Forskare presenterar tio teser om framtidens klimatneutrala samhällsplanering i PLAN

Artikeln presenterar tio teser om hur samhällsplaneringen måste transformeras för att Sverige ska nå målet om klimatneutralitet 2045.

Forskningsgruppen, som även inkluderar Sabrina Fredin, Blekinge Tekniska Högskola, Ida Grundel, Dick Magnusson, Marcus Mohall och Kristina Trygg, alla vid Linköpings universitet har genom Formas-projektet "Planerare som aktörer för omställningen till hållbara städer och regioner" undersökt samhällsplaneringens roll i klimatomställningen.

Sedan slutet av 1980-talet har samhällsplaneringen i Sverige präglats av ett brett och ofta otydligt hållbarhetsbegrepp, vaga politiska riktlinjer och stort tolkningsutrymme kring vilka konkreta åtgärder som krävs. Mot bakgrund av de nationella klimatmålen om nettoutsläpp noll år 2045 lyfter författarna samhällsplaneringens centrala roll i omställningen – särskilt kommuners och regioners ansvar för att forma ett mer transporteffektivt och klimatvänligt samhälle.

I artikeln betonar forskarna att det inte räcker att ändra mål och styrdokument, eller att enbart ”ställa om samhället”. Själva samhällsplaneringen måste också förnyas för att fungera som en transformativ kraft som kopplar samman sociala, organisatoriska och tekniska innovationer och därmed minskar koldioxidutsläppen.

De tio teserna pekar bland annat på behovet av ett tydligare politiskt uppdrag för samhällsplaneringen kopplat till klimatneutralitet, längre tidshorisonter och mer proaktiv styrning. Författarna lyfter också vikten av att den transformativa planeringen förankras i hela den offentliga organisationen, inte bärs av enskilda eldsjälar, samt att tvärsektoriella arbetssätt och nya former för samverkan blir norm.

Kompetenskraven på samhällsplanerare beskrivs som växande: de förväntas fungera som projekt- och processledare, kunna hantera komplexa kunskapsunderlag och samtidigt kommunicera tydligt med både politiker, medborgare och externa aktörer. Den tilltagande projektifieringen, med många tidsbegränsade satsningar och experiment, riskerar enligt forskarna att hindra långsiktig styrning, lärande och uppskalning av goda exempel.

Artikeln lyfter även riskerna med ett ökat konsultberoende, där viktig kunskap stannar hos externa aktörer i stället för att byggas upp i kommuner och regioner. Samtidigt ökar behovet av spetskompetens i takt med mer avancerade utredningar, klimatberäkningar och tekniska verktyg – något som kan driva utvecklingen tillbaka mot mer rationell, teknokratiskt styrd planering på bekostnad av kommunikativa processer.

Genom de tio teserna vill författarna både synliggöra hinder och peka ut utvecklingsvägar för en mer transformativ samhällsplanering. Ambitionen är att bidra till en bredare diskussion om hur framtidens planering kan stärka samhällets förmåga att nå klimatmålen och ställa om mot ett koldioxidneutralt Sverige.