Nytt projekt om ruinens litteraturhistoria

Ruiner verkar ha en särskild förmåga att väcka känslor och tankar kring det förflutna, det nuvarande och det framtida – vad som försvinner och vad som överlever, på gott och på ont. Mot bakgrund av detta undersöker projektet ruinmotivets flerhundraåriga litteraturhistoria som ett sätt att förhålla sig till och diskutera kolonialism och modernitet, förstådda som två sammantvinnade krafter.

I postkolonial litteratur fungerar betraktandet av materiellt förfall och nästan försvunna spår ofta som ett sätt att avtäcka en oskriven och traumatisk kolonialhistoria av exploatering. I världslitteratur sedan 1950 är detta speciellt utmärkande för den karibiska litteraturen.

Men ruiner är inget nytt motiv, utan har en lång litteraturhistoria, särskild förknippad med romantiken. Till skillnad från tidigare forskning läser detta projekt dessa två strömningar i relation till varandra, något som förändrar bilden av den litterära historien av att känna och tänka kring ruiner. Projektet visar hur samtida karibisk litteratur återvänder till, aktiverar och radikaliserar en äldre europisk ruinpoetik, men också hur ruinen som litterärt motiv redan under 1700-talet rörde sig kring Karibien, på grund av dess roll som den äldsta skådeplatsen för den europeiska kolonialismen, och därmed av fundamental betydelse den moderna, globala kapitalismen. Genom att dra ut den historiska linjen och anlägga ett transnationellt och relationellt perspektiv kastar projektet nytt ljus på den kulturella upptagenheten av ruiner.

– Att följa ruinmotivet genom litteraturhistorien kan ge en annan bild av modernitetens och kolonialismens historia, och hur dessa krafter har format den värld vi lever i, säger Anna Jörngården Galili. Jag är speciellt intresserad av hur den litterära traditionen kring ruiner kan utöva motstånd och formulera alternativ, inte minst kring konflikten mellan att minnas och att glömma och gå vidare. Kan ruinlitteraturen erbjuda sätt att både hålla fast vid och släppa taget om det förflutna, samtidigt som vi söker efter andra framtider?