När hemmet inte är en självklarhet under julen

Ida Nilsson

För många är julen hemmets högtid. Det är en tid för trygghet och för traditioner som återkommer år efter år, gärna i samma rum. Men hur blir julen när själva hemmet inte längre känns säkert?

Den som lever med risken att förlora sin bostad blir det sällan den julfrid man hoppats på. En obetald hyra, en uppsägning eller ett pågående vräkningsärende försvinner inte för att det är jul. Vardagen stannar upp en stund, men ovissheten finns kvar.

Under 2025 genomförde Kronofogden 3 330 vräkningar i Sverige, det högsta antalet på omkring 20 år. 824 barn berördes, fler än något år sedan Kronofogden började räkna barnen 2008. Siffrorna är oroväckande, men de är ändå en underskattning. De omfattar dem som fanns kvar när Kronofogden ringde på dörren, och det är långt ifrån alla.

Många packar ihop sina saker långt innan dess, när hotet om vräkning blir för tungt. Någon flyttar in hos en vän, någon sover hos en släkting ”bara ett tag”, någon tar barnen och åker till mormor över helgerna. Andra hyr i andra hand eller bor inneboende, utan ett kontrakt som skyddar dem. När de lämnar sker det ofta i det tysta, utan papper och utan att det syns i någon statistik.

För ett barn är hemmet så mycket mer än fyra väggar. Det är den egna sängen, vägen till skolan och kompisen två trappor upp. Allt det som tillsammans bildar en trygg och självklar vardag. När familjen hotas av vräkning kan allt det plötsligt bli osäkert, utan att någon vet vad som kommer i stället. Det är svårt att längta till jul när man inte vet var man ska fira den.

Det hoppfulla är att många vräkningar går att förhindra. Oftast handlar det om obetald hyra, och skulden är inte sällan förhållandevis liten. Det avgörande är att agera i tid. Den som har svårt att betala kan prata med hyresvärden om en avbetalningsplan och vända sig till socialtjänsten för att se vilket stöd som finns. Alla kommuner erbjuder budget- och skuldrådgivning, och flera har särskilda rådgivare som arbetar för att förebygga vräkningar.

Ofta är det första steget det tyngsta, men också det viktigaste. Ett samtal i tid kan vara det som gör att man får fira nästa jul hemma.

Ida Nilsson

Senast uppdaterad: 2026-11-18

Sidansvarig: Institutionen för socialt arbete