Ny satsning på bildning ska stärka juriststudenternas perspektiv

Inspirationskväll, 9 december

Kvällen inleddes med en visning av konstutställningen Vera was here, där konstnärer undersöker hur vi samlar, bevarar och återger erfarenheter. Intendenten Therese Kellner berättade om människans eviga drift att lämna spår: från grottmålningar till runstenar och digitala uttryck. Under samtalet lyftes också samtidens perspektiv – hur plattformar så som TikTok blivit en arena där miljoner varje dag försöker skapa, uttrycka och bli ihågkomna.

Det blev en stämningsfull startpunkt och en påminnelse om att det jurister arbetar med inte bara är text, utan människors berättelser, livsöden och erfarenheter. Det skapade en naturlig övergång till kvällens fortsatta reflektioner på temat: Behöver jurister vara bildade och vad kan kultur bidra med till rättssystemet?

Bildning som verktyg i juridiken

Juridiska fakultetens dekan, professor Pernilla Leviner, tog därefter vid. Hon citerade Ellen Keys klassiska formulering ”Bildning är det som är kvar sedan vi glömt allt vad vi lärt oss” – inte som en fras att luta sig mot, utan som en riktning. Bildning, menade hon, är det som gör oss mer empatiska och omvärldsmedvetna, oavsett om den kommer från dramatik, musik eller vardagens små kulturmöten. Det handlar inte nödvändigtvis om finkultur, förklarade hon, utan om att nyfiket vilja förstå omvärlden.

Frantzeska Papadopoulou Skarp, professor i immaterialrätt och initiativtagare till nätverket Law and Literature, utvecklade varför bildning inte är ett komplement till juridiken, utan en förutsättning. Bildning handlar inte om att samla fakta, utan om att förstå sammanhang – historia, kultur, idéer och människor. Det är den orienteringsförmåga som gör juridiken mindre mekanisk och mer meningsfull.

Hon betonade också bildningens värdegrundsdimension: att utbildning och kultur behöver vila på demokratiska och etiska principer. I en tid där sociala medier och AI ofta förenklar komplexa frågor blir juristens förmåga att tänka kritiskt och ta ansvar viktigare än någonsin. AI kan räkna ut sannolikheter, konstaterade hon – men aldrig bära ansvar.

När juridiken möter poesin

Juristen och poeten Sara Nazari beskrev hur juridiken erbjuder ramar, men aldrig hela sanningen. ”Lagar förändras – men människan består”, resonerade hon, och lyfte hur poesin ofta fångar det som hamnar mellan paragraferna. Hon berättade också om hur poesi faktiskt kan påverka lagstiftning.

Dikten I’ve Come to Take You Home skrevs av den sydafrikanska poeten Diana Ferrus som en hyllning till Saartjie Baartman, vars kropp fortsatte att ställas ut i Frankrike långt efter hennes död. Nästan två sekel senare, år 2002, blev dikten en del av det arbete som ledde till att Frankrike beslöt att ändra lagar och att återföra Baartmans kvarlevor till Sydafrika. Ett exempel på hur ord – när de bär erfarenhet, känsla och rättspatos – kan förändra juridiska system.

Kultur som verktyg – och som något omätbart

Advokatsamfundets generalsekreterare Mia Edwall Insulander, som också är författare till romanen Tvisten, lyfte kulturens betydelse för språket och förmågan att förstå andra människor. Hon konstaterade att juriststudenter kanske ofta upplever att tiden inte räcker till för annat än kurslitteraturen – men att det just därför är viktigt att värna läsningen. Lyrik och romaner utvecklar språket, skärper iakttagelseförmågan och ger något som AI aldrig kan ersätta: en mänsklig dimension.

Juristudenten och författaren Carl Åkerlund, som nyligen släppt sin debutroman Fädernesland, betonade att kultur är något bortom nyttotänkandet. Det är inte mätbart, sa han, och just därför ovärderligt. I en utbildning som ofta kretsar kring det kvantifierbara behövs rum för det som inte kan räknas men som formar omdöme, empati och omvärldsförståelse.

Studenternas röster: Bildning gör jurister mänskliga

Studenternas perspektiv gav samtalet en särskild tyngd. En av dem som kom med ett inspel var Sana Abdullah, som reflekterade över vad det egentligen innebär att bli jurist. ”Vem som helst kan läsa juridik, klara tentan och få bra betyg”, sa hon, ”men för att vara en bra jurist behöver du också förstå människan bakom ärendet.”

Hon tog avstamp i ett citat från filmen Legally Blonde, där juridiken beskrivs som ”a study free from passion”. Den bilden delar hon inte. Juridiken må ge ramarna, men det är passionen och förmågan att se människors livssituationer som gör att man kan ta sitt uppdrag på allvar. ”Det är en slags läran om folket”, sa hon, ”en påminnelse om att även om man har ett juridiskt ansvar, vill man fortfarande vara människa.”

Andra studenter efterlyste att kultur borde integreras tydligare i utbildningen: mer läsning kopplad till samhällsfrågor, fler möjligheter att diskutera konflikter och fler lättillgängliga kulturtexter i anslutning till kurserna. Någon menade att just integrationen av sådana moment är avgörande för att nå även de som inte söker bildning på egen hand, medan en annan tog upp frivilliga bokcirklar som bra alternativ.

Ett första steg i en större satsning

Efter kvällen uttryckte Pernilla Leviner stor glädje över studenternas engagemang och de många tankar som lyfts. Hon betonade att detta bara är början och att nästa steg handlar om att väva in bildning mer naturligt i Juridicums verksamhet – steg för steg, tillsammans med lärare, forskare och studenter. En första idé är att varje termin erbjuda en läsrekommendation följd av ett samtal med författare eller med andra som är intresserade och kunniga kring något specifikt tema, kompletterat av återkommande film-, teater- och konstbesök. Att ordna den här typen av aktiviteter kan också skapa nya mötesplatser och samtalsarenor för lärare och studenter.

Det är små men betydelsefulla steg som öppnar för fler sätt att närma sig juridiken – inte bara genom teori, utan genom kultur, berättelser och reflektion. Kvällen på Accelerator visade just detta: att juridiken ytterst handlar om människor och att förståelsen för samhällets komplexitet fördjupas när den får möta andra uttrycksformer.

Och om bildning verkligen är ”det som finns kvar när vi glömt allt vi lärt oss” – då är den också något som gör jurister bättre rustade för en värld som kräver både kunskap, omdöme och mänsklig förståelse.

Text: Natalie Oliwsson