Ny bok om autonomins fragilitet och demokratins villkor

Utgångspunkten är Cornelius Castoriadis idé om autonomi som samhällets förmåga att ge sig självt sina egna lagar. Premat visar hur denna tradition står i kontrast till olika former av heteronomi, där normer och institutioner framställs som givna av religion, historia eller teknokratisk rationalitet. Demokratin framträder därmed inte som ett stabilt tillstånd utan som en ständig process av självreflektion och kollektiv självskapelse.

Ett centralt tema i boken är autonomins osannolikhet. Människan präglas enligt Premat av en ständig spänning mellan behovet av frihet och lockelsen i underordning och förenkling. Därför är autonomin alltid skör och hotad — både av auktoritära politiska system och av moderna former av byråkratisk styrning som reducerar medborgaren till passiv administrerad individ.

Genom dialoger med tänkare som Emmanuel Lévinas, Axel Honneth och Hegel visar Premat dessutom att autonomi inte kan förstås som isolerad individualism. Tvärtom uppstår autonomi först genom erkännandet av den andre och genom relationer som gör det möjligt för individen att utveckla självreflektion och ansvarstagande. Autonomi blir därmed lika mycket ett kollektivt som ett individuellt projekt. Boken knyter samtidigt an till Christophe Premats bredare forskning om franskspråkiga postmoderna tänkare och deras analyser av demokratins skörhet, sociala imaginärer och samtidens villkor för emancipation och självbestämmande.