Andreas Madestam: Varför får forskning inte större genomslag i biståndet?
Forskning används för att motivera biståndsbeslut snarare än för att styra dem. I den nya boken ”Biståndsinfo för alla” analyserar Andreas Madestam, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet, hur biståndets organisation och drivkrafter begränsar forskningens genomslag och föreslår tre reformer.
Andreas Madestam, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet.
I sin text jämför Madestam drivkrafterna på biståndsmyndighetens huvudkontor, bland personalen i fält och inom forskningen. Krav på att betala ut biståndsmedel och upprätthålla partnerrelationer kan tränga undan kritisk granskning och lärande om biståndets effekter. Forskare belönas i sin tur främst för att publicera nya resultat, medan beslutsfattare också behöver forskningsöversikter och kostnadsjämförelser.
Bilden visar de olika drivkrafterna bakom aktörernas arbete.
Madestam föreslår en innovations- och utvärderingsfond med stegvis finansiering, forskarutbildad kompetens nära besluten på Sida och ett permanent, oberoende utvärderingsinstitut. Reformerna ska ge forskning och utvärdering en roll redan när insatser utformas och låta kunskap om effekter och kostnadseffektivitet påverka den fortsatta finansieringen.
”Utan sådana förändringar fortsätter evidensbaserat bistånd att vara en paroll snarare än ett arbetssätt”, skriver Madestam.
Mer att läsa
Bakom utgivningen står tankesmedjan Fores. Här kan du läsa hela boken:
Andreas Madestam forskar inom utvecklingsekonomi och politisk ekonomi. Läs om hans forskning här:
Senast uppdaterad: 2026-09-15
Sidansvarig: Nationalekonomiska institutionen