Ny avhandling visar dold sida av Sveriges utbildningshistoria
Elevorganisering framställs ofta som något som främst handlar demokratisk fostran. Men en ny doktorsavhandling från Stockholms universitet visar att skolungdomen inte bör förstås som passiva mottagare av policybeslut eller skolans demokratiarbete, utan som aktiva medskapare i utbildningens historia där elevorganisering har utgjort politiskt handlande och deltagande i praktiken.

Foto: Dariusz Satori
Den svenska skolans historia är historien om ett land som industrialiserades, urbaniserades, sekulariserades och moderniserades. En historia om hur demokratin utvecklades samtidigt som välfärd och jämlikhet byggdes ut samt hur marknadskrafterna sedermera blev en bärande princip.
Victor Johanssons avhandling visar, mot bakgrund av dessa historiska sammanhang, att skolans historia också kan utgöra historien om folkliga rörelser och intresseorganisationer, om det svenska föreningslivet och om medborgarnas organiserade engagemang och deltagande i politiken.
1. Vad undersöker du i din avhandling?
–I avhandlingen undersöker jag den svenska elevrörelsens nationella organisationer och hur de deltog i utbildningspolitiken mellan åren 1938 och 2005. Jag tittar på hur riksförbunden bildades, utvecklades och hur de agerade inom den politiska och utbildningsrelaterade kontexten, med fokus på deras kollektiva handlande och aktörskap. Jag undersöker också vilka organisationsprinciper och påverkansmetoder de använde för att nå sin politiska mål. Syftet har varit att ge en fördjupad förståelse av både skolungdomens roll och utvecklingen av Sveriges skolpolitik under den här perioden.
2. Vad är det viktigaste du kommer fram till?
–Min viktigaste slutsats är att den svenska elevrörelsen, genom elevernas stora riksorganisationer, på ett kontinuerligt, varierat och dynamiskt sätt deltagit i den svenska nationella utbildningspolitiken sedan det andra världskriget och fram till våra dagar. Formerna för detta deltagande har varierat över decennierna och jag visar hur. Mot bakgrund av detta bör skolungdomen som kollektiv i högre grad än tidigare ses som en politisk aktör som medverkat i den svenska utbildningshistorien – i likhet med exempelvis lärarkåren eller andra intressen på skolområdet. Dessutom ger avhandlingen intressanta perspektiv på periodens skolpolitiska utveckling ”underifrån”, utifrån en aktör som utgörs av skolans kanske viktigaste men minst resursstarka grupp.
3. Kan du ge exempel på frågor som elevrörelsen försökt påverka?
–Under 1950- och 1960-talen handlade det mycket om att modernisera skolan på olika sätt, som att avskaffa morgonbönen och olika, i deras tycke, föråldrade ordningsregler som rökförbud. Man ville också modernisera undervisningen genom att göra om kristendomsämnet till religionskunskap och införa en mer tidsenlig sexualundervisning. Under det systemkritiska 1970-talet var den i särklass viktigaste frågan att avskaffa betygen i allmänhet och det relativa betygssystemet i synnerhet. Under 1980- och 1990-talen handlade mycket om att protestera mot, och skydda eleverna från effekterna av, den kontinuerliga nedskärnings- och åtstramningspolitiken som drevs oavsett regering. Ett genomgående tema för hela undersökningsperioden har också varit att öka elevernas inflytande i skolan på olika sätt, även om synen på vad det innebär har skiftat. År 2005 avskaffade Elevorganisationen sitt skolpolitiska handlingsprogram och sedan dess har man tonat ned de mest kontroversiella kraven.
3. Vem hoppas du kommer att ha användning för dina resultat?
–Jag hoppas att mina resultat är intressanta för en bred publik. I någon mån är avhandlingen såklart riktad till forskarsamhället inom ämnen som utbildningshistoria och utbildningspolitik, men en förhoppning är att även skolpolitiker och praktiskt verksamma i skolan, såväl som en bredare allmänhet, ska tycka ämnet är intressant. Inte minst tror jag att människor som är eller har varit aktiva i elevorganisationerna och elevrörelsen, eller lokalt i sin egen skolas elevråd eller elevkår, kan uppskatta att deras historia och kollektiva erfarenheter har undersökts och skildrats i en vetenskaplig avhandling.
4. Hur kom det sig att du blev intresserad av att forska om just elevers organisering?
–Ända sedan jag började studera vid universitetet har jag intresserat mig för föreningslivets och folkrörelseorganiseringens historiska förändringar. Utöver det har jag även intresserat mig för skolan och skolpolitik. Sen har själv en bakgrund i elevrörelsen och som föreningsutvecklare i olika ungdomsorganisationer, så när tjänsten som doktorand med inriktning utbildningshistoria utlystes kändes det givet att försöka kombinera dessa intressen genom en studie av elevorganisationernas historia i kontexten av skolpolitisk förändring.
5. Vad händer härnäst för dig? Kommer du att fortsätta med ny forskning?
–Jag ska börja med att vara föräldraledig några månader, men sedan är ambitionen att fortsätta forska. Det skulle vara intressant att gräva djupare i elevinflytandets historia som begrepp och praktik. Inte minst har det blivit relevant då det blossat upp en debatt om huruvida elevinflytandet borde avskaffas. En annan kul grej vore att skriva en lite mer populärvetenskaplig skildring av elevrörelsen som baserar sig på avhandlingens insikter och källmaterial.
Länk till avhandlingen
Kontakt

Victor Johansson
Senast uppdaterad: 2025-12-02
Sidansvarig: IPD