Sillbestånden ökar – ÖC:s forskare manar till försiktighet

Efter fjolårets dystra prognoser tyder ICES senaste beståndsuppskattningar på förbättringar för flera av Östersjöns pelagiska bestånd. Enligt ICES senaste modellutfall för nästa års fiske, som nyligen presenterades, finns det utrymme att höja kvoterna nästa år.

Om EU:s fiskeministrar väljer att ignorera diverse osäkerheter och ofullständigheter i ICES beräkningar när de senare i höst ska fatta beslut om kvoter, skulle det för sill- och strömmingsbestånden i centrala Östersjön och Bottniska viken handla om kvothöjningar på som mest 122 procent* (274 332 ton) respektive 62 procent (90 391 ton) jämfört med innevarande års kvoter. För skarpsillen motsvarar ICES kvotintervall överst i rådgivningen en höjning med som mest 32 procent, till 324 277 ton.

– Det syns sedan flera år väldigt tydliga tecken på att Östersjön är inne i en dålig period med låga och improduktiva bestånd. Även fiskarnas individuella storlek har minskat. Att i det läget öppna för så här höga kvoter på sill och skarpsill, de arter som utgör kärnan i ekosystemet, vittnar om en otroligt riskbenägen förvaltning, säger Östersjöcentrums fiskeforskare Henrik Svedäng.

* Beräknat på årets totala kvot för sill i Centrala Östersjön (123 463 ton) inkl. Rysslands autonoma kvot. EU:s kvot är 96 463 ton, varav Sveriges kvotandel är 32 264 ton.

Återhållsamt fiske lönar sig

Höjningarna för de pelagiska bestånden kopplas främst till ICES beståndsuppskattningar, som visar att beståndens lekbiomassor (mängden lekmogen fisk) ökar.

– Det är glädjande att bestånden ser ut att öka. Det går hand i hand med de lägre fiskekvoter som satts de senaste åren, vilket ger stöd för att ett återhållsamt fiske är bra för beståndsutvecklingen, säger Sara Söderström, även hon fiskeforskare vid Östersjöcentrum, och fortsätter:

– Med tanke på alla osäkerheter som finns i beståndsskattningen borde en klok förvaltning ta höjd för detta och inte genast höja kvoterna jättemycket, utan agera med försiktighet och försäkra sig om att den positiva utvecklingen håller i sig, säger Sara Söderström.

Sillen klarar inte beståndsmålet

Dessutom har båda sillbestånden fortfarande lekbiomassor som understiger den biologiskt hållbara nivån Btrigger. Det innebär att inget av bestånden i nuläget lever upp till förvaltningsplanens beståndsmål om att lekbiomassan ska vara tillräckligt stor för att kunna leverera maximal hållbar avkastning enligt MSY-konceptet.

För sillen i centrala Östersjön skulle en kvothöjning med 122 procent under nästa år innebära 40 procents sannolikhet för att beståndet inte når över Btrigger, enligt ICES beräkningar.

För strömmingsbeståndet i Bottniska viken är situationen mer komplex.

Årets fångstkvot, som beslutades av EU:s ministrar i höstas, är 39 108 ton. Efter påtryckningar från Finland kan den dock komma att ökas till 55 869 ton under november-december i år, baserat på nya data som finska forskare nyligen levererade till ICES. Beslut om denna ”extrakvot” kan komma senare i år.

I rådgivningen för nästa års fiske aviserar ICES i heandline advice en kvot på mellan 80 767 och 90 391 ton. Vid dessa kvotnivåer blir sannolikheten för att beståndet hamnar under Btrigger 62 – 65 procent. För att uppnå åtminstone 50 procents chans att lekbiomassan når Btrigger måste kvoten sättas betydligt lägre: till max 45 544 ton.

– Utifrån den outtalade men övergripande målsättningen att undvika att bestånd kraschar, och utifrån EU:s målsättning att få upp bestånden till produktiva nivåer, bör man reagera snabbt när man ser tecken på att bestånd är på väg ned – och långsamt när man ser att de är på väg upp, säger Charles Berkow, omvärldsanalytiker vid Östersjöcentrum.

Snabb återhämtning – en tolkningsfråga

Förvaltningsplanen för Östersjön hänvisar visserligen till havsmiljödirektivets krav på ”god miljöstatus” för kommersiellt fiskade bestånd - det vill säga lekbiomassor över Btrigger - men den specificerar ingen exakt gräns för hur stor sannolikheten att hamna under Btrigger får vara. Normalt tillämpar ICES en 50 procents sannolikhet i sina bedömningar.

I förvaltningsplanen ställs dock vissa krav när beståndens lekbiomassa understiger Btrigger:

• kvoten får inte sättas i den övre delen av ICES kvotintervall
• särskilda åtgärder ska vidtas (t ex fiskestopp eller temporära fredningsområden) för att säkerställa att lekbiomassan snabbt kommer upp över nivåer som kan ge MSY (d v s över Btrigger).

Vad som menas med ”snabbt” är dock en tolkningsfråga. Sillbeståndet i centrala Östersjön har legat under Btrigger sedan 1980-talet, och strömmingen i Bottniska viken har understigit Btrigger i åtminstone tio år.

"Optimalt" fisketryck kan vara felräknat

Det relativt höga risktagandet för strömmingen i Bottniska viken sammanfaller med stora vetenskapliga osäkerheter. Oklarheten kring ”extrakvoten” gör att ingen ännu vet hur mycket strömming som kommer att fiskas upp i år. Dessutom har forskarna haft svårigheter med att bedöma mängden ungfisk i beståndet.

– Det har genererat en hög grad av osäkerhet, som följer med in i beståndsuppskattningen och prognoserna, säger Sara Söderström.

Strömmingsbeståndet i Bottniska viken har mer än halverats under de senaste 30 åren, från runt 1,2 miljoner ton till dagens 500-600 000 ton. De senaste tio åren har fiskeridödligheten dalat kraftigt och har nästan lika länge varit en bra bit under den nivå som ses som det optimala hållbara fisketrycket (Fmsy). Men trots att fisketrycket sänktes kraftigt fortsatte lekbiomassan att minska under flera år.

Förra året började lekbiomassan öka något men befinner sig fortfarande under Btrigger. För att få upp beståndet till Btrigger krävs det enligt ICES att fisketrycket nästa år är ”åtminstone 54 procent under Fmsy”.

Enligt Henrik Svedäng tyder utvecklingen för strömmingen i Bottniska viken på att Fmsy för beståndet kan vara överskattat.

– Vi kan ju se att åldersstrukturen i beståndet har förändrats väldigt kraftigt under de senaste decennierna, det finns allt färre äldre fiskar kvar. Det tyder på att beståndet borde fiskas på en betydligt lägre nivå, säger han. Dessutom är den individuella tillväxten lägre sedan början av 1990-talet, vilket tyder på obalanser i ekosystemet, säger han.

Inga åtgärder för att inte skydda delbestånd

Att lägga på en ”extrakvot” i slutet av året och därefter höja kvoten kraftigt under nästa år ökar enligt honom risken för att det blir ännu färre äldre fiskar i beståndet.

– Dessutom vet vi numera att beståndet egentligen består av en massa genetiskt skilda delbestånd. Sannolikt fiskas vissa delbestånd mer än andra, och vissa är naturligt mindre produktiva än andra, säger han.

ICES tar upp delbeståndsproblematiken i senaste rådgivningen och konstaterar att ”det är mycket troligt att strömmingsbeståndet i Bottniska viken är sårbart för en minskning av den genetiska mångfalden. ICES kan dock inte ge råd om åtgärder för att skydda delbestånden.”

– Men själva vetskapen om problemet borde leda till ökad försiktighet och en rådgivning där kvoterna ligger en bra bit under Fmsy, i synnerhet om Fmsy är för högt satt, säger Henrik Svedäng.

Viktigt med gott om bytesfisk

Beträffande skarpsillsbeståndet uppskattar ICES att lekbiomassan nästan har fördubblats (+80 procent) mellan 2025 och 2026. Dessförinnan skedde en motsvarande minskning under perioden 2022 till 2024. De två senaste årsklasserna bedöms vara de starkaste på 10 år, medan de tre föregående årsklasserna var de svagaste på 20 år.

– Problemet är fortfarande att skattningarna av olika uppgångar är osäkra, man kan inte veta exakt hur stora de är eller hur de kommer att utvecklas över tid. Det gör att det är ett risktagande att genast utnyttja dessa uppgångar fullt ut för fiske, samtidigt som behovet av att säkerställa en god tillgång på bytesfisk [sill och skarpsill] i systemet inte är uppfyllt, säger Henrik Svedäng.

Enligt honom handlar det i grunden om hur man väljer att tolka och agera på de förändringar man ser i havet.

– När bestånden går upp talar förvaltningen om ”fiskemöjligheter”, när bestånden går ner pekar man ofta på predatorer och miljöförhållanden. Men den uppgång vi nu ser i sill- och strömmingsbestånden kan till exempel också ses som ett tecken på att gråsälen inte har en beståndsreglerande effekt för Östersjön som helhet, vilket ibland har antytts i debatten på senare tid, säger Henrik Svedäng.

Vilka fel ska undvikas?

Fiskerivetenskap är ingen exakt vetenskap. Osäkerheterna i allt från datainsamling till analys och modellering fortplantar sig till prognoser och rådgivning, vilket i sin tur kan leda till mer eller mindre oavsiktliga felbeslut. De politiker som ytterst beslutar om fiskekvoter måste därför bestämma sig för vilka sorts fel de tycker är viktigast att undvika, menar Charles Berkow.

– Gör man fel åt det optimistiska hållet och höjer kvoterna för snabbt ökar man risken för en krasch. Men om man felar åt det återhållsamma hållet och sänker kvoterna lite mer än nödvändigt kan det ändå ge positiva effekter i form av ökade bestånd framöver, säger han.

Text: Henrik Hamrén