OceanEye, Ocean Pact och Ocean Act – kan de nya EU-initiativen hjälpa havsmiljön?

Årets europeiska havsdagar, European Ocean Days, har gått av stapeln i Bryssel under veckan. Talarlistan var som vanligt full av generaldirektörer och mellanchefer på kommissionens olika generaldirektorat samt höga ministrar och dignitärer från många EU-länder. Nytt för i år var att konferensen invigdes av själva presidenten – EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen. Hon, liksom de flesta andra, betonade hur viktigt havet är för Europas självbild, kultur, mat- och energiproduktion samt för att binda kol. Hon var också, liksom många andra, tydlig med att havet hotas av fiske, föroreningar och klimatförändringar.

Som svar på dessa hot lanserade von der Leyen en ny internationell allians på konferensen. Alliansen ska stärka havsövervakning och observationer och stödja det befintliga "European Ocean Observation Initiative” som numera kallas OceanEye. Initiativet ska finansieras med 50 miljoner euro över två år.

Exakt hur det nya initiativet ska kunna lösa havens problem blev aldrig helt klargjort under konferensen, men samtliga talare betonade att mer och tillförlitliga data leder till bättre beslut. Ursula von der Leyen avslöjade också att en av hennes drömmar var att det i framtiden ska finnas ett europeiskt havsforskningsfartyg. ”We believe in science”, meddelade hon. Det är vackra ord, men det är också sorgligt att kommissionens ordförande anser att de behöver sägas.

Ocean Pact hyllades

Många av konferensens talare framförde hyllningar till Ocean Pact – den havsstrategi som kommissionen lanserade i juni förra året. Strategin beskrevs både som en ”turning point” och vid något tillfälle också som ”one ring that unite them all”. Ocean Pact har sex prioriteringar: skydda havsmiljön, främja en hållbar blå ekonomi, stödja kustsamhällen, främja havsforskning och innovation, förbättra sjöfartssäkerhet och försvar samt stärka havsdiplomatin.

För den som varit med ett tag känns dessa prioriteringar igen från ett initiativ som lanserades 2007 – the European Maritime Policy. Även den policyn skulle ta ett större grepp om havet, men den lanserades då tillsammans med havsmiljödirektivet, som skulle säkerställa hållbarheten. Många frågar sig därför, med visst fog, vad nytt som ska komma ut från Ocean Pact och som faktiskt kan hjälpa havsmiljön.

Förhoppningarna står till det lagstiftningsinitiativ som kallas Ocean Act, där konsultationen nyligen har avslutats. Flera organisationer vill att den ska utformas ungefär så som EU:s klimatlagar med bindande mål för biologisk mångfald. Stockholms universitetets Östersjöcentrum som också svarat på konsultationen betonar att det primära målet med Ocean Act bör vara att återställa och upprätthålla en god miljöstatus i havet. Därför behöver frågan om målkonflikter behandlas i lagförslaget. Någon sådan ambition kunde dock inte utläsas från kommissionen under konferensen och inte heller från konsultationen, som i princip bara nämnde informationsinsamling samt havsplanering. Planen är att Ocean Act ska lanseras senare i år.

Förenklad fiskeripolitik efterlystes

Fiskeindustrin lyfte flera gånger under konferensen önskemålet om en ”fisheries omnibus”, det vill säga en förenkling av den gemensamma fiskeripolitiken.

Så kallade omnibussar tycks just nu vara favoritverktyget för högerkrafterna i Europaparlamentet med syfte att avskaffa sådant som de anser är onödiga regleringar. Fiskekommissionär Costas Kadis var dock tydlig under konferensen: först ska nuvarande fiskepolitik utvärderas (utvärderingen pågår nu), och beroende på vad utvärderingen landar i så kan det leda till åtgärder från kommissionens sida.

Kommissionen lyfte i stället fram en kommande strategi för fiske och vattenbruk – Vision 2040. Den ska fokusera på utbud och efterfrågan på sjömat, arbetskraftfrågor, infrastruktur och finansiering av näringarna. Även denna strategi är för tillfället ute på konsultation.

En sista iakttagelse från European Ocean Days är att svenska representanter beklagligt nog saknades på scenen. Samtidigt var vissa andra länder, exempelvis Finland, rikligt representerade, både på myndighets- och forskarnivå. Samma mönster kunde tyvärr noteras även förra året.

Text: Ellen Bruno