Svenska etnologidagarna 2026 - abstracts
Samtliga abstracts sorterade på upphovspersonens efternamn.
Arvidsson, Alf
Umeå universitet
Folktro och folktvivel: upplevelser, traditioner och etno-teori
Under en lång period var ”övernaturliga väsen” ett område som ägnades stor uppmärksamhet i folkminnesarkivens insamlingsverksamhet, såsom varande ett ”försvinnande” fenomen. Med begreppet ”folktro” inordnades området i en religionshistorisk diskurs, där friläggandet av den kollektiva traditionen var prioriterat mål.
1955-1980 byggde det nystartade Dialekt- och folkminnesarkivet i Umeå upp en stor samling, där inspelade intervjuer, snarare än svar på frågelistor, var huvudsakligt material. Ett favoriserat ämne var vittra, de underjordiska - den regionala ”traditionsdominant” som motsvarar såväl troll som skogsrå och även fyller liknande funktioner som andra väsenden i södra och mellersta Sverige. Förutom förväntade väl avrundade varianter av kända sägner, upprepade efter äldre släktningar berättade många personer om sina egna upplevelser av vittra, med eller utan tydlig narrativ avslutning, och uppehöll sig vid att diskutera deras ontologiska status. De förhandlade mellan lokal muntligt traderad kunskap och modernitetens rationella världsuppfattning som förmedlad i folkskola och massmedier, prövade förståelsepositioner, ibland med skiftande ställningstaganden under loppet av sina utläggningar. Inte sällan avvisade de ”gamla fabler” men hävdade likväl existensen av det diffusa ”någonting” bortom etablerade sanningar. I denna presentation kommer jag att göra en närmare granskning av förklaringar, argumentation och retoriska strategier som använts för att göra möten med vittra meningsfulla och fattbara.
---
Berg, Linda
Umeå universitet. (Ida Linander och Disa Helander)
Omstritt testosteron: förhandlingar om vård, expertis och maskulint välbefinnande
Den här presentationen bygger på ett pågående forskningsprojekt som undersöker de sociala betydelserna av testosterontestning och testosteronbehandling, erfarenheter av att söka testosteronrelaterad vård samt de föränderliga gränserna mellan offentlig och privat vård, medicinsk behandling och kroppslig optimering. I Sverige har förskrivningen av testosteron ökat markant under de senaste två decennierna, vilket har gett upphov till diskussioner om medicinskt behov, överdiagnostisering, behandlingsgränser och evidensläget för förskrivning. Samtidigt har testosteron fått ökad synlighet i medier, populärkultur, självhjälpsdiskurser och digitala miljöer, där det ofta framställs som centralt för mäns fysiska, sexuella och psykiska välbefinnande.
Mot denna bakgrund framträder testosteronbrist som en omstridd och instabil kategori. Vi undersöker cismäns onlinediskussioner om symtom, testning och behandling, med fokus på hur deltagarna förhandlar medicinsk kunskap, expertis och tillgång till vård. Studien är del av ett större projekt, där denna del undersöker diskussioner i ett onlineforum där användare delar erfarenheter av att navigera mellan offentlig och privat vård, tolka testresultat, bedöma symtom och experimentera med livsstilsförändringar och testosteronanvändning. Analysen tar avstamp i teorier om biomedikalisering samt feministiska och queera perspektiv inom vetenskaps- och teknikstudier.
Forumdiskussionerna kretsar återkommande kring konflikter om vad som räknas som trovärdig kunskap: laboratorievärden, kliniska riktlinjer, läkares expertis, vetenskaplig forskning, kroppslig erfarenhet och lekmannaexperiment används på olika sätt för att etablera eller ifrågasätta testosteronbrist. Kritiken av den svenska offentliga sjukvården är en integrerad del av dessa förhandlingar. Den offentliga vården framställs ofta som alltför restriktiv eller otillräckligt kunnig, medan privata tester och specialiserade kliniker presenteras som alternativa vägar till biomedicinsk kunskap och behandling.
Vi argumenterar för att dessa spänningar inte kan reduceras till en konflikt mellan patienter och läkare. Snarare speglar de konkurrerande logiker kring vård och ansvar: om testning och behandling bör initieras kliniskt utifrån etablerade indikationer, eller om individer själva bör kunna övervaka, tolka och optimera sina kroppar proaktivt. Testosteron fungerar här som både en biologisk och kulturell multiplicitet, kopplad till mätbara hormonnivåer, diffusa symtom, vitalitet och maskulint välbefinnande. Även om explicita hänvisningar till maskulinitet är relativt ovanliga, utgör ideal om energi, sexuell potens, styrka, motivation och produktivitet en implicit normativ horisont för manligt välbefinnande. Vi föreslår att denna process kan förstås som en form av testosteronisering, genom vilken ett brett spektrum av kroppsliga och affektiva erfarenheter blir begripliga och handlingsbara genom testosteron.
---
Björklund, Maria
Stockholms universitet
En intersektionell studie om självvald inläggning
Presentationen syftar till att beskriva mitt postdocprojekt om självvald inläggning inom psykiatrisk heldygnsvård. Fokus ligger på hur denna vårdmetod påverkar balansen mellan autonomi och autonomibegränsningar och hur kön, diagnos och utbildning spelar in utifrån patienter och sjuksköterskors erfarenheter.
---
Bäckman, Maria
Stockholms universitet
Tomtebodaskolan – särskilda och avskilda liv. En etnografisk och arkivbaserad studie av synskadades livsvillkor och historiska erfarenheter
Inom ramen för projektet ”Vita käppen som levd vardagsverklighet” (Vetenskapsrådet, avrapporterat 2025) genomfördes en brukarorienterad samtidsstudie av Stockholms syncentral, med fokus på den vita käppens betydelse för synskadades rehabilitering och självständighet. Intervjuerna belyste starka känslor av skam och utsatthet som gör att personer med vuxendebuterade eller progressiva synskador ofta undviker käppen. Ett sätt att förstå dessa känslor är att visa på deras kulturella förankring i äldre tiders former för undervisning, boende och yrkesutbildning. Mot denna bakgrund planerar jag en historiskt inriktad studie om blindas och synskadades erfarenheter och livsvillkor i Sverige under 1900-talet.
Behovet av en sådan undersökning blev tydligt då jag intervjuade personer som varit internatelever på Tomtebodaskolan. Skolan hade nationellt ansvar för blinda och synsvaga elever och bedrevs 1878–1988. Intervjuerna visade på påfallande kontinuitet i undervisning och internatliv från sent 1800-tal fram till 1970-talet. Eleverna började ofta i tidig ålder, träffade sällan sina föräldrar och levde avskurna från den seende världen, ibland utsatta för personalens och de äldre barnens godtycke men också del av en stark gemenskap där det fanns en upplevelse av att vara ”normal” bland andra icke-seende.
Intervjuerna väckte frågor om hur samhälleliga förväntningar på synsvaga har varierat eller förblivit konstanta över tid. Under Tomtebodaskolans hela verksamhetsperiod skulle eleverna hjälpas, tas om hand och fostras till en framtid skild från den seendes. Vilken betydelse har denna erfarenhet för att synnedsatta även i dag undviker att förknippas med kategorier som ”blind”, ”handikappad” eller ”funktionsnedsatt”? Hur påverkar historiska mönster i utbildning och vård synskadades identitet, självkänsla och relationer till majoritetssamhället? I denna studie vill jag fokusera på synskadades erfarenheter, där kombinationen av arkivmaterial och muntliga vittnesmål ger en mer nyanserad förståelse av de spänningar som funnits mellan samhälleliga förväntningar och individers självuppfattningar
---
Ekström, Simon
Stockholms universitet
Gröna mardrömmar: algblomning som medial monsterberättelse och narrativ hemsökelse
Varje sommar drabbas Östersjön av det fenomen som kallas för algblomning. Den biologiska bakgrunden är att gynnsamma förutsättningar med stilla väder och mycket solljus orsakar en snabb tillväxt av växtplankton. Övergödning och ett varmare klimat ser ut att ha ökat förekomsten av de blågröna alger som på kort tid kan omvandla ytvattnet till en grönskimrande soppa. Eftersom flera av de aktuella algerna är giftiga för både människor och hundar övervakas situationen noga av bland annat SMHI.
Människor som lever i de kustmiljöer där algblomning är en återkommande realitet lär sig att leva med det på en och samma gång tydliga och diffusa hotet från havet. En kallsup behöver inte betyda att man blir sjuk, men det är å andra sidan också en möjlighet. Och för husdjur och mindre barn kan läget bli livshotande.
På väderkartor och satellitbilder har de nebulösa molnen av blommande alger en distinkt utsträckning. I media staplas redogörelser över algblomningens väntade ankomst och när den väl är ett faktum illustreras situationen med foton och filmer som visar hur fritidsbåtar och större fartyg plöjer sig fram genom en trögflytande massa av alger. Här finns en dramaturgi och ett berättargrepp som gärna anspelar på hot, kriser och annalkande katastrofer. I både media och Östersjöns vatten breder algblomningen med andra ord ut sig som en diffus, men samtidigt mycket påtaglig, grön mardröm.
Tidningarnas frekventa rapportering från omtyckta badplatser, fiskevatten och naturhamnar kan lätt knytas till såväl välkända monstertroper – som Moby Dick och Hajen – som de mer påtagliga faror som i form av den ryska skuggflottans nedgångna tankfartyg löper risken att invadera Östersjöns känsliga kuststräckor. Sammantaget utgör algblomningen ett skrämmande och hotfullt naturfenomen, vilket med ojämna mellanrum hemsöker kustnära platser som befolkas av både bofasta och turister. Inte minst har de drivande och slemmiga sjoken stora likheter med de oljeutsläpp som utgör en långt allvarlig fara för samma kustmiljöer.
---
Engman, Charlotte
Umeå universitet
”En farlig tid”: Museipedagogers erfarenheter av hat, hot och demokratiska utmaningar i svenska museer
Museer framställs ofta som öppna och demokratiska arenor för kunskapsutbyte, dialog och delaktighet. Samtidigt visar rapporter från kultursektorn att hat, hot och trakasserier mot museianställda har ökat under de senaste åren. Trots denna utveckling är kunskapen fortfarande begränsad om hur sådana erfarenheter påverkar det dagliga arbetet och museernas möjligheter att fullfölja sitt demokratiska uppdrag. Detta paper presenterar resultat från en studie av museipedagogers erfarenheter av hat och hot i arbetet.
Studien bygger på intervjuer med 27 museipedagoger verksamma vid 23 museer i Sverige. Med utgångspunkt i etnologiska och kulturvetenskapliga perspektiv analyseras hur hat och hot tar sig uttryck i mötet mellan pedagog och publik, hur dessa situationer hanteras inom organisationerna och vilka konsekvenser de får för yrkesutövningen.
Papret visar hur erfarenheter av kränkande kommentarer, digitala trakasserier, återkommande klagomål och aggressiva konfrontationer påverkar enskilda individer samt formar verksamheternas vardag genom ökat säkerhetstänkande, förändrade arbetsrutiner och en större försiktighet kring hur politiskt känsliga frågor kommuniceras. Här riktas uppmärksamheten också mot betydelsen av kollegiala stödsystem och professionella relationer inom en yrkesgrupp som ofta verkar under osäkra arbetsvillkor.
Vidare diskuteras hur föreställningar om risk och hot är sammanflätade med sociala normer och maktrelationer. Analysen belyser hur uppfattningar om vem som betraktas som en problematisk eller hotfull besökare formas genom föreställningar kopplade till exempelvis klass, kön och ålder. Museisektorns ökade marknadsorientering identifieras som en utveckling som förstärker kraven på känsloarbete, professionellt bemötande och upprätthållandet av en välpolerad offentlig fasad. Detta synliggör spänningar mellan museernas ambitioner om inkludering och delaktighet å ena sidan, och behovet av trygghet, kontroll och publik attraktionskraft å den andra.
Det centrala argumentet är att museipedagogers arbete i dag omfattar betydligt mer än kunskapsförmedling. Det innefattar också känsloarbete, konflikthantering och kontinuerliga demokratiska avvägningar. Genom att synliggöra hur samtidens sociala och politiska konflikter tar plats i deras vardag bidrar studien till en fördjupad förståelse av villkoren för demokratiskt arbete inom kulturarvssektorn i en tid präglad av ökad polarisering.
---
Farahani, Fataneh
Stockholms universitet.
Who must prove they belong? The shifting performative demands of integration
For decades, integration has shaped discussions of migration and belonging in policy, public debate, and everyday life. Yet the term remains loosely defined, carrying contradictory expectations about who should integrate, into what, and on whose terms (Güney, 2026). Presented as a pathway to inclusion, it can also regulate difference and maintain migrants’ marginal positions. Yildiz (2001) challenges the premise of “integration into a social whole,” arguing that belonging in complex, polycontextual societies is partial and situational: “complete integration” is neither possible nor necessary. Nevertheless, migrants are expected to demonstrate integration through language proficiency, higher education, stable employment or career progression, and access to socially valued networks and forms of capital (see Faist, 2000). The value assigned to these resources is itself racialised, often privileging proximity to whiteness. Such achievements do not necessarily secure lasting recognition as a legitimate member of society.
These tensions are central to The Afterlives of Migration: Integration, Ordinary Ethics and Intimate Citizenship, in which my colleague Yasmin Gunaratnam and I examine the politics and lived experiences of (dis)integration among migrants in Sweden and the UK. Focusing on individuals who have attained some or all of these markers of “success,” we ask what it means to belong, under what conditions, for how long—and at what cost.
Drawing on intimate citizenship (Plummer, 2003), we explore how public expectations enter private life, shaping relationships, family arrangements, aspirations, and decisions about the future. Through a Butlerian lens, we examine the performative demands of integration: the expectation that migrants repeatedly enact recognisable forms of “Swedishness” or “Britishness.” What we describe as “integration capital” must therefore be continually displayed and validated in both intimate encounters and institutional settings. These demands help explain why recognition remains conditional and how opportunities for inclusion coexist with racialised exclusion and othering.
In this presentation, I will briefly introduce the project and share some of our interviewees’ narratives, exploring what their accounts reveal about the possibilities, limits, and costs of belonging.
---
Fredholm, Anna
Stockholms universitet
När almanackan styrde vädret
Syfte
Jag skulle vilja berätta om en del av mitt pågående avhandlingsprojekt. Det handlar om den tryckta almanackans betydelse för människors relation till väder. Jag skulle vilja lyfta fram några exempel på almanackor som trycktes i Sverige från sent 1700-tal fram till sekelskiftet 1900, för att diskutera dess betydelse för att tolka, erfara och förutsäga väderleken. Min idé är att testa om almanackan kan användas som en källa till hur människor förstod väder, om mänskliga behov av att förutsäga väder, och om skiftande föreställningar kring vilka krafter som påverkar vädret.
Material
För att kunna förutsäga årstiderna och vädrets växlingar har människor varit beroende av att läsa väderleksmärken och tecken i naturen. Denna förmåga byggde länge på en muntligt överförd kunskap, där erfarenheter förmedlades från en generation till nästa. Den folkliga traditionen rymde på så vis en slags erfarenhetsbaserad kalender, som var rörlig till sin karaktär och utgick helt och hållet från lokala naturförhållanden och rådande väderlek.
Med boktryckarkonsten kunde fler tryckta alster komma människor till del. Almanackorna var bland de allra vanligaste trycken och från slutet av 1700-talet beräknas de ha nått ut till så gott som alla hem på den svenska landsbygden. De köptes i städernas små boklådor, av kringfarande handlare eller på lokala marknader. I åtskilliga hem kunde almanackan utgöra husets enda bibliotek, vid sidan av Katekesen och några få skillingtryck. Därför fick den en mycket central plats i många människoliv, under framförallt 17- och 1800-talen. Almanackan gav vägledning i både helg och vardag; den upplyste om kyrkliga helgdagar, marknadsdagar, postgång och inte minst prognos för väderleken. Spridningen av almanackorna innebar att många människor för första gången hade tillgång till en slags karta över verkligheten, där både väderleken och tidens gång hade fästs på papper. Var och en kunde hålla det lilla häftet i sin hand, där vädret hade inordnats i kalenderåret och fixerats till specifika datum.
Frågeställningar
I min presentation vill jag uppehålla mig kring frågan om hur tillgången till väderprognoserna i den tryckta almanackan påverkade människors personliga relation till vädret. Det vill säga, hur påverkades deras erfarande av väderleken av de väderleksuppgifter som gick att läsa sig till och uttolka med hjälp av almanackorna? Hur samspelade almanackans väderprognoser med de förvärvade erfarenheterna av att läsa vädertecken i den egna omgivningen? Hur tolkade de diskrepansen mellan förutsägelse och verklighet när prognoserna inte slog in?
---
Frihammar, Mattias
Stockholms universitet
Kulturarvets förändrade betydelse i tider av osäkerhet och militär beredskap
I detta tvärvetenskapliga projekt undersökes hur Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och den efterföljande omorienteringen av svensk säkerhetspolitik påverkar kollektivt minnesskapande och militära kulturarvsprocesser i Sverige.
Genom ett samarbete mellan genusstudier, statsvetenskap, arkitekturhistoria, internationella relationer och etnologi undersöks hur föreställningar om hot, trygghet, militärt våld och nationellt beskydd tar form i berättelser, platser, materiella miljöer och människors erfarenheter. Avsikten är att få syn på vilka konsekvenser som ett krig i Sveriges närhet har för hur det militära kulturarvet gestaltas och upplevs. På vilka sätt förändrar den nya säkerhetssituationen beskrivningar av vad och vem som kan beskydda nationen? Hur erfar och relaterar olika grupper av människor till Sveriges militära förflutna i skuggan av kriget?
I projektet har forskargruppen återbesökt ett antal militära kulturarvsplatser som vi redan tidigare har undersökt inom ett föregående tvärvetenskapligt forskningsprojekt om kalla krigets kulturarv. Genom etnografiska observationer, intervjuer och analyser av guidningar, utställningar och materiella miljöer undersöks hur platsernas betydelser förändrats. Det sedan tidigare insamlade materialet skapar en möjlighet att jämföra hur militärt kulturarv gestaltades och upplevdes före och efter invasionen av Ukraina.
Genom att följa kulturarvsplatser, berättelser och erfarenheter över ett fundamentalt geopolitiskt skifte bidrar projektet med ny kunskap om hur säkerhetspolitik blir kulturellt verksam i människors förståelse av historia, samtid och nationell tillhörighet. Därmed synliggörs också hur kulturarv inte enbart speglar säkerhetspolitiska förändringar, utan aktivt medverkar till att göra hot, våld, trygghet och beskydd begripliga och kännbara. Därtill kan resultaten initiera viktiga demokratiska samtal om den säkerhetspolitiska betydelsen av våra sätt att berätta om och minnas det förflutna.
---
Fröhlig, Florence
Södertörns högskola
Europe’s New Iron Curtain: Materiality, Emotion and Memory in the EU’s Eastern Borderland
This paper focuses on the emergence of a new “Iron Curtain” along the European Union’s eastern border with Russia from a borderland perspective. Challenging state centric and strategic accounts of security, it shifts attention to Europe’s eastern margins, where security is lived, negotiated, and contested in everyday practices. Focusing on border regions in Estonia, Latvia, Lithuania, and Poland, the paper traces processes of fortification and militarization following Russia’s full scale invasion of Ukraine and explores how local residents experience and respond to these transformations.
Adopting a bottom up approach grounded in border studies, feminist and intimate geopolitics, and memory studies, the paper examines how emotional attachments, historical memories, and embodied experiences shape contemporary security dynamics along the EU–Russia frontier.
Drawing on preliminary findings from mobile border ethnography, the paper conceptualizes borders not only as strategic frontlines of European security but also as historically layered, intimate spaces where geopolitical fault lines intersect with everyday life.
It advances a borderland centred perspective on EU–Russia security relations that foregrounds local agency and interpretation. The paper highlights how borders are experienced as emotional and contested security spaces shaped by fear, care, and uncertainty, and how memories of war, occupation, and earlier border regimes inform present day responses to militarization. By foregrounding frontline communities, it contributes to “mapping security from below” at a critical moment for the European security order.
---
Fundberg, Jesper
Malmö universitet
Polisens kommunikation och bemötande
”Polisens kommunikation och bemötande – i skärningspunkten mellan policy, politik och arbetsvardag” är ett flerårigt forskningsprojekt där jag studerar hur polisens kommunikation och bemötande av såväl externa personer (samhällsmedborgare, grupper) liksom intern kommunikation mellan kollegor påverkas utifrån politikens förväntningar via nya lagar, policystyrning (statlig värdegrund, kommunikationspolicy och likabehandlingspolicy) och hur detta hanteras i den polisiära konkreta arbetsvardagen. Syftet med projektet är att problematisera förståelsen av och relationer mellan gränssättande och relationsskapande kommunikation och bemötande. Projektet är kvalitativt och inbegriper medåkning i polisbil, samtal/intervjuer, analys av policydokument och ny lagstiftning. Projektet sker i nära samverkan med ett lokalpolisområde i Malmö.
Jag vill presentera två delprojekt från forskningsprojektet under SED. För det första en nyligen publicerad artikel som rör pedagogiska möten mellan polisstudenter och gymnasielever och för det andra ett pågående utvecklingsarbete av ett koncept/en modell för polisens kommunikation och bemötande som används i undervisning och i workshops/handledning av verksamma poliser.
Artikeln ”Att se sig själv genom den Andre – pedagogiska och polisiära grepp i samverkan mellan polisutbildning och gymnasieskola” är publicerad i peer-rewiev tidskriften Journal of Teaching and Learning in Higher Education 2026 – och handlar om det pedagogiska arbetet på polisutbildningen i Malmö med fokus på polisstudenters kommunikation och bemötande av gymnasielever från en multietnisk skola. Utgångspunkten i artikeln är att möten mellan polis och rasifierade ungdomar ofta beskrivs som antagonistiska i media och populärkultur. Går det att påverka? Vad händer när polisstudenter får möta rasifierade ungdomar utifrån en pedagogisk idé att utmana fördomar och stereotypier?
Utvecklandet av koncept/modell för att arbeta med polisens kommunikation och bemötande används som pedagogisk utgångpunkt för reflekterande samtal. Syftet med konceptet/modellen är att sortera och fördjupa analysen av polisers erfarenheter av kommunikation och bemötande som de uppfattar som ”lyckat” eller som ”problematiskt”. I fokus står begreppen bestraffa respektive beskydda – och hur dessa begrepp kan förstås och problematiseras. Är de varandras motsatser? Eller är det mer komplext än enbart vad som görs eller sägs? Spelar det roll även hur och med vilken avsikt för hur bemötandet kommer uppfattas?
---
Gustavsson, Anders
Oslo universitet
Migration mellan Norge och Sverige 1875-2025
Undersökningen avser människors gränspassager under 150 år över den svensk-norska riksgränsen. Vilken betydelse har dessa passager haft? Vad har hänt när gränsen varit stängd? Jämförelse görs av migration under olika tidsperioder. Både återkommande mönster och skillnader kan upptäckas. Vilken roll spelar kulturella, sociala, ideologiska, materiella och lingvistiska gränser för integration i en ny miljö? Finns det en särskild gränskultur tvärs över gränsen. Hur är det med arbetstillfällen, turism och blandäktenskap? Hur mottas besökare på den andra sidan gränsen?
---
Hagström, Charlotte
Lunds universitet
Små spår, stora världar: kunskap, kreativitet och kulturhistoria bland modelljärnvägsbyggare
Det ligger en doft av sågspån och lim i källarlokalen. Fyra män sitter runt ett bord och fikar. Bland kaffemuggar och ett fat med hembakade bullar ligger en skruvmejsel och ett anteckningsblock med någon form av ritning. Längs väggarna löper en träkonstruktion som fortsätter ut i vestibulen och vidare in i nästa rum. Den består av olika sektioner där vissa knappt är påbörjade medan andra är fulla av omsorgsfullt utformade detaljer. Genom ett landskap med tunnlar och broar slingrar sig räls. Lok och vagnar står redo att rulla ut på spåren. En av männen reser sig upp och pekar mot ett hörn av anläggningen. Här kan vändslingan vara, säger han. Jo, fast man kan ju också tänka sig en vändplatta i stället, svarar en annan. För- och nackdelar lyfts fram, olika tekniska lösningar och konstruktioner diskuteras medan kaffekannan åker fram och påtår serveras.
Utgångspunkten för denna presentation är ett pågående fältarbete om modelljärnvägar och de som bygger dem. Vilka är de, vad gör de, och varför gör de det de gör? Vad är vitsen med att bygga en värld i skala 1:87? Det insamlade materialet, som främst består av intervjuer och observationer, är ännu inte bearbetat i någon större utsträckning. Ett antal teman har utkristalliserat sig, såsom genus, ålder, tid och gemenskap. Men hur ska jag gå vidare? Vilka frågor och analytiska perspektiv är intressanta att fokusera på för att utveckla dessa teman och/eller identifiera nya? Arbetet är en del av projektet Entusiasten på spåret: Engagemang och meningsskapande bland tåg och järnvägsintresserade. Projektet undersöker kulturella föreställningar om värde och vetande för att förstå när och hur, av vem och för vem mening och kunskap skapas, definieras och tillvaratas.
---
Henriksson, Greger och Fredrik Johansson
Institutionen för Hållbar utveckling – SEED, KTH
Medborgardeltagande genom mobilitetsbudgetar – för en bättre gatumiljö i Sundbyberg och Wien
Stadsplanerare vet att med färre parkeringsplatser på stadsgator skulle mer utrymme kunna finnas för grönska, lek, bredare trottoarer, cykelbanor, bänkar eller uteserveringar. Riklig gatuparkering till låg kostnad stimulerar däremot bilanvändning och bilägande (se t.ex. Millard-Ball et al., 2020). Många kommuner underlåter ändå att omvandla parkeringsplatser till annat och avvaktar med att höjningar av parkeringsavgifter. Det kan bero på att politiker eller tjänstemän befarar missnöje bland tämligen breda grupper invånare (Johansson et al., 2017). För att undersöka fördelningen av gatuturymme tillsammans med berörda invånare genomförde vi fokusgrupper i Sundbyberg och ett brädspel kring trafik och gatuutformning i Wien. Under dessa former diskuterade deltagare som anmält sig vad det skulle innebära för invånarna i allmänhet om: 1) parkeringsintäkter i en stadsdel öronmärks för hållbar mobilitet (t.ex. bil- och cykeldelning) 2) invånare i området deltar i att välja åtgärder som medlen kan finansiera och dessutom deltar i att välja hur frigjort gatuutrymme kan användas. Denna typ av åtgärder sammanförs och tillämpas i Nordamerika under beteckningen Parking Benefit Districts (PBD).
Syftet med de två studierna var därmed att bjuda in invånare att reflektera kring en Parking Benefit Districts-modell i en europeisk kontext (som en slags medborgbudget). Vi ville utforska hur detta att förhandla med varandra kring pris på parkering och vilka lokala åtgärder för mobilitet och gatumiljö som ska finansieras fungerade. Vi ville även undersöka deltagarnas erfarenheter och behov av trafik i området samt deras deltagande i aktiviteter i det offentliga rummet. Genom fokusgrupperna (12 deltagare) och brädspelet (6 deltagare) skapades ett material med inspelningar och anteckningar av diskussionerna.
Våra slutsatser var bland annat att de två metoderna fungerade för att skapa relativt självgående diskussioner kring hur olika grupper av invånare använde gaturummet i sina hemtrakter.
Vi noterade att åtgärder för mer grönska respektive utökad kollektivtrafik genererar snabbt samförstånd men inte i sig löser konflikter kring hur gatuutrymme ska fördelas mellan olika trafikslag, grupper av invånare eller aktiviteter. Vi forskare lät därför spelet såväl som fokusgrupperna ha en relativt tajt budget (motsvarade mindre än hälften av de verkliga parkeringsintäkterna i stadsdelen ifråga). Vi bedömer att den budgetbegränsningen bidrog till att underlätta gemensam förståelse olika gruppers behov och (ekonomiska) förutsättningar. Vi fann även att spelets grundläggande idé att spela en tilldelad roll (t ex som bilist eller cyklist) snarare än sig själv, också fungerade väl för att sätta sig in i och diskutera varandras ståndpunkter.
Om kommuner vill bjuda in till medborgarpaneler och överläggningar kring medborgarbudgetar tror vi att de kan ha nytta av vår studie. Och vi menar att de (liksom vi gjorde i studien) bör sträva efter att vara uppmärksamma på vems kunskap och erfarenhet som kommer till tals och försöka få kunskapen och intressena som representeras att omfatta grupper utöver de som deltar.
---
Herd, Kasia, Lunds universitet
Markus Idvall, Stockholms universitet
Blanka Henriksson, Åbo universitet
Färjan till Europa. Spontan integration genom konsumtion, berättelser och upplevelser. En fallstudie av Östersjöfärjor
Det här projektet är pågående, avslutade och planerade samtidigt. Vi tre har studerat, samlat och skrivit om färjor från och till Sverige vid olika tidpunkter och i olika sammanhäng. Nu vill vi samla våra styrkor och segla vidare. På etnologidagarna vill vi presentera vad vi har gjort tidigare, några exempel från materialet man kan samla på färjorna, och idéer om ett större projekt mellan Lund, Stockholm och Åbo. Vi vill också diskutera utmaningar om att väva tillsammans forskare som har skrivit och studerat samma fenomen från olika vinklar.
---
Högström, Karin
Stockholms universitet
Kläder, hållbarhet och återbruk
Hur går erfarenheter och ideal kring kläder och mode ihop med ideal och idéer om hållbarhet? I ett första skede vill jag se hur detta presenteras detta i olika modemagasin och av inflytelserika personer på fältet. I ett senare skede vill jag utforska hur människor förhåller sig till detta. Vad har de för erfarenheter? Hur ser deras klädpraktiker ut i relation till eventuella uttalade eller outtalade ideal och ambitioner?
---
Jansson, Hanna
Sjöhistoriska museet
Blå humaniora och maritim etnologi
Hav och vatten har fundamentala betydelser för mänskligheten och dess historia, liksom för allt liv på jorden. Den humanistiska forskningen har trots det huvudsakligen studerat människan som landvarelse. De senaste två decennierna har sett framväxten av blå humaniora, ett tvärvetenskapligt forskningsfält som undersöker människans relation till hav och vatten i alla dess former, historiskt, i samtiden och med tanke på framtiden. Fältet harutvecklats som en motreaktion mot såväl de antropocentriska klimatförändringarna, som den ”gröna” humaniorans blinda fläckar för det blå.
Vid samma tid som Steve Metz, den litteraturvetare som 2009 tillskrivs myntandet av blå humaniora som begrepp, pekade på behovet av kritisk humanistisk havsforskning bildades Centrum för maritima studier (CEMAS), ett samarbete mellan Stockholms universitet och Statens museer för maritim-, transport- och försvarshistoria. CEMAS samlar forskare inom etnologi, historia och marinarkeolog som alla på olika sätt belyser just människans relation till havet. De etnologiska forskningsprojekten inom CEMAS har inneburit en förstärkning och vidareutveckling av den sedan länge etablerade maritima etnologin.
Till forskningsämnen och perspektiv överlappar blå humaniora och maritim etnologi varandra delvis, om än endast delvis. Trots detta, och trots att jag varit knuten till CEMAS under merparten av centrets år, var blå humaniora för mig en ny bekantskap när jag våren 2026 först kom i kontakt med det. Detta en dock en sanning med modifikation, då jag i min genomläsning av fältets centrala texter fann mig i ett nytt sammanhang som kändes mycket välbekant. Fältet säger sig vara nytt, men empiriska ämnen och postkoloniala och posthumanistiska perspektiv känns väl igen från den samtida etnologin och övrig kulturvetenskap.
Min tänkta presentation på Svenska etnologidagarna är en översiktlig presentation av det för etnologin relevanta och näraliggande fältet blå humaniora, liksom dess koppling till maritim etnologi. Därtill reflekterar jag över min egen inläsning i fältet och de tankar det väckt kring hur vetenskapliga fält skapar nya kopplingar och etablerar nya gränser mellan den egna forskningen och de större forskningssammanhang som de ingår i. För kan man vara en del av ett forskningsfält som man inte är medveten om?
---
Kaijser, Lars
Stockholms universitet
I kreaturens spår
För cirka tio tusen år sedan domesticerades uroxen. Idag beräknas att det finns fler än tusen olika raser av nötkreatur. Dessa är visserligen biologiska djur, men som sådana också en produkt av ekologiska och kulturella förutsättningar. Domesticeringen av kreaturen har lyfts som avgörande för mänsklighetens förändrade levnadsbetingelser. Mjölk och kött gav viktiga näringstillskott. Kreaturen bidrog också med hudar och dynga som förbättrade jordbruksmöjligheterna. Oxarna var viktiga dragdjur och underlättade plöjningsarbetet. Nötkreatur befinnes sig i gränslandet mellan natur och kultur och är resultatet av ett samspel (Det betyder inte att det är ett jämlikt samspel). Idag när många djurarter är hotade av människans framfart är förutsättningen för nötkreaturen annorlunda. Även om vissa, äldre, så kallade lantraser anses hotade, så hör nötkreaturen som helhet till ett av de vanligare däggdjuren.
I min framställning kommer jag reflektera över hur spåren av detta samspel skildras och återkommer i museala sammanhang och utgår ifrån ett tiotal besök på natur- och kulturhistoriska museer. Hur gestaltas spåren av relationen människa – kreatur? Vad händer när den relationen fungerar som sökmotor för ett museibesök?
---
Kallenberg, Kim Silow
Statens institutionsstyrelse/Södertörns högskola
”Jaget: ett föränderligt forskningsredskap”
Vad händer när nya erfarenheter förändrar själva grunden för det etnologiska utforskandet: forskarjaget? I den här presentationen ska jag fokusera på begränsningarna (och möjligheterna) i att blicka inåt i ett reflexivt och autoetnografiskt utforskande. Jag utgår ifrån min erfarenhet, och andras erfarenheter, av att (tillfälligt) lämna akademin för arbete på en myndighet med fokus på vilka nya perspektiv på akademin som arbetsplats dessa nya erfarenheter kan ge.
---
Karlsson Minganti, Pia
Stockholms universitet
Auktoritetens materialitet: Imamer och islamiska skilsmässor i Sverige
Forskning om islamiska skilsmässor i Sverige och Europa visar på ett islamiskt juridiskt vakuum, det vill säga ett rättsligt tomrum som uppstår när en muslimsk kvinna kan vara skild enligt statens lagstiftning men fortfarande inte betraktas som religiöst skild enligt de normer som råder inom hennes familj eller muslimska gemenskap. I avsaknad av institutioner som kan tillhandahålla religiöst erkända skilsmässor med praktiskt genomslag vänder sig många kvinnor till imamer för råd, medling och beslut. Samtidigt saknar dessa imamer juridisk beslutanderätt och vanligtvis både formell utbildning i rättskipning och tydliga institutionella ramar att luta sig emot. De ställs dessutom inför utmaningar kopplade till muslimsk heterogenitet, där olika rättstraditioner, tolkningar och religiösa auktoriteter kan konkurrera med varandra.
Detta väcker frågor om hur religiös auktoritet etableras och upprätthålls i praktiken. Vad är det som gör att en imam uppfattas som legitim, trovärdig och värd att lyssna på? Tidigare forskning har främst betonat faktorer som religiös kunskap, socialt förtroende och institutionell förankring. Jag vill istället rikta uppmärksamheten mot auktoritetens materiella dimensioner. Hur materialiseras religiös auktoritet genom kroppar, ting, dokument och rumsliga arrangemang? Med utgångspunkt i ett etnologiskt materialitetsperspektiv vill jag diskutera hur sådana resurser inte bara representerar auktoritet utan också aktivt bidrar till att skapa, kommunicera och legitimera den. Detta perspektiv kan bidra till en fördjupad förståelse för de processer som gör religiös skilsmässa möjlig eller omöjlig i samtida svenska muslimska sammanhang.
---
Evelina Liliequist
Umeå universitet
Minnen av mötet med internet i Sverige 1990-2005
Idag är det svårt att föreställa sig vardagslivet utan internet, men under 1990-talet var det en ny och outforskad teknologi för de flesta svenskar. Papret undersöker hur användare minns sina tidiga möten med internet under den period då internet genom politiska initiativ och kommersiella satsningar började användas alltmer. Presentationen baseras på en kommande artikel (Arnesson & Liliequist).
Analysen bygger på en webbenkät genomförd 2024 i samarbete med Institutet för språk och folkminnen. Fokus ligger på hur minnena kan förstås i relation till olika minnesformer (Erll, 2008), samt hur normer, praktiker och tekniska standarder kring internetanvändning formades (Gitelman, 2006).
Genom användarnas berättelser synliggörs hur mening skapas i mötet med ny medieteknik, i skärningspunkten mellan personliga erfarenheter och kollektiva föreställningar om det förflutna (Abrams, 2014). I presentationen ges exempel på var, när och hur internet började användas och vilka känslor dessa tidiga utforskande gav upphov till, men framför allt vad användarna minns som betydelsefulla praktiker som gjorde den nya teknologin meningsfull.
---
Lundell, Erika
Malmö universitet
Marshall, Matilda
Umeå universitet
Vinterns närvaro och frånvaro i en klimatförändrad vardag
Vi planerar att presentera en projektidé som befinner sig i ansökningsstadiet. Projektet syftar till att undersöka hur mildare eller frånvarande vintrar avspeglas i människors vardagsliv och förståelser av klimatförändringarna.
I vinterlandet Sverige förväntas vintrarna bli kortare, snöfattigare och tidvis frånvarande i ett varmare klimat. Trots detta finns begränsad forskning om hur människor lever med och skapar mening kring förändrade och frånvarande vintrar, det vill säga de kulturella konsekvenser som varmare vintrar får. Med vinter i Sverige som fokus, är studiens syfte att utforska årstidsförändringar utifrån levda erfarenheter och meningsskapande.
Närvaro och frånvaro används som analytiska begrepp för att undersöka klimatförändringarnas kulturella konsekvenser i vardagslivet. Teoretiskt är projektet således grundat i materiell kultur och fenomenologi.
Det planerade projektet bygger på etnografiskt fältarbete med intervjuer och deltagande observationer på platser med skiftande vinternärvaro. Vi vill undersöka både upplevelser av en alltmer närvarande ovinter (när den metrologiska vintern uteblir) och erfarenheter från vinterplatser som genomgår förändring. Medan tidigare studier lagt stort fokus på historia, rurala områden och urfolk, vill vi vidga fältet mot vintervardagen i urbana områden.
På så vis ämnar vi bidra med djupgående kunskap om hur människor lever med och skapar mening av klimatförändringar i urbana Sverige, kunskap som är avgörande för att möta klimatförändringarnas kulturella effekter.
---
Nilsson, Bo och Jenny Lönnroth
Umeå universitet
Klimatförändringar, utsatthet och desynkroniserade temporaliteter: Byggnadsarbetares och vårdpersonals erfarenheter av extremväder
Klimatförändringarna med alltmer extrema väderförhållanden påverkar många yrkesgrupper i Sverige, inklusive byggnadsarbetare och vård- och omsorgspersonal. Syftet med denna presentation är att illustrera hur sårbarhet formas i berättelser om manuellt arbete inom bygg- och vårdsektorn, särskilt under utmanande väderförhållanden. Presentationen bygger på kvalitativa intervjuer med 34 personer och 250 enkätsvar. Resultaten illustrerar att arbetsförhållandena skapar olika former av sårbarhet, vilka förstärks av klimatförändringar och de problem, faror och risker som är förknippade med att arbeta i till exempel höga temperaturer, extrem kyla, kraftigt regn/snöfall eller starka vindar. Vidare visar presentationen att sårbarhet är kopplad till desynkroniserade temporaliteter, eftersom extremt väder vidgar gapet mellan planerade arbetsscheman och arbetsmoments faktiska tidsåtgång. En slutsats är att extremväder ökar personals sårbarhet inte bara på grund av vädret i sig, utan också på grund av sociala, materiella, individuella, organisatoriska och tidsrelaterade faktorer.
---
Mellander, Elias
Göteborgs universitet
Goda grannar – Faktiska och föreställda andra i beredskapsberättelser
”Prata med dina grannar”. Det har varit ett återkommande råd för hur jag själv skulle kunna stärka min hemberedskap som jag fått i intervjusamtal med människor som preppar – det vill säga, som förbereder sig själva och sitt hushåll för omfattande störningar i samhällets infrastruktur. Denna uppmaning ger eko av MSBs broschyr Om krisen eller kriget kommer (2024), vilken betonar vikten av gemensam såväl som individuell beredskap för att underbygga samhällelig resiliens. Något anmärkningsvärt går den på tvärs med det som i internationella sammanhang brukar kallas ”the first rule of prepping”: Berätta aldrig för någon att du preppar. Om dina nödlager inte hålls hemliga kommer det inte stå på förrän andra knackar på din dörr när krisen väl är här.
Berättelser om den kris som hägrar är befolkade av faktiska och föreställda andra. Naiva svenskar, hotfulla plundrare, hjälplösa barn och goda grannar blir till moraliska koordinater när riktning tas ut i det landskap av tillit och risk som en osäker framtid innebär. Presentationen kommer att utgå från spänningen mellan dessa två poler i de berättelser som driver och sätter beredskapspraktiker i rörelse. Ska människan förstås som en i grunden hjälpsam och social varelse? Eller är hon, i enlighet med ordspråket, sin egen varg?
---
Molin, Olivia
Umeå universitet
När stenen får mening: Magiska stenar, nyandlighet och värdeskapande praktiker i samtida Sverige
Projektet undersöker hur kristaller/magiska stenar ges mening, värde och agens inom samtida svensk nyandlighet. I ljuset av 2010-talets kristallboom riktas fokus mot kristaller som materiella objekt och kulturella fenomen för att analysera hur relationer mellan människor och kristaller formas i vardagliga praktiker, ritualisering, konsumtion och föreställningar om självutveckling, samt hur dessa relationer kan kopplas till frågor om globala maktstrukturer såsom komplex gruvdrift.
---
Nygren, Göran
Uppsala universitet.
Elever med medfödda rörelsenedsättningars skolsituation – Ett etnologiskt forskningsprojekt, preliminära resultat och utmaningar
Denna presentation bygger på mitt pågående etnologiska forskningsprojekt Skolsituationen för elever med medfödda rörelsenedsättningar (Forte, etableringsbidrag, 2024–2027). Syftet med presentationen är att presentera forskningsprojektet, några preliminära resultat och diskutera projektets utmaningar och möjligheter. Under presentationen själva forskningsprojektet såsom dess bakgrund, syfte och frågeställningar, teoretiska plattform, metod och material. Därefter presenteras några preliminära resultat. Slutligen vill jag diskutera utmaningar och möjligheter som uppkommit under projektets gång, bland annat att genomföra ett samverkansprojekt med myndigheter och NGO:s, att rekrytera forskningsdeltagare, att genomföra ett etnologiskt forskningsprojekt som rör sig inom flera fält som skol- och utbildningsforskning, barn- och ungdomsvetenskap, funktionshinderforskning och Critical Disability Studies, samt hur hantera forskningsresultat som kan användas på olika sätt av olika aktörer.
---
Nyheim, Sara
Umeå universitet.
Liv i ladan: djur som medskapare av hem i ödehus
Hur görs djur till viktiga bundsförvanter för människor som räddar ödehus? I denna studie fokuseras djurs betydelse i digitala berättelser om ödehusräddning. Materialet utgörs av inlägg och kommentarer från Instagram och Facebook där människor dokumenterar köp, renovering och vardagsliv i (före detta) ödehus. I materialet skyddar djuren sina människor mot yttre hot och otrygghet, hjälper dem att hantera ensamhet, vidskepelse, utmattning och tvivel, utgör ett stöd för välbefinnande och återhämtning samt bidrar med ljud, rörelse och vardagsliv. Analysen visar att djuren blir centrala medskapare i processen att omvandla ödehus till hem. Genom sin närvaro bidrar de med trygghet, rutiner och liv, vilket gör ödehusräddningsprojektet både möjligt och mödan värt.
---
Nyman, Inka-Maria
Åbo universitet
Analysing the cultural meaning of monies in an emerging cashless society
The cashless society is emerging as a global phenomenon (Arvidsson 2019, Maurer 2015, Rea et al. 2016). The pace of the transition is uneven, and cash is still important, but digital payment systems are increasingly common in everyday life (Gersten Reiss 2018). The transition is not without friction and resistance (Sen et al. 2020). For some, not being able to use cash is undermining a sense of personal and political freedom. Others claim that a cashless society will lead to increasing inequality since access to digital services and bank accounts are uneven in society (cf. Arvidsson 2019: 36, Maurer 2015: 9).
This paper presents the current research project Coexisting Money Practices in Everyday Life (COMPEL). The aim of COMPEL is to analyse the multiplicity of money practices in a Finnish context, providing new knowledge on how the cultural meaning of monies is contested, negotiated and reconfigured, on and across different everyday arenas, and thus, understand how risks and possibilities regarding different monies are defined and managed in everyday life. Departing from the project’s theoretical understandings and key concepts from the anthropology and sociology of money (Parry & Bloch 1989/2000, Zelizer 1994), the paper discusses how these influence methodological choices in a study that focuses on everyday arenas on which mediated discourses and ideology are entwined with locally situated habits, traditions and norms.
Arvidsson, N 2019: Building a Cashless Society. The Swedish Route to the Future of Cash Payments. SpringerBriefs in Economics.
Gersten Reiss, D 2018: “Is money going digital? An alternative perspective on the current hype”, Financial Innovation (2018) 4:14.
Maurer, B 2015: How Would You Like to Pay? How Technology is Changing the Future of Money. Durham.
Parry, J & Bloch, M (eds.) 1989/2020: Money and the Morality of Exchange. Cambridge UP.
Rea, S C et al. 2016: “Riding the Rails of Mobile Payments: Financial Inclusion, Mobile Phones, and Infrastructure”. In: The Routledge Companion to Digital Ethnography.
Sen, A, Lindquist, J & Kolling, M (eds.) 2020: Who's Cashing in? Contemporary Perspectives on New Monies and Global Cashlessness. Oxford UP.
Zelizer, V A 1994: The Social Meaning of Money. Pin money, paychecks, poor relief & other currencies. New York.
---
Steinrud, Marie
Stockholms universitet.
Mellan gåva och lydnad. Att styra sitt tjänstefolk bortom döden, 1730–1870
I sitt testamente från 1809 utlovade adelskvinnan Anna Margareta Nescher, hustru till major Kirstein, ett penninglegat till tjänarinnan Brita Catharina Bodtröm som belöning för tolv års trogen tjänst. Legatet var emellertid villkorat: Bodtröm skulle stanna kvar i tjänsten och fortsätta att uppföra sig ”som tidigare” fram till sin matmoders död. Villkoret synliggör gåvans dubbla verkan. Den återgäldade redan utförd tjänst men sökte samtidigt säkra fortsatt trohet och lydnad. Testamentet framträder därmed inte bara som en ordning för fördelning efter döden, utan som ett redskap i en pågående hushållsrelation.
Presentationens syfte är att undersöka testamentariska legat som en kulturell praktik genom vilken asymmetriska relationer mellan husbondefolk och tjänstefolk tolkades, värderades och reglerades under perioden 1730–1870. Vad gjorde en tjänare värdig att belönas? Hur omvandlades trohet, lång tjänst och gott uppförande till skäl för belöningar i form av pengar och föremål? Och hur kunde villkorade legat låta husbondfolkets bedömning av tjänstefolket få materiella följder också efter testatorns död?
Studien bygger på ett systematiskt sammanställt material bestående av testamenten, bouppteckningar och tillhörande domstolshandlingar från adliga och andra högreståndshushåll. En kvantitativ kartläggning av legatens former och mottagare kombineras med kvalitativa närläsningar av testamentenas språkbruk. Kulturella föreställningar om trohet, förtjänst, ömsesidighet och social tillhörighet står i centrum för närläsningarna. Testamentenas formuleringar analyseras därför inte enbart som juridiskt språk, utan som uttryck för hushållets normer, värderingar och relationer.
Penninggåvor förekommer under hela den studerade perioden, men i senare testamenten tycks kläder, textilier, möbler och andra hushållsföremål få en mer framträdande plats. Detta möjliga skifte väcker frågor om tillhörighetens materialitet. Var föremålen främst praktiska resurser när tjänsten eller hushållet upplöstes, eller bar de också på minnen av och band till det hushåll där mottagaren hade tjänat? I den fortsatta analysen undersöks även om kvinnliga och manliga testatorer belönade tjänstefolk på olika sätt och hur eventuella skillnader kan relateras till könade egendomsordningar och vardagliga hushållsrelationer.
Genom att läsa testamentet som ett socialt och materiellt verksamt dokument visar studien dess värde som kulturhistorisk källa. Hushållets mikronivå knyts därigenom till bredare frågor om moralisk ekonomi, social hierarki och elitens vardagliga maktutövning under tidigmodern tid och 1800-talet.
---
Stengård, Malin
Åbo Akademi
Krigiskt arv i demilitariserade samtider
Bomarsunds fästningsruiner är de materiella lämningarna efter en av Ryssland byggd fästning på Åland. Fästningen byggdes under första halvan av 1800-talet och blev till ruiner under Krimkriget år 1854, vilket utgör startpunkten för mitt avhandlingsarbete som ligger till grund för denna presentation. Idag råder det ingen tvekan om att ruinerna förstås inom ramarna för kulturarv och har en given plats när Ålands förflutna skall berättas om. Mitt syfte med avhandlingen är att synliggöra de processer som lett fram till att det blivit på detta sätt. Med utgångspunkt i att kulturarv är processuellt visar jag hur fästningsområdets betydelse har förhandlats och omförhandlats beroende på hur olika aktörer förhållit sig till fästningsruinernas förflutna, samtid och framtid. Avhandlingen är kulturhistorisk till sin natur och den undersökta perioden sträcker sig från år 1854 till början av 2000-talet. En period som bland annat omfattar Ålandes demilitarisering, Finlands självständighet och att Åland blev ett autonomt landskap. Alla processer som på olika sätt påverkat meningsskapandet kring ruinerna och deras förvaltning.
Mitt avhandlingsarbetet är i sitt slutskede och jag kommer presentera mitt arbete och några slutsatser.
---
Svensson, Ingeborg
Uppsala universitet
Migration och platsgörande på Gran Canaria: en östudie av kanarisk tillhörighet
Studien undersöker hur Gran Canaria görs som plats i och genom migrationsrelationer. Den följer människor, berättelser och materiella spår – från vandringsleder till gravplatser och hantering av flyktingbåtar. Material kommer från fältarbete, intervjuer och platsbesök samt medier och arkiv. Målet är att förstå hur kanarisk tillhörighet skapas och omförhandlas under ojämlika villkor och vad lokalt situerade kanariska kunskaper tillför förståelsen av migration, plats och tillhörighet.
---
Wester, Julia
Stockholms universitet / Södertörns högskola
Kroppar i samspel – pedagoger och barn på fritidshem
Med utgångspunkt i ett etnografiskt fältarbete på fritidshem belyser presentationen hur normer och ideal formar den kroppsliga interaktionen mellan pedagoger och barn. Analysen synliggör spänningen mellan omsorgsideal och personliga gränser i en resursmässigt begränsad arbetsmiljö samt hur föreställningar om kön kommer till uttryck och förhandlas i det vardagliga samspelet. Presentationen baseras på en nypublicerad avhandling i etnologi.
Senast uppdaterad: 2026-11-09
Sidansvarig: Institutionen för etnologi religionshistoria och genusvetenskap (ERG)