Kenneth Ekvall går i pension, med fortsatt engagemang för djur och natur
Till hösten går BIG:s uppskattade kollega Kenneth Ekvall i pension. Efter decennier inom zoologi, forskning, undervisning och djurparksvärlden lämnar han nu BIG, knappast djuren och naturen. Tvärtom ser han fram emot att få ännu mer tid för sina sjöar, fågelholkar och resor.
Intresset för djur och natur började tidigt. Som barn tillbringade Kenneth många somrar hos sin farmor på hennes lantställe, där fascinationen för fåglar och växter växte fram.
– Hon var väldigt intresserad av både fåglar och växter, så jag lärde mig mycket av henne, berättar han.
På gymnasiet blev biologin snabbt favoritämnet, något som inte alltid uppskattades av lärarna.
– Jag ställde nog ganska jobbiga frågor, säger han och skrattar.
Efter gymnasiet arbetade Kenneth först som vaktmästare och tog senare över en mellanstadieklass under flera år, något han fortfarande beskriver som en av de mest meningsfulla yrkeserfarenheterna i livet. Därefter började han läsa till gymnasielärare i kemi och biologi, men tillsammans med flera kurskamrater drogs han alltmer mot forskningen och fortsatte istället med biologiska studier och så småningom doktorandarbete.
Forskningen om dovhjortar
Hans forskning kom att kretsa kring dovhjortar, en art som fortfarande ligger honom varmt om hjärtat.
– Man bygger upp en stark känsla för arten när man har tillbringat tusentals timmar med att studera dem, förklarar Kenneth.
I forskningen upptäckte Kenneth och hans kollegor bland annat att dovhjortshindar investerar mer i sina hankid. Både hon- och hankiden diar lika länge, men hanarna diar mer intensivt och få på så sätt i sig mer mjölk. För hindarna innebär fler, och starkare hankid att deras gener kan få större spridning i och med att bockar får en större avkomma an hindarna.

Hanarna bland dovhjortar går ofta i egna sociala grupper, separarade från hongruppen.
Vidare visar Kenneths studier att hindar ofta ger di även till andras kid, ett beteende som är relativt ovanligt bland däggdjur. Detta sker i allmänhet inom familjeflocken, och även detta beteende kan på så sätt förklaras utifrån hindens möjligheter att sprida de egna generna.
Ett liv i djurparkerna
Efter disputationen blev Kenneth rekryterad till Orsa Björnpark, där han arbetade i tio år och deltog i uppbyggnaden av parken från grunden. Under hans tid utvecklades anläggningen från en mindre björnpark till en stor rovdjurspark med bland annat leoparder, tigrar och isbjörnar.
– Det var fantastiskt roligt. Jag fick vara med och utforma världens största isbjörnsanläggning utifrån mina egna ritningar, berättar han.
Senare fortsatte arbetet på Skansen, samtidigt som Kenneth under perioder även arbetade på BIG. Han började undervisa här vid Naturvetenskapligt basår i början av 2000-talet och återvände sedan när utbildningen startades upp igen för några år sedan.
Parallellt med undervisningen har Kenneth haft ett fortsatt starkt engagemang i djurparksvärlden och varit aktiv i Svenska Djurparksföreningen, vilket tog honom runt till djurparker och konferenser över hela Europa. Ett särskilt minne är arbetet med Kyiv Zoo i Ukraina, där han tillsammans med kollegor hjälpte till att utveckla mer moderna och djurvänliga björnhägn.
– Där kände jag verkligen att jag gjorde nytta, säger han.
Studenternas väg in i forskningen
För många studenter har Kenneth blivit en viktig vägvisare, inte minst genom forskningspraktikkurserna som vuxit kraftigt i popularitet genom åren.
– Många får upp ögonen för vad de vill göra i framtiden genom forskningspraktiken. Det är väldigt roligt att läsa studenternas reflektioner och se hur mycket de utvecklas.
Även efter pensionen kommer Kenneth sannolikt att fortsätta undervisa på vissa kvällskurser, bland annat om öknar och evolution, och kanske även fortsätta resorna till Galápagos och Darwinmiljöer i England.
Mer tid för sjöar, kräftor och fågelholkar
Och sysslolös lär han knappast bli. På fritiden sköter Kenneth kräftpopulationer i flera sjöar, arbetar med våtmarker och underhåller över 200 fågelholkar.
– Hade jag inte haft allt det här hade man kanske undrat vad man skulle göra som pensionär. Men det kommer inte bli något problem, säger han.
När Kenneth nu lämnar BIG efter många år hoppas han att verksamheten fortsätter utvecklas med studenternas behov i fokus.
– Studenter behöver mer stöd och tydligare information idag än tidigare. Där finns det fortfarande saker vi kan bli bättre på.
Och favoritdjuret?
Efter en kort fundering kommer svaret ändå ganska snabbt:
– Det får nog bli dovhjorten ändå.
Senast uppdaterad: 2026-06-02
Sidansvarig: Institutionen för biologisk grundutbildning