Ny studie: Så kan anknytningsteori användas i praktiken
Anknytningsteorin har under de senaste 50 åren gett viktiga insikter om betydelsen av omsorgsrelationer för barns utveckling. Samtidigt kan teorin vara svår att omsätta i praktiskt arbete med föräldrar och små barn, och ett för stort fokus på anknytningsmönster riskerar att leda till missuppfattningar och feltolkningar.
En ny expertbaserad forskningsöversikt sammanfattar aktuell kunskap om anknytning och ger vägledning i hur teorin kan användas i praktiken, med fokus på att stärka barns omsorgsrelationer snarare än att fastna i kategoriska etiketter. Artikeln är publicerad i Journal of Child Psychology and Psychiatry (JCPP) och riktar sig till yrkesverksamma inom barn- och familjeinriktat behandlingsarbete. Bakom studien står forskare från bland annat Stockholms universitet tillsammans med ett femtiotal internationella experter inom fältet.
Foto: Tatiana Kutina/Most Photos
Artikeln tar upp anknytningskvalitet, till exempel trygg och otrygg anknytning – det som populärt brukar kallas för anknytningsmönster och ofta tillskrivas en person. Anknytningskvalitet hos späda och små barn är dock en egenskap som finns i en relation, inte hos barnet självt. Barn utvecklar vanligtvis flera anknytningsrelationer, som kan vara av olika kvalitet men som alla är viktiga för barnets utveckling.
Forskarna slår också hål på några vanliga missuppfattningar: anknytningsmönster är inte oföränderliga över livet, otrygg anknytning är inte detsamma som psykisk ohälsa, och desorganiserad anknytning är inte en säker indikator på att ett barn har utsatts för våld eller omsorgsbrist.
KORT OM STUDIEN
Studien är en forskningsöversikt baserad på tidigare forskning, särskilt metaanalyser och randomiserade kontrollerade studier (RCT). Den har genomförts av en stor grupp forskare inom bland annat psykiatri, utvecklingspsykologi och socialt arbete. Syftet är att sammanfatta aktuell kunskap om anknytning och ge vägledning för hur teorin kan användas i kliniskt arbete med små barn och deras föräldrar.
Viktiga slutsatser:
- Anknytning hos små och späda barn handlar om relationer, inte egenskaper hos barnet.
- Otrygg anknytning är inte detsamma som psykisk ohälsa.
- Klassificeringar av anknytning har begränsat värde i arbete med barn och föräldrar.
- Stöd till föräldrar, särskilt för att stärka lyhördhet, är centralt.
- Flera insatser har gott forskningsstöd och kan stärka både föräldrars lyhördhet och barns anknytningstrygghet.
Yrkesverksamma uppmuntras att utveckla sin förmåga att förstå och observera samspelet mellan barn och föräldrar. I stället för att fokusera på klassificeringar betonas vikten av att stödja föräldrar i att möta barnets behov på ett lyhört sätt för att stärka barns anknytningstrygghet. Forskarna lyfter därför fram kvalificerat stöd till föräldrar med omsorgssvårigheter som en prioriterad insats.
Mårten Hammarlund, forskare vid Psykologiska institutionen samt legitimerad psykolog och psykoterapeut, är en av medförfattarna till artikeln.
Vad är det viktigaste från studien som du vill dela med yrkesverksamma, och kanske med allmänheten i stort?
– Att anknytningsteorin är en mycket viktig utvecklingspsykologisk teori, med gott forskningsstöd och stort kliniskt värde – men att detta värde inte primärt ligger i att försöka klassificera barns anknytningsmönster. Ett överdrivet fokus på anknytningsmönster riskerar istället att leda till typologiskt tänkande, schematiska slutsatser, och att skymma klinikerns blick för det individuella barnet och dess unika relationer till omsorgspersoner.
Mårten Hammarlund.
– Jag skulle vilja uppmana kliniker att fokusera lite mindre på anknytningsmönster och lite mer på att gräva djupare i de fenomen som teorin beskriver, och hur dessa fenomen kan ta sig uttryck i ett litet barns relationer till omsorgspersoner. Att fokusera lite mer på teorins essens, helt enkelt – anknytningsteorin är inte i första hand en teori om fyra ”mönster”, utan en teori om barns behov av nära känslomässiga band till vuxna; av att bli sedda, tröstade och lugnade när de behöver det, och få hjälp av andra som är starkare och klokare i sitt växande in i en gradvis allt större och mer komplex värld.
Senast uppdaterad: 2026-05-28
Sidansvarig: Psykologiska institutionen