Varför får barn som utsatts för våld inte alltid den hälsovård de har rätt till?

Detta gäller även inom Barnahus-modellen, som annars har som mål att både underlätta rättsprocessen och ge barnen vård och stöd. Varför det blir så här är oklart, särskilt sett ur rättsväsendets perspektiv.

En studie vid Barnahus Stockholm, Europas största verksamhet av sitt slag, undersökte hur frivilliga hälsoundersökningar erbjöds i praktiken, i samarbete med polisens utredare. Trots tydliga instruktioner om att alla barn skulle erbjudas en hälsoundersökning visade det sig att utredarna sällan gjorde det. Studien undersökte därför hur utredarna resonerade kring att informera barn och vårdnadshavare om hälsoundersökningar, och vilka organisatoriska, yrkesmässiga och personliga skäl som fanns till att de avstod.

Tio utredare som arbetar med barnmisshandelsärenden intervjuades. Analysen, som byggde på en reflexiv tematisk metod och teorier om institutionell logik, visade att rättsprocessen nästan alltid prioriterades framför barnets hälsa. Barnen sågs i första hand som bärare av bevis, snarare än som individer med egna rättigheter, och deras hälsobehov värderades utifrån vad som gagnade utredningen. Organisationens mål påverkade hur man tolkade barnets bästa: en läkarundersökning uppmuntrades när den kunde stärka åtalet, men nedprioriterades när syftet enbart var att ta hand om barnets hälsa. Hänsyn till den misstänktes integritet, samt oro för hur andra vuxna inblandade skulle reagera, begränsade också hälsoinsatserna ytterligare.

Resultaten tyder på att trots ambitionen om ett samarbete mellan flera professioner, är det den rättsliga logiken som dominerar i praktiken inom Barnahus. Barnens hälsobehov blir systematiskt underordnade utredningens krav. Detta motverkar modellens grundtanke om att sätta barnet i centrum, och pekar på ett behov av strukturella och lagstiftningsmässiga förändringar för att bättre väva samman hälso- och skyddsperspektiv i arbetet med utsatta barn.

Ljungholm, L., Dahl, A., Pålsson, D. & Ebbevi, D. (2026). Children's health needs filtered through legal priorities at Barnahus: A qualitative study. Acta Psychologica 269. DOI: 10.1016/j.actpsy.2026.107564

Lina Ljungholm är doktorand vid Karolinska Institutet.

Abstract

Child maltreatment is strongly associated with adverse physical and mental health outcomes. Yet, when authorities become aware of violence against children, addressing health needs has proven difficult, even within the Barnahus model, which explicitly aims to facilitate legal processes while providing care and support to children. The reasons for this imbalance remain unclear, particularly from the justice system's perspective.

A clinical feasibility study at Barnahus Stockholm, Europe's largest facility, examined routine voluntary health examinations through collaboration with police investigators. In practice, however, investigators rarely offered these examinations despite explicit instructions to invite every child. This study explored investigators' experiences of informing children and caregivers about health examinations and their organizational, professional, and personal reasons for refraining from doing so.

Ten forensic child abuse investigators were interviewed. Reflexive thematic analysis, informed by institutional logics theory, showed that legal processes consistently outweighed health priorities. Children were regarded primarily as evidence-bearers rather than rights-holders, their health needs filtered through investigative priorities. Organizational agendas shaped interpretations of children's best interests, encouraging medical examinations when serving prosecutorial aims but dismissing them when focused solely on health. Concerns for suspects' integrity and anticipated reactions from adult stakeholders further constrained health-oriented responses.

Findings suggest that despite multidisciplinary intentions, criminal law logic dominates Barnahus practice, systematically subordinating children's health needs to investigative requirements. This institutional prioritization undermines the model's stated child-centered approach, highlighting the need for structural and legislative reforms to better integrate health and welfare considerations into child protection responses.