från ett nytt perspektiv hela tiden. Det var en lång resa, men det var värt det.

De internationella erfarenheterna en gåva till eleverna

Då högtiden samlar dem som slutfört sina studier genom ULV under de senaste tre åren deltog både de som blev klara med sin ULV-utbildning i år, eller för upp till tre år sedan, i ceremonin. Magda blev klar med sin examen i juli i år. Hon har pluggat till lärare i engelska och svenska som andraspråk. Under studietiden var det tidvis tufft då hon läste både utbildningen inom ULV och fristående kurser parallellt. Men hon lyckades få ett jobb direkt efter examen, och idag jobbar hon som SFI-lärare på en skola där hon nyss har fått tillsvidareanställning.

Mokryan Ali Aziz hade arbetat 12 år som både grundskolelärare och förskollärare i Kurdistan innan hon kom till Sverige. Hon blev klar med sina studier inom ULV i början av året, och är nu färdiglegitimerad grundlärare i bild och matematik för årskurs 1–6. Hon berättar i sitt tal från scenen om den utmanande resa som ULV inneburit för henne:

– Det har varit en resa som bäst kan beskrivas som en intensiv berg-och-dalbana. Stundtals har det känts som att vi har jonglerat med fler bollar än vad som är mänskligt möjligt. Att kombinera heltidsstudier med yrkesliv och det kanske viktigaste av allt, ansvaret för våra familjer, har krävt en disciplin och en uthållighet som jag tror att bara vi som suttit i samma båt verkligen kan förstå.

Samtidigt var det en tid där hon delade mycket glädje och skratt ihop med studiekamraterna, säger hon.

– Vi har blivit som en familj. Vi har delat kaffekoppar, frustrerade suckar över deadlines, men framför allt har vi delat glädjen i att förstå och att utvecklas. Nu står vi här, redo att ta nästa steg. Vi bär med oss en unik kompetens, en kombination av vår internationella erfarenhet och den svenska pedagogiska grund vi nu har lagt. Det är en gåva vi tar med oss ut till eleverna.
Mokryan säger att hon i början inte visste hur hon skulle hinna klara studierna inom ULV samtidigt som hon arbetade heltid och hade familj, där tentaplugg ofta konkurrerade med familjeutflykter.

– Jag tänkte, herregud ska jag klara det här? Men jag bestämde mig för att jag måste klara det, vilket jag gjorde och det är en så härlig känsla. Det känns underbart!
Hon tycker att innehållet i utbildningen var väldigt bra och att lärarna var tålmodiga.

– Själva utbildningen var fantastisk, både studiekamraterna, lärarna och de som hade ansvar i att hålla programmet var också underbara.

Mokryan jobbar på en skola där hon har varit verksam i nästan 14 år, först som praktikant, sedan som vikarie på fritids, därefter förskoleklassansvarig och nu behörig bild- och matematiklärare för lågstadiet.

En lång och tuff resa – men som bjöd på många skratt

Jennifer Mac tackar ULV i sitt tal från scenen.

– När jag tänker tillbaka på min första dag på Stockholms universitet, känner jag mig stolt. Jag kom hit med både förväntningar och nervositet, och idag står jag här med nya erfarenheter, nya minnen och en känsla av att jag faktiskt klarade det. Så tack, ULV, för den här resan!

Hon tog tjänstledigt för att plugga på heltid och läste förutom ULV även fristående kurser för att stärka sina kunskaper i estetiska ämnen. Nu är hon lättad över att ha tagit examen.

– Det är underbart att vara klar! Det har varit en lång och tuff resa, men samtidigt väldigt roligt. Genom ULV har jag fått nya kunskaper och erfarenheter, till exempel genom praktik och samarbete i arbetslaget och hur man bemöter olika studenter som kommer från olika länder. Jag har lärt mig mycket genom dessa kulturmöten.

Jennifer blev färdigutbildad förskollärare genom ULV i juni. Hon har skickat iväg sitt CV till många arbetsplatser och i förra veckan var hon på intervju på en förskola, och några dagar senare väntar en intervju på en annan förskola.

– Jag hoppas verkligen att jag snart får en tjänst som jag längtar efter, säger Jennifer Mac.

Rima Shamas hade en lång erfarenhet av att ha arbetat som lärare i arabiska i Syrien och en yrkesidentitet som hon var stolt över. Men när hon kom till Sverige behövde hon börja om. Hon beskriver studietiden på ULV som en väldigt fin och lärorik upplevelse och tycker att det känns fantastiskt att ha avslutat sina studier.

– Jag är både glad och stolt över att ha nått mitt mål. Jag uppskattade särskilt samarbetet med mina kurskamrater, där vi hjälpte, stöttade och lärde oss av varandra. Lärarna var också alltid vänliga, engagerade och hjälpsamma, vilket skapade en trygg och positiv studiemiljö. Jag kände mig väl bemött och uppmuntrad under hela utbildningen, och det betydde mycket för mig. Jag tar med mig många fina minnen och värdefulla erfarenheter från utbildningen, säger Rima.

Hon tog examen 2024 och är sedan dess behörig lärare i arabiska som modersmål och moderna språk och idag arbetar hon som vikarie på Språkcentrum i Stockholm. Hon berättar att hon är glad över att få arbeta med undervisning och använda de kunskaper och erfarenheter som hon fått under sin utbildning. I sitt tal från scenen nämner hon en av de viktigaste sakerna hon lärt sig under tiden på ULV:

– Vi behöver inte se hela vägen framför oss. Ibland räcker det att våga ta nästa steg.Vi klarade det. Och nu är det vår tur att hjälpa våra elever att tro på sig själva och våga ta nästa steg.

Öppnade dörren för ett nytt kapitel i livet

Aida Afram blev klar med sina studier på ULV för två år sedan och är nu färdigutbildad grundskollärare i årskurs 1–3. Hon har lång erfarenhet av att ha jobbat 13 år i en och samma skola i Sverige, med erfarenhet av att arbeta som både förskollärare och ämneslärare och fritidsledare. Men hon behövde sin legitimation. Hon saknar ord för att beskriva lättnaden att vara klar och nu ha sin lärarlegitimation.

– Det går inte att beskriva känslan, ärligt talat. Att vi fick det här tillfället vid den här åldern, det är som en gåva. Det är aldrig försent! Och när det gäller framtidsplaner finns det inget stopp för mig, jag är en människa som vill utvecklas.

Både Rima Shamas och Aida Afram tackade i sina tal Sverige för att ha gett dem trygghet och möjligheten att komplettera sin tidigare lärarutbildning till en svensk behörighet.

– ULV blev mer än en utbildning för mig, den blev en bro mellan då och nu. Mina erfarenheter fick nytt liv, och framtiden öppnade dörren till ett nytt kapitel i mitt liv, säger Aida i sin dikt från scenen.

– Sist, men inte minst – vill jag tacka världens underbaraste land, Sverige, för möjligheten, för dörren som stod öppen, för att drömmar fick växa även sent i livet, säger Aida och avslutar sitt tal med att be publiken ställa sig upp. Under Aidas ledning sjunger publiken sedan Sveriges nationalsång tillsammans.

Och för att återkomma till den lilla flickan i Magda Zaitons tal.

– Till den lilla flickan: skulle jag vilja säga fortsätt läsa, fortsätt fråga, fortsätt lära dig! Och låt himlen vara den enda gränsen för dina drömmar, säger Magda.

– Någonstans i våra klassrum kanske det sitter en elev med en dröm som ännu känns omöjlig. Låt oss vara läraren som får den eleven att tänka ”kanske kan jag också”, avslutar hon sitt tal.

Text: Elin Sahlin