Joanna Tyrcha går i pension: "möten mellan människor är otroligt viktiga"

Joanna blev prefekt år 2018, men har arbetat vid Matematiska institutionen sedan 1996. Hennes långa och innehållsrika akademiska karriär började redan 1980 i Warszawa, då hon blev assistent vid Institutionen för datavetenskap vid Vetenskapsakademin. Joanna har egna erfarenheter av hur totalitära samhällen fungerar. Hon har befunnit sig mitt i tårgasdimman vid en manifestation i den polska huvudstaden år 1982. Men vi tar det från början.

- Varför gillar du matematik?

- Man kan använda matematik för att lösa problem och göra tillämpningar, säger Joanna, som under sin långa akademiska karriär har gjort just det. 1989 disputerade hon med en doktorsavhandling inom matematisk biologi om hur celler delar sig. Hon var då fortfarande verksam vid Vetenskapsakademin i Warszawa, men stora förändringar skulle komma. Vid den tiden började hennes man, som är datakonsult, få uppdrag i Sverige. Det dröjde inte länge innan han fick permanent arbetstillstånd.

- Jag var inte så pigg på att komma hit. Jag kunde varken bra svenska eller engelska, min generation lärde sig ju ryska i skolan, och även franska eller tyska. Engelskan var inte så populär. Men jag insåg att jag fick följa med om jag fortfarande ville vara gift med honom, säger Joanna som flyttade till Sverige tillsammans med sin man 1992.

Hon hade inte varit här länge innan hon träffade några på en fest som uppmanade henne att skicka sitt CV till dåvarande Smittskyddsinstitutet. Hon fick inte jobb hos dem, däremot fick hon ett mejl med inbjudan till samtal från NADA (Institutionen för numerisk analys och datalogi) vid KTH. Samtalet resulterade i ett forskningsstipendium.

- Jag fortsatte att forska inom matematisk biologi, jag använde till stor del nätverk för att forska på hur hjärnan fungerar. AI var då i ropet på de naturvetenskapliga fakulteterna, ett område med naturliga kopplingar till min forskning, säger Joanna. Så småningom fick hon en artikel om biologiska celler publicerad i tidskriften Journal of Mathematical Biology, ännu en milstolpe i karriären. 1994 föddes sonen och Joanna gick på föräldraledighet.

Efter två års ledighet började Joanna sin långa karriär vid vår institution, då som visstidsanställd universitetslektor. År 2011 blev hon professor och föreståndare för Avdelningen för matematisk statistik, 2018 blev hon prefekt för institutionen och 2022 blev hon ordförande för Sverker Lerheden-stiftelsen. Utöver detta har hon haft flera högt uppsatta förtroendeuppdrag och fått ett antal vetenskapliga artiklar publicerade.

Varför matematik är viktigt

- Jag blir ledsen när jag hör folk säga att de inte förstår något av matematik. I bland låter det nästan som att vissa är stolta över att inte gilla matte, säger Joanna. Hon berättar att hennes mål har varit att förmedla till unga hur viktig matematiken är, både i livet och i samhället. Det har hon haft tillfälle att göra, eftersom hon under sin tid på institutionen har undervisat mycket.

- När jag undervisade i sannolikhetsteori var det många studenter som frågade om man verkligen behöver kunna detta. Det har hänt att jag har träffat några av dem på staden några år senare, när de har börjat jobba till exempel som försäkringsmatematiker. Då har de berättat att de har stor nytta av att kunna sannolikhetsteori. Det är glädjande att tänka på, säger Joanna.

Kulturella skillnader

Samtidigt som Sverige enligt Joanna är mindre formellt än Polen, eftersom man bland annat tilltalar varandra med ”du”, kan svenskar i andra sammanhang vara lite mer reserverade än polacker.

- Om jag gick bort till någon på en tågstation för att fråga något, låtsades personen att inte se mig. Men när jag väl ställde en fråga, var människan hur trevlig som helst. Det tyckte jag var lite märkligt. Jag trodde först att det berodde på min personlighet.

Hur var det att leva och arbeta i Polen under kommunisttiden?

- I skolan märkte vi att när det skulle undervisas om Polen under andra världskriget, kom en annan historielärare för att berätta om tiden från 1944 och fram mot krigets slut. Vad som egentligen hände lärde vi inte i skolan, utan det fick vi veta hemma. Det var nog kring 1970 som jag verkligen förstod hur saker och ting hängde samman, säger Joanna. Hon berättar att kommunismen i princip präglade alla delar av samhället, inklusive yrkeslivet.

- När jag jobbade på Vetenskapsrådet i Warszawa visste jag ju vem av mina kollegor som var med i partiet. Man fick vara lite försiktig med vad man sade runt dem. Jag fick veta en del genom att läsa olagliga tidningar, men det fanns alltid risk för kontroller. Myndigheterna kontrollerade regelbundet folks ryggsäckar efter olagliga böcker och tidningar under det militära undantagstillståndet i Polen från 1981 till 1983.

- En gång fastnade några av mina kollegor och jag i en kontroll. Jag blev dock inte kontrollerad och jag andades ut i lättnad, då jag hade med mig olagliga tidskrifter i min ryggsäck. En annan gång jag blev kontrollerad, öppnade kontrollanten ryggsäcken och tittade rakt ner på några olagliga tidskrifter. Till min stora förvåning släppte han mig helt enkelt vidare, säger Joanna.

Hon var också med i en olaglig manifestation i Warszawa. När polisen satte in tårgas för att skingra folkmassan lyckades Joanna behålla lugnet, trots att dimman blev så tät att det var svårt att orientera sig.

- Det enda som var bra med systemet var att man inte behövde söka stipendier för att kunna forska, samt tillgång till teater och opera, som var billigt, säger hon.

Med tanke på att hon fick ett stipendium vid KTH nästan med det samma hon kom till Sverige, kan man konstatera att hon lyckades mycket väl att anpassa sig till det svenska systemet. Efter 22 år vid matematiska institutionen var det år 2018 dags för nästa steg i karriären.

Hur kom det sig att du blev prefekt?

- Jag hade inte ambitionen att ta någon chefsroll. När jag väl blev prefekt tycker jag att det har varit jätteintressant att träffa andra prefekter från andra institutioner och fakulteter. Uppdraget som prefekt har också gett möjlighet att få en bredare förståelse av min egen institution, säger Joanna.

Innan 2018 tillhörde en del av NADA (Institutionen för Numerisk Analys och Datalogi) SU och en del tillhörde KTH. I 2017 beslutades det att avsluta samarbetet med KTH och den delen som tillhörde SU kom till Matematiska institutionen. Då började uppbyggnaden av Avdelningen för beräkningsmatematik, som Joanna ytterst ledde.

Vilka utvecklingsområden ser du för vår institution?

- Vi behöver utveckla metoder för att möta AI-utvecklingen. Det är viktigt att våra lärare som har matematik som grund också lär sig AI, för att förekomma fusk bland våra studenter. Vissa är fascinerade över AI, andra är oroliga. Oavsett vad man tycker måste man lära sig att hantera AI, svarar Joanna.

En institution med internationell tyngd

I dag har Matematiska institutionen en internationell profil. Verksamma vid vår institution har många internationella kontakter och både arrangerar och åker till konferenser.

- De internationella kontakterna är viktiga. Det är också viktigt att träffas. Möten mellan människor är otroligt viktiga, både internationellt och inom vår egen institution. Det är viktigt att man umgås på kontoret och byter idéer, säger Joanna.

En tillbakablick

- Jag är nöjd med mitt yrkesliv, även om min forskning hade kunnat bli ännu större. Svaret på varför det inte blev så får jag söka hos mig själv. Jag är i alla fall glad för att jag har haft kollegor som har pushat och uppmuntrat mig inför varje steg i karriären, säger Joanna, som har en anmärkningsvärd karriär bakom sig.

Någon gång har det hänt att jag har fått blommor efter att jag har undervisat. Det har varit väldigt glädjande. Det har också gett mycket att kunna ge goda förutsättningar för unga forskare vid vår institution, säger Joanna. I dag är hon väldigt glad för att hon fattade beslutet att flytta till Sverige i början av 90-talet, både med tanke på sitt yrkesliv och privatliv. Hon planerar inte att åka tillbaka till Polen under pensionen.

- Vad har du för planer efter detta?

- Jag kan tänka mig att återgå till det jag började med, det vill säga forska mera på prediktiv kodning och neurala nätverk. Men jag är också frankofil, så jag kan tänka mig att åka till Frankrike. Jag kunde franska, men tyvärr har jag glömt bort det mesta. Jag kanske ska gå en kurs i franska, avslutar Joanna.