Stora skillnader i levnadsstandard bland svenska barn

– Det visar väldigt tydligt hur ojämn inkomstfördelningen är i Sverige, menar Siddartha Aradhya, forskare i demografi, som gjort studien tillsammans med kollegorna Raffaele Grotti och Rense Nieuwenhuis.

Forskarna har analyserat registerdata över hushållens inkomster från 2022, där de har jämfört barnfattigdom för olika grupper beroende på föräldrarnas födelseland. De har satt fattigdomsgränsen på 60 procent av medianinkomsten och tagit hänsyn till antalet barn per hushåll, vilket är standard inom forskningen. 

Studien visar att barn med föräldrar födda utanför Europa är hårdast drabbade av fattigdom. Men för alla grupper som lever i fattigdom är det genomsnittliga avståndet till fattigdomsgränsen lika långt. Det innebär att de barn som befinner sig under gränsen är lika fattiga, oavsett var deras föräldrar är födda.

Att de fattiga är lika fattiga kan enligt forskarna förklaras med att välfärdspolitiken har sett till att det finns en lägsta nivå som ingen halkar under. 

– Välfärdsstaten ger barnen en grundläggande levnadsstandard. Samtidigt är den standarden långt under fattigdomsgränsen, säger Siddartha Aradhya och förklarar att de låga inkomsterna bland de fattiga grupperna delvis beror på att till exempel barnbidraget inte har ökat i takt med inflationen.

För att få fram en mer nyanserad bild av barnfattigdom har forskarna dessutom tittat på hur långt från fattigdomsgränsen de icke-fattiga befinner sig. Detta avstånd kallar de för fattigdomsbuffert (eng. poverty buffert). Måttet är viktigt eftersom det avslöjar hur många som befinner sig ovanför fattigdomsgränsen riskerar att hamna i fattigdom. Denna studie är den första som tar hänsyn till den dimensionen. 

Fattigdomsbuffertarna avslöjar ytterligare skillnader mellan grupperna. Det genomsnittliga avståndet till fattigdomsgränsen bland de icke-fattiga är störst för barn till svenskfödda föräldrar. De befinner sig på en nivå på runt 70 procent över medianinkomsten. Samtidigt har barn till somaliska föräldrar den minsta bufferten, omkring 26 procent.

– Det betyder att även om barn till somaliska föräldrar inte är fattiga är de väldigt nära gränsen. De kan alltså lätt hamna i fattigdom om deras föräldrar blir sjuka eller arbetslösa, säger Siddartha Aradhya.

De stora klyftorna kan enligt forskarna inte förklaras med att en de fattiga barnens föräldrar är utan jobb. En annan rapport som Siddartha Aradhya och hans kollegor har skrivit på uppdrag av regeringen visar till exempel att tio procent av barnen med somaliskfödda föräldrar där båda föräldrarna jobbar är fattiga.

– Så klart spelar integration på arbetsmarknaden roll. Vi vet att arbete minskar sannolikheten att hamna i fattigdom. Men människor måste ha tillräckligt bra jobb, jobb som betalar dem tillräckligt så att de kan försörja sina familjer.

Det fattigdomsmått som forskarna har använt kallas relativ fattigdom. Siddartha Aradhya påpekar att barnfattigdomen i Sverige inte innebär att barnen svälter, men den är värd att studera eftersom den avslöjar väsentliga skillnader i barnens livsvillkor. De fattiga barnen har inte möjlighet att delta i aktiviteter i lika stor utsträckning som sina kamrater och får därför en sämre start i livet.

– Relativ fattigdom är ett viktigt mått på utanförskap. På grund av välfärdspolitiken är det inte alltid så att fattiga barn saknar förnödenheter, men de har inte tillräckligt för att delta i samhället på lika villkor som andra barn, säger Siddartha Aradhya.

Kontakt

Siddartha Aradhya: siddartha.aradhya@sociology.su.se

Presskommunikatör vid Sociologiska institutionen: 08-16 33 52