En musikalisk bukett i nyromantikens anda
En konsert på Waldemarsudde med Love Derwinger och Alexandra Büchel, arrangerad av forskningsprojektet Cool Nature på Stockholms universitet och Södertörns högskola.

Love Derwinger och Alexandra Büchel
1811 publicerade P.D.A. Atterbom en svit på 12 dikter under titeln ”Blommorna”. Han gjorde det i första årgången av Poetisk kalender som han själv var ansvarig utgivare för. Vid sidan av nyromantikernas programmatiska tidskrift Phosphoros, också den med Atterbom som en av utgivarna, var Poetisk kalender ett av de viktigaste organen för de unga radikala litteratörerna men avsedd för en bredare läsekrets.
”Blommorna” innebär att en ny sensibilitet springer fram i svensk poesi. Sviten fick ett kraftigt gensvar bland läsarna, också bland tonsättarna. Inte mindre än tre sångcykler kom att komponeras under det närmaste årtiondet. Två av dessa tonsättare stod i nära förbindelse med de litterära kretsarna i Stockholm respektive Uppsala. Dels Eric Arrhén von Kapfelman, som i sin tjänst som director musices vid Karlbergs krigsakademi var kollega med fäktmästaren Pehr Henrik Ling – en författare i den göticistiska skolan (och förstås grundare av Linggymnastiken). Dels Erik Drake, som lärde känna Atterbom i Uppsala och som blev del av den litterära kretsen kring poeten. Den tredje tonsättare som tonsatte blomdikter av Atterbom var Johan Erik Nordblom, först ute av dem alla med en sång redan från 1813 men till skillnad från de övriga två utan att komponera musik till samtliga tolv dikter i sviten. (Nämnas bör att Atterbom till sist kom att skriva 40 poem i sin blombukett.)
Med Arrhén von Kapfelmans Blommorna från 1819, tryckt 1820 och därmed med stor sannolikhet ofta framförd i borgerliga salonger runt om i landet, fick den svenska sångproduktionen en formmässig motsvarighet till Beethovens An die ferne Geliebte. Den svenska tonsättaren hade nämligen komponerat något han kallade för en ”tonkrans” med mellanspel – precis som Beethoven hade gjort för första gången i sångsammanhang 1816. Så kan det enligt förordet ske en ”förening i helt harmoniskt lif”. Mellanspelen blir inte sällan ganska äventyrliga då det tar sig mellan sångernas tonarter, men annars är sångerna komponerade strofiskt, nämligen genom att musiken till de olika stroferna i Atterboms dikter upprepas.
Samma slags strofiska tonsättningar av dikterna återfinns i Erik Drakes samling av sånger, komponerade 1819–20. De kom inte att tryckas, utan återfinns noga handskrivna i en volym som innehåller Drakes samtliga tonsättningar (idag på Musik- och teaterbiblioteket). Varken Arrhén von Kapfelmans eller Drakes sångcykler har passerat musikforskningen helt förbi. Martin Tegen betraktar den förstnämnde som en ”mer driven musiker” men framhåller att den senares sånger är ”fullt jämbördiga” med Adolf Fredrik Lindblads romanser och överträffar dem i modulationsrikedom.
Under konserten framförs samtliga sånger i Arrhén von Kapfelmans och Drakes sångcykler. Dessutom tillkommer pianostycken som knyter an till blomtemat.
Erik Wallrup
Musikerbiografier
Den svenska sopranen Alexandra Büchel kommer från Stockholm och utbildade sig vid Operahögskolan i Stockholm för Dorothy Irving och Jeffrey Goldberg. Hon etablerades snabbt som en landets främsta uttolkare av modern och nutida musik, vilket lett henne till samarbeten med tonsättare, orkestrar och operahus i Sverige och utomlands. 2017 erhöll hon Birgit Nilsson-stipendiet. Hon är flitigt anlitad som konsertsångerska i en rad av de stora verken för solister, kör och orkester.
Love Derwinger är en av Sveriges främsta pianister. Han debuterade 16 år gammal som solist i Liszts andra pianokonsert och har sedan dess konserterat i Europa, USA, Kanada, Japan, Mellanöstern och Sydamerika och även deltagit i många prestigefyllda festivaler världen över. Love Dewringer är känd för sin mångsidighet och varvar solistuppdrag med kammarmusik, nutida musik och Lieder-repertoar. Under många år turnerade han regelbundet med Barbara Hendricks.
Konserten inleds av Erik Wallrup, professor i estetik vid Södertörns högskola och Karin Sidén, chef för Prins Eugens Waldemarsudde.
Konserten ingår i entréavgiften. Biljetter är ej bokningsbara.
Cool Nature
Det tvärvetenskapliga forskningsprojektet ”Cool Nature” undersöker hur naturen gestaltades och upplevdes i Sverige under perioden 1780-1840. Projektet fokuserar på samspelet mellan natur och kultur, och hur naturen användes för att skapa utopiska visioner och gestalta en nationell identitet.
Senast uppdaterad: 2026-06-01
Sidansvarig: Institutionen för kultur och estetik