Helena Reierstam ny postdoktor - ska utforska den högre utbildningens identitetskris

Högre utbildning genomgår just nu enligt Helena Reierstam en av de kanske större identitetskriserna i närtid. Det handlar om att forma sin framtida roll i ett samhälle som präglas alltmer av osäkerhet, där snabba samhällsförändringar, teknikutveckling, mångfald och breddat deltagande utmanar etablerade synsätt på bildning, lärande och akademisk kompetens.

1. Först av allt, grattis till stipendiet och din nya tjänst som postdoktor. Vad ser du främst fram emot?

–Tack så mycket. Jag ser fram emot att få tid och möjlighet att utforska detta aktuella ämne där det ryms så mycket spänning och behov av forskning. Nyckelordet är förändring, varelse vi vill eller inte. Frågan som jag ställer mig är på vilket sätt högre utbildning responderar på allt som sker? Det är bara att kavla upp ärmarna för att ta reda på hur högre utbildning kan formas framöver.

2. Du säger att högskolan befinner sig i en identitetskris, hur menar du?

–Jag menar att högre utbildning vilar på en lång tradition som präglat hur vi ser på vad som är bildning, hur vi lär och så kallad akademisk litteracitet. Detta är något som behöver ifrågasättas när omvärlden förändras ganska drastiskt och det går snabbt, utan att därmed säga att allt det vi nu gör är fel.

Något som redan har ifrågasatts är urvalet till högre utbildning och man har öppnat för breddad rekrytering och breddat deltagande för underrepresenterade grupper.  Det skapar förvisso möjligheter för fler att få en universitetsutbildning men även utmaningar på olika sätt för att både tillgodose behov och ta tillvara olikheter i delvis mer heterogena studentgrupper.

Det finns också en underliggande konflikt när man nämner ordet relevans i samband med det som högre utbildning fokuserar på, för enskilda och för samhället. Vem avgör vad som är relevant? Redan nu har frågan lyfts om universiteten är att räkna med i den framtida kompetensförsörjningen. Jag ser dock att båda dessa faktorer, snabb samhällsförändring med teknikutveckling och AI liksom breddat deltagande skapar en sorts identitetskris. Det går inte att göra ”business as usual”. 

3. 

Vad hoppas du komma fram till i din forskning?

–Jag vill inte föregripa min studie utan vara öppen för det som forskningen kommer visa. Det jag kan säga är att jag hoppas komma fram till hur vi kan arbeta med examination på nya sätt som hänger samman med de kompetenser vi kommer behöva utveckla inom högre utbildning. Det handlar inte bara om rättssäkerhet och reliabilitet i examinationer, utan även hur vi utvecklar relevanta kompetenser. Det innebär inte att alla kurser ska ha AI i fokus, men vi vet redan nu att AI påverkar hur studenter studerar, vad och hur de lär sig och därmed vilka bedömningsformer vi kan använda. Hur blir AI-verktyg och AI-litteracitet tillgängligt för alla? Vilka kompetenser behöver därmed universitetslärare ha? Det efterfrågas redan lärare som är beredda att ta ledningen.

4. Tror du att något i resultaten kommer att vända  ”upp-och-ner” på något?

–Något som redan har vänts upp och ner är hur vi använder uppsatser och hemuppgifter som examinationsform. I och med chattbotar fungerar det inte som förut. Det har funnits och finns en tanke att skrivande är förknippat med lärande och det som vi ska fostra inom högre utbildning, inte minst inom samhällsvetenskap och humaniora. Det min forskning kanske kan komma att skaka om ytterligare är kunskapssynen och utformningen av våra kursplaner.

Rapporter nämner redan att upp emot 40 procent av de kompetenser som vi idag utbildar för kan vara irrelevanta inom fem år. Forskning talar om att det kommer behövas mer inte bara digital kompetens utan även ”soft skills” inom ledarskap exempelvis och det sägs att vi inom högre utbildning inte är så bra på att integrera generiska kompetenser.  Jag hoppas kunna använda mina internationella forskarkontakter för att se hur vi i Sverige förhåller oss i internationell jämförelse på detta område. Det kan eventuellt bli en väckarklocka.

5. Hur tänker du att dina resultat ska kunna användas?

–Resultaten kommer kunna användas i utformandet av kursplaner och kurser, liksom för lärares kompetensutveckling, inte minst inom bedömning. Förhoppningsvis kan det även komma samhället i stort till del för att tillgodose god utbildning i Sverige, men även internationellt. För min del hoppas jag det kan leda till större samverkan mellan högre utbildning, externa aktörer och arbetsliv.

Om forskaren

Helena Reierstam är universitetslektor och fil dr i pedagogik. I sin doktorsavhandling från 2020 jämför hon erfarenheter av kunskapsbedömnng i naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga ämnen bland språkinlärare. Både på gymnasieskolor, där engelska används som undervisningsspråk och på skolor med nyanlända elever.

Helena är för närvarande även forskare inom två andra projekt:

COALITION: Coacha akademiker för inkluderande undervisning 

Erfarenheter av undervisning under Covid 19-pandemin