Gösta Armands – minnesord

Under AB Atomenergis arbete i Tåsjöområdet (norra Jämtland) ledde han omfattande geologiska
undersökningar. Arbetet fick också regional betydelse för förståelsen av fjällens geologi.

1972 kom hans doktorsavhandling ”Geochemical studies of uranium, molybdenum and
vanadium in a Swedish alum shale”. Den blev ett standardverk om alunskiffern och dess innehåll
av viktiga industrimetaller. Sveriges geologiska undersökning (SGU) hänvisar fortfarande till
Armands (1972) i sina senare översikter. Tillsammans med Ivar Hessland skrev han 1978
”Alunskiffer – underlagsmaterial geologi”, ett bakgrundsunderlag till den statliga utredningen
om alunskifferns utnyttjande. Alunskiffrarna beskrevs där som Europas största uranresurs.
Frågan har fått förnyad aktualitet i takt med intresset för kritiska metaller.

Göstas forskarnyfikenhet tog sig ofta uttryck i frågor och diskussioner med doktorander om
deras projekt. Att ta sig tid för doktoranderna var något han verkligen brydde sig om, och det
uppskattades mycket. Nyfikenheten omfattade stora och små utmaningar, till exempel: Vad är
det enklaste sättet att samla in högt sittande årsskott i barrträd? Lösningen kunde då vara ett väl
avvägt skott med hagelgeväret. Vi minns alla med värme hur Gösta under många år satt på sitt kontor nära ljushallen på Kungstensgatan 45, alltid redo att avbryta sitt eget arbete för en fråga eller en pratstund om alunskiffer.

Magnus Mörth & Per Andersson