Baltic Breakfast: Generell säljakt löser inte specifika problem

Det senaste århundradet har varit dramatiskt för Östersjöns sälar. Idag befinner sig framför allt gråsälen mitt i den politiska hetluften, då regeringen tydligt har uttryckt att jakten på säl ska öka.

I Bottenviken lever den minsta sälarten, vikaren (med några mindre delpopulationer söderöver). I Kalmarsund finns en mindre population av knubbsäl och över hela Östersjön finns gråsälen, som är den av arterna som skapar mest konflikt med människan.

I början av 1900-talet var jakttrycket hårt på alla sälar, både för att man ansåg att de konkurrerade med människan om fisk och för att de var eftertraktade bytesdjur. Enligt modelleringsstudier som bygger på jaktdata minskade antalet vikare i Östersjön från 200 000 vid 1900-talets början till 5 000 år 1970. Gråsälen minskade från 100 000 till 4 000 och när det gäller knubbsälen fanns 1970 endast 50 av tidigare 5 000 sälar kvar.

Miljögifter som PCB påverkade sälarnas reproduktion, vilket gjorde att populationerna hade svårt att återhämta sig även när jakten förbjudits, men de senaste decennierna har antalet sälar ökat igen, så pass mycket att de idag av vissa beskrivs som ett problem.

Årlig inventering

Sälpopulationernas storlek och utbredning i Sverige inventeras årligen av Naturhistoriska riksmuseet. En av orsakerna är att sälarna i sin roll som toppredatorer kan fungera som indikatorer på storskaliga förändringar i marina ekosystem, och populationsövervakningen ingår idag i Sveriges nationella miljöövervakning, som en del av havsmiljöförordningen och Sveriges överenskommelser med Helcom.

– Om det kommer in nya miljögifter, om fiskbestånden förändras, eller om det sker olika typer av klimatförändringar är tanken att man ska kunna se det i sälarnas tillväxthastighet, utbredning och hälsa, berättar Anja Carlsson, forskare och förste intendent vid Naturhistoriska riksmuseet.

Inventeringarna görs från helikopter över alla kända platser på land längs kusten, där sälarna fotograferas och sedan räknas. För gråsälen sker inventeringen under kutningsperioden i mars och under pälsbytet i maj, då alla Östersjöländerna inventerar samtidigt.

Missuppfattningar kring data

Vid den senaste inventeringen räknades omkring 45 900 gråsälar i hela Östersjön. Från det uppskattas populationen till omkring 66 000. Den siffran är dock väldigt osäker, framhåller Anja Carlsson, eftersom forskarna inte kan veta hur stor del av populationen som ligger på land.

– Metoden är utformad för att se förändringar i tillväxthastigheten, inte för att se exakt hur många sälar det finns. Alla sälar ligger inte uppe samtidigt och vi vet inte exakt hur stor andel vi räknar.

Även om forskarna kan se var de viktigaste kutningsplatserna är så kan de inte veta hur utbredningen är under resten av året.

– Vi vet inte heller var i havet sälarna äter fisk eller hur de rör sig till havs. Sälarna som vi ser i Stockholms skärgård kan befinna sig i Estland senare, säger Anja Carlsson.

Positiv återhämtning

Inventeringarna visar en generell ökning av antalet gråsälar de senaste decennierna, vilket och populationen bedöms nu närma sig de historiska nivåerna.

– Det är en jättepositiv återhämtning. Efter att vi nästan förlorade gråsälarna så har våra förvaltningsåtgärder gjort att de har kunnat fortplanta sig igen och återhämta sig. Nu är de uppe på ganska höga nivåer igen vilket förstås orsakar nya konflikter, säger Anja Carlsson.

I kärnområdet Stockholm-Södermanland-Östergötland minskade sälarna mellan 2019 och 2023, för att sedan öka något igen, men den långsiktiga trenden har planat ut. I Ålands hav och Skärgårdshavet ökar antalet sälar fortfarande. I Södra Östersjön finns fortfarande väldigt få gråsälar.

–Men det är ett område som vi tror fortfarande återkoloniseras. Efter populationskraschen blev utbredningsområdet mindre och sälarna håller fortfarande på att hitta tillbaka till ställen där de brukade vara förut, berättar Anja Carlsson.

En jämförelse mellan perioden 2016–19 och 2020–23 visar också att sälarna inom kärnområdet flyttat sig söderut. Om det beror på ökat jakttryck, minskad fisktillgång, ökade störningar i skärgården eller något annat kan forskarna inte säga.

I Norrbotten finns så få sälar att de avrundas till 0 procent av de räknade i Sverige.

– Om man skulle jaga bort alla sälar i Norrbotten så har det ingen större effekt på den totala populationen, men det kan bli en lokal utplåning, säger Anja Carlsson.

Hälsoövervakning visar snabba förändringar

Genom obduktion av jagade gråsälar och sådana som bifångats i fisket övervakar Naturhistoriska riksmuseet sedan 1975 också gråsälens hälsa.

– Det är viktigt för det kan vara en varningsklocka. Ofta ser man förändringarna tidigare i hälsoövervakningen än i inventeringarna vår data, berättar Anja Carlsson.

Hälsoövervakningen kan påvisa visa lokala variationer, till exempel när det gäller dräktighet. De senaste åren har dräktighetsfrekvensen liksom späcktjockleken minskat hos sälarna i Gävleborgs län, men det är ännu osäkert vad detta beror på.

Hur mycket jakt tål populationen?

2001 återupptogs skyddsjakten på gråsäl i Sverige och 2020 startade licensjakten, som får bedrivas över större områden. Den tillåtna svenska jaktkvoten har de senaste åren legat högre (som max 2 000 sälar) än antalet sälar som skjutits. 2025 sattes kvoten till 1 000 sälar i Sverige, och 2 737 i hela Östersjön.

Hur många sälar som kan skjutas är en politisk fråga, men Sverige har också skrivit under internationella avtal om att vi ska ha en livskraftig sälpopulation med en positiv tillväxthastighet som ökar mot systemets bärkraft, säger Anja Carlsson.

Helcom har slagit fast det totala uttaget (jakt och bifångst kombinerat) kan uppgå till 1 330 sälar per år för hela Östersjön, berättar hon. Två olika modelleringsstudier landar i att den totala jakten inte bör vara större än 1 900 respektive 3 050 sälar per år.

– Men det beror också på hur jakten ser ut. Om den är riktad mot honor så kan det skjutas färre djur än om den är inriktad på hanar. Siffrorna bygger också på antagandet att det inte sker några andra förändringar i ekosystemet, säger Anja Carlsson.

Sälens många roller

Karl Lundström, forskare vid Havsfiskelaboratoriet vid Sveriges lantbruksuniversitet, berättar att sälar har många ekologiska roller. Sälarna drar till exempel upp material och energi från havet till land, vilket kan göra en annars kal ö prunkande av grönska. När de dött är sälarna föda för andra arter, de är värdar för parasiter och de är också toppredatorer.

– Generellt är effekten av toppredatorer positiv. De bidrar till biologisk mångfald och stabilitet i de marina ekosystemen, säger han.

Hur påverkas då fiskar generellt av säl? En fisk som äts upp går det dåligt för – den dör. Men den fisk som inte äts upp kan påverkas på helt andra sätt.

Karl Lundström visar med en schematisk skiss hur det kan gå till: En säl påverkar fiskpopulation 1, som i sin tur påverkar fiskpopulation 2, genom predation eller konkurrens. Om sälen gör att fiskpopulation 1 minskar kan det göra att fiskpopulation 2 ökar. Då kan en annan predator eller fiske som nyttjar population 2 kunna gynnas.

I naturen stannar interaktionerna inte där. Det finns fler än två fiskpopulationer, och fler predatorer.

– Marina ekosystem är komplexa. De är dynamiska. Det är ett nätverk av interaktioner, och sälar kan påverka fisk både direkt och indirekt, och det finns en rad kompensatoriska effekter där till exempel de fiskar som inte äts upp kan gynnas av att deras artfränder äts upp, förklarar Karl Lundström.

Sälars predation mindre än fiskets uttag

”De kraftigt ökade populationerna av säl och skarv skapar stor skada för vår havsmiljö och särskilt för våra fiskbestånd. Nu genomför regeringen efterlängtade åtgärder för att vända utvecklingen genom ökad jakt.”

Så lyder delar av det pressmeddelande som nyligen skickades från Landsbygds- och infrastrukturdepartementet. Men leder verkligen en minskning av sälpopulationen till positiva effekter på ”våra fiskbestånd”? frågar Karl Lundström.

En titt på beståndsutvecklingen ger inte vid handen att så är fallet när det gäller strömmingen i centrala Östersjön åtminstone. Det beståndet störtdök under en period när sälpopulationen låg på en låg nivå och långt innan den började öka, berättar Karl Lundström. Däremot sammanfaller beståndets minskning i tid med ett ökat uttag av strömming genom fiske.

En uppskattning av hur mycket fisk av alla arter som gråsälspopulationen i hela Östersjön äter visar också att detta uppgår till en bråkdel den strömming som tas upp i fisket i centrala Östersjön enbart.

Vad äter gråsälen?

Under de senaste decennierna har det gjorts flera olika undersökningar i olika delar av Östersjön för att ta reda på vad gråsälen äter. Dessa visar att strömming alltid står på gråsälens meny, men i varierande grad äter den även skarpsill och i norra Östersjön även sik. Längre söderut är torsken också en viktig föda för sälen, liksom plattfisken.

Prover från gråsälar som är infångade längre in i Stockholms skärgård visar att ungefär en tredjedel av dieten bestått av abborre och den innehåller även inslag av mört och en och annan gädda.

– Gråsäl äter strömming, men det är stor skillnad i födoval mellan områden, och det kan även variera mellan år och säsonger, säger Karl Lundström.

”Försumbar påverkan på utsjöbestånd”

På uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten har Karl Lundström och hans kollegor gått igenom tidigare genomförda modelleringar och tagit fram en kunskapssammanställning om gråsälens påverkan på fisk.

– Generellt har gråsäl inte haft någon eller väldigt försumbar påverkan på bestånden av strömming, torsk och skarpsill jämfört med fiske och miljö, konstaterar Karl Lundström.

Det är ändå inte helt klart hur väl dessa modelleringar beskriver dagens situation, eftersom vissa av dem har många år på nacken och ekosystemet genomgått stora förändringar, tillägger han.

Lokala populationer kan påverkas

Vid kusten kan situationen vara annorlunda. Det finns tecken på att närvaro av gråsäl eller storskarv kan påverka förekomst av arter som gädda, abborre och storspigg i skärgården. Det är dock svårt att isolera effekterna av sälpredation från annan påverkan, påpekar Karl Lundström.

– Många studier har tittat på korrelationer mellan antal sälar och förändringar i fiskpopulationerna, men det är inte samma sak som att det finns ett orsakssamband, säger han.

Nya forskningsresultat tyder också på att närvaron av säl påverkar fiskens beteende; när det finns säl i ett område fångas inte gädda i samma utsträckning i provfisket, men det betyder inte att gäddorna inte finns kvar.

Vilken jakt är ändamålsenlig?

De eventuella negativa effekter som gråsälspopulationen ger upphov till är begränsade till specifika platser, till exempel där det finns fiskeredskap eller känsliga lokala populationer av till exempel gädda. Det är dock inte nödvändigtvis där som dagens licensjakt bedrivs.

— Man jagar mer där det är lätt att jaga säl än där problemen finns. Baserat på det vi vet nu skulle en mer ändamålsenlig jakt vara mer inriktad på att minska skador på fångst och redskap och minska predation på lokala kustfiskpopulationer, säger Karl Lundström.

Text: Lisa Bergqvist

Se en inspelning av seminariet