Vem styr våra pensionsmiljarder? Ny rättsvetenskaplig analys

Miljontals svenskar är – ofta utan att veta det – delägare i ömsesidiga bolag som förvaltar kapital motsvarande halva Sveriges BNP. En ny avhandling visar att styrningen av dessa bolag rymmer betydande brister i skyddet för ägarna.

Foto: Aleksander Davydov / Mostphotos


Avhandling

När vi betalar våra försäkringar eller tjänstepensionspremier tänker de flesta av oss sällan på vad som händer med pengarna. Ändå rör det sig om belopp som saknar motstycke i svensk ekonomi. De tre största ömsesidiga bolagen förvaltar tillsammans över 3 000 miljarder kronor – ungefär hälften av Sveriges BNP.

Till skillnad från vanliga aktiebolag saknar dessa bolag externa ägare. I stället är det försäkringstagare och pensionssparare som formellt står som ägare. Men eftersom ägarna är många, oorganiserade och ofta omedvetna om sin roll blir ägarmakten i praktiken svag.

Det är denna dolda maktstruktur som jur.dr Alexander Besher tar sig an i sin avhandling Corporate Governance i ömsesidiga försäkrings- och tjänstepensionsbolag: En rättsanalys av ändamålsenligheten med befintlig reglering, framlagd vid Stockholms universitet i november 2025.

Från kunskapslucka till forskningsfråga

När Alexander Besher började på Finansinspektionens försäkringsrättsavdelning 2010 möttes han av en oväntad insikt:

– Jag visste knappt vad försäkringsrörelse innebar, än mindre vad ömsesidiga bolag var. Det fanns ingen juridisk litteratur att luta sig mot, berättar han.

När tjänstepensionsföretagslagen infördes 2019 växte behovet av en bred rättsvetenskaplig analys ytterligare. Trots bolagens samhällsbärande roll saknades en helhetsbild av hur deras styrning faktiskt fungerar – och inte minst hur väl ägarna är skyddade.

Fem svagheter som förskjuter makten

I avhandlingen analyserar Besher svensk rätt, EU-rätt och rättsekonomiska teorier. Genom att kombinera juridisk dogmatik med bolagsstyrningsteori visar han hur ägarkollektivet i många beslut – om risk, kapitalförvaltning och långsiktig inriktning – i praktiken saknar inflytande.

Besher identifierar särskilt fem brister som riskerar att ge bolagsledningen ett övertag över ägarna:

  • Svagt ledningsansvar. I tjänstepensionsbolag saknas en skadeståndsregel för ledningspersoner, och det ansvar som finns i försäkringsbolag blir ofta verkningslöst när konsekvenser av beslut visar sig först efter 30–50 år — långt efter att preskription inträtt.
  • Otillräckliga värdeöverföringsregler. Regelverket fångar inte alla risker och lämnar utrymme för transaktioner som kan gå emot ägarnas intresse.
  • Luckor i jävs- och kompetenskrav. Fullmäktige och valberedningar saknar tydliga regler.
  • Inget individuellt tillsynsansvar. Finansinspektionen kan inte sanktionera enskilda styrelseledamöter eller vd — endast bolaget, vilket innebär att försäkringstagarna i praktiken betalar även när det är ledningen som gör fel.
  • Sårbara centrala funktioner. Risk och kontrollfunktioner utsätts ibland för påtryckningar från ledningspersoner.

När bolagsstyrning blir en fråga om trygghet

Eftersom ömsesidiga försäkrings- och tjänstepensionsbolag förvaltar en så stor del av svenskarnas ekonomiska trygghet, får styrningsfrågorna konsekvenser långt bortom den interna organisationen. Bristande insyn och svagt ägarskydd påverkar inte bara enskilda beslut – det kan på sikt forma hur risker hanteras, hur kapital fördelas och hur robust hela försäkringssystemet är.

Mot den bakgrunden argumenterar Besher för ett mer sammanhållet och modernt regelverk som både stärker ägarkollektivet och de institutioner som ska värna det. Hans förslag spänner från tydligare jävsregler till skärpt ansvar för bolagsledningen. En viktig del är också införandet av en rapporteringsplikt till Finansinspektionen för ansvariga i centrala funktioner när ledningen förhåller sig passiv, liksom att överväga en mer formell roll för dessa funktioner i bolagsstyrningen.

Det är reformer som enligt Besher är nödvändiga för att återställa balansen mellan ägarna och bolagsledningen:

– Det finns uppenbara brister i dagens reglering. Jag hoppas att beslutsfattare tar del av analysen och använder mina tio reformförslag, säger han.

Läs mer om avhandlingen hos Iustus
Läs mer om Alexander Besher (på engelska)

Om disputationen | 21 november | 2025

Opponent var docent Stefan Lindskog, jd justitieråd och ordförande i Högsta domstolen.

Betygsnämnden bestod av professor Jesper Lau Hansen, Köpenhamns universitet, professor Kristin Normann, Oslo universitet, och docent Svante Johansson, Stockholms universitet.

Handledare har varit professor Marcus Radetzki, Stockholms universitet, och professor Daniel Stattin, Uppsala universitet.

Text : Natalie Oliwsson

Senast uppdaterad: 2025-12-17

Sidansvarig: Juridiska institutionen