Lyrikforskning i fokus: Språkomvändelse i samtida ukrainsk poesi belyser tidsandan och visar på språkets existentiella kraft

Julia Gerdner berättar att förhållandet mellan ukrainska och ryska i den litterära sfären historiskt sett har präglats av en obalans.

– Det ryska språket har premierats – för att inte säga påtvingats – på bekostnad av ukrainskan. Dessutom har ryskan länge utmålats som kulturens och bildningens språk, medan ukrainskan betraktats som provinsiell och lågtstående, när den inte rentav varit förbjuden.

Intressant nog har lyriken intagit en särställning i Ukraina just av den anledningen, berättar Julia. Det ryska språket dominerade i skrift, medan ukrainskan till stor del fördes vidare muntligt.

– Därigenom utvecklades en rik muntlig och folklorisk tradition som många ukrainska poeter tagit intryck av och byggt vidare på. Faktum är att lyriken intagit en så central ställning att själva grunden för Ukraina som modern nation ofta anses ha lagts av nationalskalden Taras Sjevtjenko snarare än av någon politisk ledare. Detta är något som man ofta och gärna åberopar idag, både i ukrainsk samtidslitteratur och i diskursen kring poesins nationsbyggande och identitetsdanande kraft.

När Julia förberedde sitt forskningsprojekt läste hon sig in på lyrik skriven av poeter som bytt språk från ryska till ukrainska och fastnade då särskilt för Ija Kivas författarskap.

– Utöver den höga litterära kvalitet som jag tycker att hennes poesi håller exemplifierar den på ett fascinerande sätt det språkbytesfenomen som min avhandling undersöker, både i enskilda diktverk och genom hennes olika diktsamlingar.

Enligt Julia är Ija Kiva särskilt intressant på grund av hennes sätt att diskutera språket i dikterna. Medan vissa författare har bytt språk utan att kommentera det, har språkbytet blivit ett tongivande tema i sin egen rätt för bland annat Ija Kiva.

– För att ta Kivas poesi som ett exempel genomsyras den av flerspråkiga inslag och metaspråkliga reflektioner kring vad det innebär att lämna sitt modersmål och skriva sig över språkgränser, och öppnar därmed upp för en närmast språkfilosofisk diskussion. För Kiva, liksom för många andra poeter, tycks poesin rentav bli ett redskap med hjälp av vilket man skriver sig in i det nya språket.

Erfarenheter av att byta språk påverkar verklighetsuppfattningen

Julia Gerdner undersöker bland annat vilka troper och metaforer som används för att gestalta erfarenheten av att byta språk.

– I en intervju liknar Kiva sitt ryska modersmål vid ett ”dött djur” som stinker och förmultnar, och beskriver hur hon därför har behövt bygga sig ett nytt hem i det ukrainska språket. Denna tanke utvecklas på ett högintressant sätt i följande dikt:

”glömmer bort hur man tänker på modersmålet
säger – lämna mig, jag känner dig inte

som ett rovlystet ogräs
biter ditt pladder tag i min jord
med krigets röda blomma

minnets korn bränner i strupen

styrkan i dina ord blir till ett fält av våld
långt som en avhuggen flodarm
där döden ligger gömd

slå mig på kinderna – den högra och den vänstra –
jag kan inte förlåta din vilda tystnad

borra in dina huggtänder i mig – vassa som smärta –
du får inte höra mig skrika

barndomens gruva är inte längre ett skydd
som stjälken på en vissnad blomma
sticker den ut mellan historieböckernas tänder

jag syr igen din mun med grova trådar
för att kunna tala

för att aldrig kunna tala mer”
(ur diktsamlingen Skrattet från en slocknad brasa [Smikh zhasloi vatry], 2023, översättning av Julia Gerdner)

Enligt Julia avsäger sig diktjaget sitt ryska modersmål, här utmålat som ett ogräs som behöver ryckas upp med rötterna.

– Det är en våldsam bild som samtidigt speglar den traumatiska erfarenheten av att ha blivit förrådd av sitt eget modersmål. För en skrivande person, vars språk ju utgör det raster genom vilket man tolkar världen, får detta djupgående konsekvenser för både upplevelsen av verkligheten och skrivandet självt.

– Samtidigt skapas utrymme för något nytt att växa – i detta fall en ny ukrainskspråkig identitet som skrivs fram i ryskans ställe. På så vis understryks också språkets konstruktiva kraft. Stundtals beskrivs språkväxlingsprocessen i närmast religiösa termer, vilket jag ser som ett särskilt intressant spår. I sociolingvistisk forskning talar man redan om begreppet ”linguistic conversion”, eller ”språkomvändelse”, som det så smidigt översätts till på svenska, för att beskriva den existentiella innebörd språkbytet tycks ha för många människor. Min ambition är att undersöka hur denna process tar sig uttryck i en litterär kontext.

Lyrikforskning synliggör språkets makt och belyser tidsandan

Enligt Julia Gerdner besitter lyrik en unik förmåga att blottlägga språkets paradoxer, dolda associationer och aktuella tillstånd.

– Genom lyriken är det möjligt att ta tempen på språket, och i förlängningen på tidsandan. På så vis blir lyriken ett slags utforskande i sig självt, en metod för att utforska själva språket. Jag vill tro att mitt eget skrivande ger mig en viss förförståelse för detta.

– Lyrik öppnar också upp för att artikulera det outsägliga, särskilt i situationer där behovet av att uttrycka sig är stor, men det konventionella språket otillräckligt. Som att ta farväl av ett modersmål eller att återuppstå genom språk. Att utforska sådana erfarenheter såsom de framträder i diktform, utifrån poesins egna premisser, blir högintressant just för att lyrik ger en direkt inblick i hur språkliga dilemman erfars och bearbetas på ett subjektivt plan. Kort sagt kan lyriken erbjuda mer mångbottnade svar på frågan om vad det innebär att byta språk än enkäter och statistik.

Du forskar i en levande poets verk och under pågående krig. Hur är det att jobba under sådana förutsättningar?

– Att forska om samtidslitteratur är relativt nytt för mig och väcker kontinuerligt frågor jag tidigare inte stött på (”borde vi vara Facebookvänner eller inte?”). Därtill får allt – även de mest praktiska omständigheter – en särskild tyngd i och med kriget. Jag sitter inte på alla svar och rådgör ofta med mina handledare om hur jag bör gå tillväga i vissa situationer.

– Klart står det i alla fall att situationen ställer höga krav på mig som forskare och fordrar stora mängder tålamod, ödmjukhet och respekt. Dessutom är mina egna förutsättningar i grunden högst privilegierade – den verkliga frågan är snarare hur poeterna själva lyckas arbeta under sådana villkor, hur det överhuvudtaget är möjligt för dem att skriva poesi under pågående krig.

Läs mer om Julia Gerdners forskning

Författarsamtal med Ija Kiva den 18 mars på Stockholms universitet

Poesisamtal med Ija Kiva, Artur Dron och Julia Gerdner den 19 mars på Sveriges författarförbund

Författarsamtal med Ija Kiva och Julia Gerdner den 19 mars på Ukrainevision

Poesiläsning med Ija Kiva på världspoesidagen den 21 mars på Stadsbiblioteket Uppsala