Ny rapport: Kvävetillförseln från många svenska vattendrag ökade under 2010-talet

Efter en lång period av minskning ökade kvävetillförseln från svenska vattendrag till Egentliga Östersjön och Öresund under perioden 2010–2020, enligt Helcoms officiella data. Det skulle innebära ett stort bakslag efter de framsteg som gjorts hittills, och försvåra för Sverige att uppfylla sina åtaganden i Baltic Sea Action Plan.

Siffrorna har dock ifrågasatts, eftersom den metod som används för att normalisera för variationer i vattenflödet inte anses fungera särskilt bra under de mycket torra förhållanden som rådde under perioden. I en ny studie har forskare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum använt ett annat tillvägagångssätt för att undersöka om kvävetillförseln ökade och i så fall hur mycket.

– Det är viktigt att uppgifterna om näringstillförsel är tillförlitliga, eftersom de ligger till grund för samhällets arbete mot övergödningen av Östersjön, säger forskaren Benoît Dessirier, som är huvudförfattare till rapporten.

– Helcom PLC:s bedömning av flödesnormaliserad tillförsel och trender, som bygger på de årliga data som medlemsländerna rapporterar in, är standardramverket för att styra införandet av åtgärder mot övergödning runt Östersjön och för att bedöma hur effektiva de är. När det är oklart hur pålitlig standardbedömningen är finns det mer avancerade modeller att tillgå, som gör det möjligt att få ut mer av den insamlade övervakningsdatan och få en säkrare bild av trenderna, förklarar han.

Ny metod bekräftar ökningen

Forskarna modellerade dagliga kvävehalter och mängder utifrån månatliga provtagningar med metoden WRTDS, som utvecklats vid den amerikanska geologiska myndigheten United States Geological Survey (USGS). Analysen omfattade 89 svenska avrinningsområden, och slutsatsen blev att kvävetillförseln faktiskt ökade under perioden, åtminstone i denna del av Sverige.

– Vi såg en uppåtgående trend i många avrinningsområden, framför allt i de där jordbruket dominerar. I en del av dem ökade kvävetillförseln med 5 och i vissa fall till och med 10 kilo kväve per hektar jordbruksmark och år. Då hamnar tillförseln ofta på ungefär samma nivå som runt år 2000, säger Benoît Dessirier.

Mer gödsel och varmare klimat

Under samma period ökade även användningen av mineralkvävegödsel, enligt officiell statistik, både på länsnivå och i de fyra jordbruksregioner där merparten av växtodlingen finns.

– Metoden vi använde i studien kan inte ange orsakerna till trenderna, men den ökade gödselanvändningen kan mycket väl ha bidragit. En annan förklaring som diskuteras inom forskarvärlden är att mineraliseringen i marken har ökat på grund av högre temperaturer.Båda förklaringarna får indirekt stöd av att nitrit och nitrat ökade mer än totalkvävet, vilket tyder på att andelen organiskt kväve (och ammonium) har minskat, säger Benoît Dessirier.

Stora skillnader mellan vattendragen

Alla avrinningsområden där jordbruket dominerar visade dock inte ökande tillförsel.

– Skillnaderna var ganska stora, även inom samma region. Det tyder på att klimatet sannolikt inte var den enda drivkraften, utan att skillnader i hur näringen hanterats också spelade in. Det vore mycket intressant om framtida studier tittade närmare på vad som har gjorts, och inte gjorts, i de avrinningsområden där kvävetillförseln har ökat, säger Bo Gustafsson, som är chef för Östersjöcentrums modelleringsenhet Baltic Nest Institute och medförfattare till rapporten.

De stora skillnaderna mellan olika vattendrag visar också att uppskattningen av den totala tillförseln kan variera kraftigt, beroende på vilka övervakade vattendrag som får representera de områden som inte övervakas.

– Ett positivt resultat i studien är att ökningen av den flödesnormaliserade kvävetillförseln i de flesta av de undersökta avrinningsområdena tycks ha avstannat eller vänt efter 2020, enligt de data som finns tillgängliga i dag. Det blir intressant att göra om bedömningen när vi får tillgång till nya data och försöka förstå orsakerna, säger Benoît Dessirier.

Text: Lisa Bergqvist