Yttrande avseende "Nationellt förbud mot PFAS i vissa konsumentprodukter"

Området anser att ett förbud mot per- och polyfluorerade alkylsubstanser, PFAS, i de
listade konsumentprodukterna inte adresserar de mest betydande problemen med
PFAS vilka istället uppstår från hela konsumentproduktens livscykel, bland annat vid
produktion av PFAS-material och (felaktig) hantering av avfall. Tillsammans med de
industriella användningsområdena, som står för den klart största andelen av PFAS-
utsläppen, exponeras allmänheten (konsumenter) även genom dricksvatten och mat,
snarare än direktkontakt med exempelvis kosmetika eller teflonpannor. Miljönyttan
skulle därmed vara begränsad, inte minst eftersom utfasningen i flera sådana
produktsegment redan har skett eller pågår. I många länder har PFAS-haltiga
konsumentprodukter redan försvunnit från den vanliga detaljhandeln.

Dessutom anser området att det inte är möjligt eller önskvärt att dela upp
användningen av PFAS i kategorierna ”konsumentprodukter” och ”industri”.
Området vill uppmärksamma regeringen på att det inte finns någon definition av
konsumentprodukter i EU:s lagstiftning, varken i REACH (”Registration, Evaluation,
Authorisation and Restriction of Chemicals”) eller andra relevanta regleringar.

Området noterar också att det finns en stor gråskala mellan dessa två ytterligheter.
För att nämnvärt minska hälsoriskerna från PFAS behövs därför ett omfattande
PFAS-förbud som snarare grundas i tillgängligheten på alternativ, än en oklar
uppdelning mellan konsumentprodukter och industrianvändning. Detta eftersom
forskning, bland annat vid Stockholms universitet, har visat att det också finns
tillgängliga alternativ på marknaden i så kallad industrianvändning. Exempelvis
används inte PFAS i dagens vindkraftsturbinblad, utan PFAS-fria material är
standard. Det finns också en viss substitutionspotential för olika komponenter i
batterier.

En heltäckande och effektiv PFAS-begränsning måste därför omfatta PFAS-
användningen i dess helhet och genomföras på EU-nivå med internationell räckvidd.
Det innebär att i princip all konsumentanvändning bör förbjudas, samtidigt som
industriell användning kraftigt begränsas, och endast tillåts genom noggrant
avgränsade, tydligt motiverade och tidsbegränsade undantag. Områdets
rekommendation till svenska regeringen är därför att fortsatt verka för att den process
som redan pågår på EU-nivå för en EU-omfattande PFAS-begränsning fullföljs och
genomförs fullt ut. Vi hoppas att Sverige kan ta till sig slutsatserna från den
europeiska kemikaliemyndighetens ECHA:s expertkommittéer, framförallt den
socioekonomiska analyskommittén (SEAC), och verka för att de föreslagna
undantagen genomförs enbart på användningsområdesnivå (”use-specific”). Med
andra ord, undantag bör enbart ges till de användningsområden där alternativ ännu
saknas, exempelvis produktion av halvledare, men inte på sektornivå, exempelvis
elektroniksektorn.

Stockholms universitets Östersjöcentrum tog tidigare i år fram en ”Policy Brief” med
rekommendationer för det kommande EU-förbudet mot PFAS:

• Tillåt endast tidsbegränsade undantag för användning av PFAS där det inte
  finns några tillgängliga alternativ och endast för användning som är
  nödvändig för hälsa, säkerhet eller samhällets funktion. Undantagen bör vara
  tydligt definierade och inte längre än vad som krävs för att utveckla och
  implementera säkra alternativ.
• Bevilja inte undantag helt utan tidsbegränsningar, till exempel för tillverkning
  av PFAS. Utsläppskontroll kommer aldrig helt lyckas förhindra att PFAS
  hamnar i miljön och så småningom i människokroppen, och PFAS som
  exporteras kommer förr eller senare att återvända till Europa via luft och
  vatten.
  
• Säkerställ fortsatt finansiering och stöd till forskning och utveckling avoch mark. säkrare alternativ och till tekniker för att sanera PFAS från förorenat vatten

Mer information finns att läsa här: Var restriktiv med undantag i det nya EU-förbudet mot PFAS: Var restriktiv med undantag i det nya EU-förbudet mot PFAS - Stockholms universitet

Pdf-version av detta remissvar pdf, 210.7 kB.