Franziska Müller disputerar på en avhandling om hållbara karriärer och anställningsbarhet i uppdragsbaserat arbete

Oppontent: Professor Anneleen Forrier, KU Leuven, Belgien.

Handledare: Professor Claudia Bernhard-Oettel, Psykologiska institutionen, F.D. Constanze Eib, Handelshögskolan i Stockholm, och F.D. Lena Låstad, Institutionen för pedagogik och didaktik.

Full information i DiVA

Läs mer om Franziska Müller

Sammanfattning

Att arbeta på uppdrag – som egenanställd, egenföretagare eller bemanningsanställd – är en etablerad arbetsform på dagens arbetsmarknad. Den här typen av arbete förknippas med autonomi och flexibilitet samtidigt som den enskilde ansvarar för sin egen kompetensutveckling och behöver navigera osäkerhet kring t ex inkomst och karriär.

I både samhället och forskningen har det skett en förskjutning i synen på vad det innebär att ha en karriär och att vara anställningsbar. Tidigare ansågs man göra karriär genom att klättra på en traditionell karriärstege inom en och samma organisation, men många har idag sina karriärer utanför ett sådant sammanhang. Att utveckla sin karriär och sin anställningsbarhet har dessutom blivit ett alltmer individuellt projekt, speciellt för dem som arbetar uppdragsbaserat. På senare tid har både samhällsdebatten och lagändringar inom arbetsrätten pekat åt samma håll: allt mer ansvar för kompetens- och karriärutveckling läggs på individen. Teoretiska perspektiv föreslår att hållbarhet i karriärer bygger på samspelet mellan individen, kontexten och tiden. Samtidigt kan anställningsbarhet, alltså hur individen själv upplever sina möjligheter att få ett arbete någon annanstans, fungera som en resurs när man navigera i dessa karriärer. Trots den här utvecklingen vet vi fortfarande lite om hållbara karriärer, och om vad som bidrar till att utveckla anställningsbarhet i karriärer som består av uppdragsbaserat arbete. Det är därför den här avhandlingen undersöker om och hur det är möjligt att ha en hållbar karriär, och vilka faktorer som har betydelse för anställningsbarhet i karriärer som inkluderar ett sådant arbete.

I Studie I undersöktes om, och i så fall hur, egenanställda kan skapa en hållbar karriär. Resultaten visar att egenanställning under vissa omständigheter kan upplevas som både hållbart och meningsfullt: flexibiliteten och möjligheten till individualisering gjorde att deltagarna kunde förena karriären med sina egna mål och värderingar, ofta efter tidigare karriärer präglade av ohållbarhet. Detta utmanar den vanliga bilden av gig-ekonomin som främst osäker. Samtidigt var deltagarna medvetna om begränsningarna: egenanställning ger ingen objektiv trygghet, passar i praktiken bara vissas behov och bygger snarare på tanken att mening kan finnas i själva strävan efter något bättre än i att hitta den "perfekta" karriären.

I Studie II var målet att undersöka betydelsen av ett antal individuella faktorer utifrån en modell som kallas movement capital (rörelsekapital på svenska). Detta gjordes i två grupper av egenföretagare: de med ett registrerat bolag och de som arbetar genom egenanställningsföretag. Rörelsekapital omfattar fyra dimensioner: humankapital, socialt kapital, karriärinsikt och anpassningsförmåga. Resultaten visade få samband mellan dessa dimensioner och den upplevda anställningsbarheten i båda grupperna. Däremot hängde psykologiskt kapital (mentala resurser som främjar hur man utvärderar och anpassar sig till ett föränderligt arbetsliv) positivt samman med anställningsbarhet i båda grupperna, medan högre ålder hängde samman med en lägre upplevd anställningsbarhet (särskilt för egenanställda).

Studie III utgick från frågan om vilken betydelse arbetsplatslärande, karriärproaktivitet och utbildning har för anställningsbarhet bland bemanningsanställda. Här visade resultaten att informellt lärande (t ex vad man lär sig genom att utföra själva arbetet) och proaktivt karriärbeteende (t ex att be om återkoppling eller planera sin karriär) till en början hängde samman med anställningsbarhet. Däremot försvann sambandet när utbildning och ålder lades in i analysen, vilket innebär att yngre individer och individer med högre utbildning upplevde sig som mer anställningsbara.

Sammanfattningsvis visar avhandlingen att hållbara karriärer och anställningsbarhet i uppdragsbaserat arbete beror på mer än individens egna resurser. Att stötta ett hållbart arbetsliv är därför ett delat ansvar – mellan dem som arbetar på uppdrag och kunder, bemanningsföretag, arbetsgivare och beslutsfattare.