Agnes Hellner – ny docent

Hallå där...

Agnes, du doktorerade år 2019 vid Uppsala universitet. Vad handlade din avhandling om?

– Min avhandling handlar om vilken funktion klagorätten fyller enligt olika processrättsliga regelverk, som delvis är samtidigt tillämpliga, nämligen Århuskonventionen, EU-rättsliga regler om enskildas och miljöorganisationers klagorätt och nationell förvaltningsprocess. Särskilt undersökte jag möjligheten att klaga på myndighetsbeslut och domar på miljöområdet.

Metoden var komparativ, vilket innebar att jag ingående behandlade hur möjligheterna ser ut för enskilda och miljöorganisationer att klaga på beslut som rör miljön i Tyskland och Frankrike – och de olika processrättsliga teorier som ligger bakom regleringarna. Samtidigt undersökte jag i viss mån hur miljöorganisationer använt sig av rättsprocesser för att utöka sina egna möjligheter att klaga på beslut som rör miljön.

Vad forskar du om just nu?

– Just nu skriver jag på en artikel om grupptalan. Samtidigt arbetar jag med frågor kopplade till rättsprocesser som på olika sätt aktualiserar prospektiva bedömningar, dvs. hur något ska bli i framtiden. Ofta är det precis tvärtom, att domstolar har att ta ställning till händelser som påstås redan ha inträffat, i retrospektiv. Det som ännu inte inträffat är förstås mer osäkert och svårare att konkretisera. Hur ska det hanteras processrättsligt?

Varför är din forskning viktig i samhället eller i människors vardag?

– Jag intresserar mig för förhållandet mellan processrätt och samhällsförändring. Om ett helt nytt fenomen inträffar i samhället, eller om kunskapen om eller synen på någonting förändras, kan det innebära att rättsliga frågor kopplade till detta behöver kunna prövas på ett annat sätt. Annars kan ibland processen som sådan sätta käppar i hjulet för att komma tillrätta med ett visst problem.

Om en fråga inte kan prövas av domstol, om sättet på vilken den prövas inte är förutsägbart, eller om det medför stora ekonomiska risker att väcka en talan, kan det innebära ett försämrat rättsskydd. Följden kan bli att lagstiftning avsedd att skydda barn inte ger det skydd som är önskvärt, och att personer som drabbats av föroreningar inte får det skadestånd de har rätt till, till exempel.

Vad var det som fick dig att fastna för just det här området?

– För mig är processrätten så viktig och intressant just därför att den sätter normativa ramar för hur materiell lagstiftning tillämpas i praktiken – av vem, på vems initiativ och hur. Kan man ens tala om en rätt, om den inte kan prövas? Det här knyter an till frågan om rättssäkerhet, som är så central i en demokrati.

Hur ser din roll ut vid Juridiska institutionen utöver forskningen?

– Sedan ett knappt år tillbaka är jag studierektor för forskarutbildningen. I den rollen arbetar jag för att skapa bästa möjliga förutsättningar för doktoranderna vid Juridicum att nu och fortsättningsvis kunna bedriva forskning av hög kvalitet, bland annat genom att skapa tillfällen för samtal om skrivprocessen, metod och teori, och annat som rör forskningen.

Jag försöker också allmänt finnas tillgänglig i alla möjliga frågor som kan uppstå under tiden man är doktorand. Sedan undervisar jag också, i första hand på grundkursen i processrätt och specialkursen civilprocess, och är ämnesföreståndare i processrätt.

Läs mer om Agnes Hellner