Internationella dagen för kvinnor och flickor inom vetenskap: "Jag visste redan som 14-åring att jag ville bli forskare"
Redan som tonåring visste Julie Lasselin att hon ville bli forskare, först driven av ambitionen att hitta ett vaccin mot aids. I dag forskar hon kring kopplingen mellan hjärnan och immunförsvaret.
Julie Lasselin är docent i psykoneuroimmunologi vid Psykologiska institutionen. I den här intervjun berättar hon om vad som har motiverat henne, varför det är viktigt att hylla kvinnor och flickor inom vetenskapen och vikten av att ha förebilder och uppmuntran inom akademin.
När bestämde du dig för att bli forskare?
– Jag känner mig mycket lyckligt lottad över att jag tidigt insåg att jag ville bli forskare. Jag minns tydligt att jag redan som 14-åring ville bli forskare inom immunologi för att hitta ett vaccin mot aids. När jag var 16 år gav min mamma mig en artikel om placeboeffekten där man nämnde Bob Aders banbrytande studier, som visade att immunsystemet kunde konditioneras, precis som i Pavlovs experiment, men i stället för saliv var det immuncellernas funktioner som konditionerades med sackarinlösning. Från och med då visste jag att jag ville förstå hur hjärnan och immunsystemet påverkar varandra. Då visste jag inte att det kallades psykoneuroimmunologi!
Julie Lasselin. Foto: Privat
– Det var verkligen en välsignelse att inse detta, eftersom det påverkade alla mina beslut kring min utbildning, från gymnasiet till universitetet, inklusive valet att flytta från min hemstad i norra Frankrike till Bordeaux för min masterpraktik och sedan min doktorsexamen. Men det har också varit utmanande ibland, eftersom jag inte kunde föreställa mig vad jag kunde göra annars. Så när misslyckanden inträffade – eller en känsla av potentiellt misslyckande – var det som om jag inte skulle kunna vara lycklig i livet. Men det gav mig definitivt kraften att kämpa på.
Att lyfta fram kvinnor inom vetenskapen kan inspirera unga flickor att tro på att de kan bli forskare om de vill.
Den 11 februari är Internationella dagen för kvinnor och flickor inom vetenskap. Varför är den här dagen viktig?
– Jag tycker att det är ett mycket viktigt initiativ! Att lyfta fram kvinnor inom vetenskap kan inspirera unga flickor att tro på att de kan bli forskare om de vill. Det ger också erkännande åt kvinnor inom vetenskap, som kämpar på många fronter i den akademiska världen.
Har du någon kvinnlig forskare som förebild? Vem ser du upp till och varför?
– Det har nog många kvinnliga forskare? Att ha dessa framgångsrika förebilder hjälper mig att tro att jag kan lyckas. Mina förebilder är:
Karin Jensen (Karolinska Institutet) är min förebild som framgångsrik kvinna inom vetenskapen. Hon bedriver briljant forskning – jag är särskilt imponerad av hennes forskning om placeboeffekten – och är en omtänksam gruppledare och mentor. Varje möte med henne ger mig energi och självförtroende i mina egna förmågor.
Asya Rolls (Tel Aviv University) utvidgar gränserna för mitt område och har fått flera ERC-anslag. Hennes translationella forskning om hur hjärnan påverkar immunfunktionerna är häpnadsväckande. Hon får mig att tro att det är möjligt att driva riskfyllda projekt inom vetenskapen.
Sabina Cehajic-Clancy (Stockholms universitet) är alltid energisk och leende och har riktigt innovativa idéer som faktiskt kan förändra världen. Hon har också fått ett ERC-stipendium, och jag är full av beundran när jag ser hur hon navigerar i den akademiska världen med sådan styrka och energi.
Julies bästa råd till någon som vill satsa på en akademisk karriär:
Passion: Först och främst tror jag att passion är nödvändigt. Det är ingen lätt värld, men alla utmaningar känns mycket lättare när man följer sin passion och att jobbet inte känns som ett jobb.
Uthållighet: Sedan skulle jag säga uthållighet: ge aldrig upp; om du faller, ta några dagar och res dig sedan upp igen.
Stöd: Men viktigast av allt är att hitta en mentor som stöder dig, lyfter dig och kämpar för dig under hela din karriär – för mig är det Mats Lekander.
Julie Lasselin med sitt team. Foto: Privat
Senast uppdaterad: 2026-02-16
Sidansvarig: Psykologiska institutionen