Ny studie: Vårdens arbetsscheman klarade pandemin bättre än väntat
Under covid-19-pandemin fanns en stor oro för att vårdpersonal skulle få längre och mer belastande arbetstider. En ny studie baserad på data från en region visar att förändringarna i arbetstiderna var mindre än väntat, men att vissa schemalösningar påverkade personalens vardag tydligt.
Foto: Michael Erhardsson, Mostphotos
Forskarna Anna Dahlgren, Göran Kecklund och Philip Tucker, verksamma vid Stockholms universitet, har tillsammans med Isabelle Hernandez från Karolinska Institutet och Ann Rudman från Högskolan Dalarna undersökt hur arbetstiderna för sjuksköterskor och annan omvårdnadspersonal i en svensk region förändrades under covid-19-pandemin.
Resultaten visar att den genomsnittliga veckoarbetstiden och längden på arbetspassen förändrades relativt lite. Däremot ökade övertidsarbetet, och något fler nattpass förekom under pandemin. Bland dem som arbetade övertid ökade övertiden i genomsnitt med ungefär en till fyra timmar per månad efter pandemins utbrott.
Ett nytt schema gav tydligare effekter
Under pandemin införde många regioner krisarbetstidsavtal med längre arbetstid och större möjligheter till övertid. Verksamheterna i den region som ingick i studien valde i stället att under en period införa ett 4–2-schema, där personalen arbetade fyra dagar i följd och sedan var ledig två dagar.
Det var denna schemaförändring som gav studiens tydligaste effekter: mer helgarbete, färre korta viloperioder mellan arbetspassen och mer sammanhängande ledighet.
STUDIEN I KORTHET
Det här undersöktes: Hur pandemin påverkade vårdpersonalens arbetstider, bland annat arbetspassens längd, natt- och helgarbete samt återhämtning mellan passen.
Så gick studierna till: Analys av arbetstids- och lönedata från 3 392 anställda och drygt 1,1 miljoner arbetspass i en medelstor svensk region under åren 2018–2023.
Viktigaste resultaten: Arbetstiderna förändrades mindre än väntat under pandemin. Samtidigt hade schemamodellen betydelse för återhämtning, helgarbete och balansen mellan arbete och privatliv. Resultaten pekar också på behovet av bättre beredskap och mer kunskap om återhämtning vid långvarig belastning.
Resultaten tyder på att vården i den undersökta regionen i stor utsträckning lyckades hantera den ökade belastningen utan att generellt öka personalens ordinarie arbetstid.
Så här kommenterar medförfattarna Anna Dahlgren och Göran Kecklund resultaten:
– Det fanns en stor oro för att arbetstiderna inom vården under pandemin skulle leda till allvarliga stressproblem och ökad sjukskrivning. Det blev dock aldrig så illa som man befarade, åtminstone inte på gruppnivå, men hälso- och säkerhetsriskerna skulle öka om personalen ständigt arbetade enligt krisavtalens regelverk, säger Göran Kecklund.
– I den region som ingick i undersökningen kunde man också se att övertidsarbetet ökade men i övrigt var det ganska små effekter i förekomsten av belastande arbetstider. Man ska dock komma ihåg att de här analyserna gjordes på ett stort antal personer och att det för ett mindre antal personer kan ha förekommit perioder av väldigt belastande arbetstider, säger Anna Dahlgren.
Göran Kecklund och Anna Dahlgren. Foto: Niklas Björling och Anders Bäckström
Lärdomar inför framtiden
Studien visar att schemaläggning och återhämtning kan vara lika viktiga som det totala antalet arbetade timmar. Resultaten pekar också på behovet av bättre beredskap och planering för att vården ska kunna hantera framtida kriser, menar forskarna.
– Vården måste ha utrymme resursmässigt – till exempel när det gäller bemanning – att kunna hantera mindre arbetstoppar och oplanerade händelser utan att behöva hänvisa till krisavtal. Normen kan inte vara att man endast kan hantera den normala belastningen i vården, säger Göran Kecklund.
– Det behövs också utvecklas ett bättre ledningssystem för återhämtning och arbetstider – det ska gå att centralt följa hur arbetstiderna ser ut och när det uppstår tecken på bristande återhämtning ska man kunna agera, säger Anna Dahlgren.
Senast uppdaterad: 2026-09-02
Sidansvarig: Psykologiska institutionen