Ny studie: Så skiljer sig utbildningen i teckenspråk mellan Sverige och Turkiet
Utbildning erkänns allmänt som en grundläggande mänsklig rättighet; men för barn som är döva eller har en hörselnedsättning spelar språklig tillgänglighet en avgörande roll för att denna rättighet ska förverkligas.

Teckenspråksundervisning. Foto: Lena Katarina Johansson
I den här studien – av Ingela Holmström och Gülcihan Yazcayir – jämförs uppfattningar om och användning av teckenspråk i Sverige och Turkiet inom såväl specialskolor som ordinarie skolmiljöer. Studien är publicerad i The Journal of Deaf Studies and Deaf Education.
Resultaten visar att de svenska deltagarna i studien prioriterade språkliga rättigheter, identitet och språklig status. I Turkiet stödde de flesta visserligen tidig tillgång till språk, men talspråk fick ibland företräde.
Teckenspråk spelar en central roll i svenska skolor för döva och hörselskadade elever och ingår även som ämne eller stöd i ordinarie skolor. I Turkiet är användningen mer begränsad på grund av lärarnas språkkunskaper, heterogena elevgrupper och normer som prioriterar tal.
Senast uppdaterad: 2026-06-17
Sidansvarig: Institutionen för lingvistik