Professor: Politiska beslut bygger i allt mindre utsträckning på forskning

Professor Göran Sundström Foto: Sören Andersson/Stockholms universitet

Forskaren Göran Sundström ser stora risker med att politiker i allt större utsträckning bortser från forskning och beprövad erfarenhet. Det rapporterade tidningen Curie i förra veckan.

Stora risker när politiker ignorerar evidens

PUBLICERAD: 3 mars 2026
UPPDATERAD: 3 mars 2026

Enligt Göran Sundström, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, har regeringens styrning av utredningsväsendet ökat markant. Förutsättningslöst utredande har ersatts med exekutivutredningar och evidensbaserade beslut med vad han kallar "Tidöavtalsbaserade".

Han menar vidare att det inte längre är någon självklarhet att beslutsfattarna bygger sina beslut på forskning och beprövad erfarenhet. Och han är bekymrad över att statliga utredare ofta beordras att nå fram till på förhand bestämda förslag – även om utredningarna skulle visa att de förslagen inte är de bästa.

– Det finns en särskild formulering som regeringen använder i direktiven. Den kan variera lite, men brukar vara ungefär: "Oaktat bedömningar i sak ska utredningen lägga de här förslagen". Det är en standardformulering, säger Göran Sundström och tillägger att:

– Vi är alltså väldigt långt från den typ av förutsättningslösa utredningar som var mycket vanligare förr.

Tidöavtalet

Den bakomliggande orsaken till den nuvarande utvecklingen är enligt Sundström enkel och kan sammanfattas i ett ord: Tidöavtalet.

– Regeringen har redan bestämt vad som ska göras och är inte särskilt intresserad av alternativa lösningar eller problembilder. Och Tidöavtalet måste genomföras, annars är Sverigedemokraterna där och trycker på misstroendevotumet, säger Göran Sundström.

Sundström lyfter fram utredningen om en höjning av straffsatserna i landet som ett "särskilt graverande" exempel på hur utredningar ignorerar remissinstansernas svar.

– Där beslutade regeringen att gå vidare tre veckor innan remisstiden var slut.

Demokratiska risker

Sundström pekar på två demokratiska risker: dels att beslutskvaliteten försämras när en enhällig remisskritik ignoreras, dels att institutionernas legitimitet urholkas.

– Den andra risken är att legitimiteten för institutionerna minskar. Både för de som svarar, alltså remissinstanser, och för de politiskt valda som struntar i deras svar. Medborgarna kommer att undra varför de ska betala en massa skattepengar till myndigheter om regeringen inte tror på dem.

Även om kritik mot förändringarna inom remissväsendet redan framförts från myndigheter, forskare och intresseorganisationer skulle Sundström vilja se att fler forskare gjorde sin röst hörd.

Enligt Sundström är beredningstvånget rätt vagt formulerat i regeringsformen. Det står heller inte när, hur eller på vilket sätt det ska göras. Eller något om evidensbasering eller forskning.

– Kanske måste grundlagsreglerna skrivas fram på ett tydligare sätt i lag. Så att regeringar får svårare att negligera de här sakerna.