Att säga mycket med få ord: Kinesisk poesi, tolkning och översättningens möjligheter

I hennes forskning möts litteratur, historia och språk i ett arbete som ofta handlar om att läsa långsamt och noggrant.

– Den kinesiska poetiska traditionen försöker säga så mycket som möjligt med så få ord som möjligt, säger hon.

Det är en tradition där varje ord bär flera lager av betydelse och där mycket av innehållet finns mellan raderna.

Poesi i stället för epos

I många kulturer finns stora episka berättelser som formar en gemensam historia. I Kina fick poesin en liknande roll.

– Tidigt Kina saknar det slags epos som finns i många andra kulturer, säger Monika Gänssbauer.
– I stället intar diktsamlingen “Shijing”, eller “Sångernas bok”, en central plats.

Den klassiska samlingen innehåller texter om allt från kärlek och familjeliv till politik och samhälle. Dikterna knyter samman människor och generationer: de levande hedrar sina förfäder, historien speglar samtiden och vanliga människor kan både prisa och kritisera sina härskare. I en klassisk kommentar till samlingen står det: “Dikten är där intentionen går.” Poesin ses alltså både som ett uttryck för människans inre och som ett sätt att forma det.

Poesi som vägledning i livet

Att poeter från Tang- och Songdynastin fortfarande läses och citeras är därför inte överraskande, menar Gänssbauer.

– Jag tror att människor över hela världen hittar stöd i litteratur och poesi från olika tider. Den kan hjälpa oss att sätta saker i perspektiv och förstå våra egna erfarenheter.

Hon hänvisar till författaren Jeanette Winterson, som beskriver litteraturen som ett språk starkt nog att säga hur världen faktiskt är. Poesi, skriver Winterson, är inte ett gömställe. Det är ett hittställe.

Kärleksdikter hör till de mest tidlösa.
– Kärlekspoesi är en ständig favorit, säger Gänssbauer.

En spegel av samhället

Historiskt var poesi också nära kopplad till utbildning och makt. Under lång tid avgjordes tillträdet till statliga ämbeten genom omfattande prov i klassiska texter.
– De kejserliga ämbetsmannaproven krävde inte administrativ kunskap utan djup förtrogenhet med de klassiska verken, däribland poesi, säger Gänssbauer.

Dikter fungerade både som konstform och socialt språk. Vänner skrev dikter till varandra vid möten och avsked. Samtidigt kunde poesi vara politiskt känslig.
– Att skriva en kritisk dikt kunde leda till exil eller andra straff.

Ett känt exempel är poeten Su Dongpo, som ibland gömde kritik bakom kvinnliga berättarröster i sina dikter.

Att läsa historien i en dikt

Genom poesin går det också att få en bild av historiska erfarenheter. En dikt i Sångernas bok låter soldater protestera mot orättvisor under ett fälttåg:

“Minister of war!
We are the king’s claws and teeth.
Why have you rolled us into misery,
With no place to settle or rest?”

– Det här är en ovanligt direkt dikt, säger Monika Gänssbauer.
– Ofta är uttrycket mer indirekt. Det kinesiska språket lämpar sig väl för det svårfångade och antydda.

Översättning som tolkning

En del av Gänssbauers arbete handlar om att översätta kinesisk poesi. Det är ett arbete där varje beslut innebär en tolkning.
– Varje översättning är en individuell tolkning. Jag skulle till och med säga att varje läsning är en form av översättning.
Den strikta strukturen i klassiska kinesiska dikter är ofta svår att bevara på europeiska språk. Samtidigt tror hon inte att något nödvändigtvis går förlorat.
– Många säger att något alltid går förlorat i översättning. Jag tycker också att mycket kan hittas.
I vissa fall kan en översättare upptäcka betydelser som författaren själv inte formulerade medvetet.

Ett ord – flera världar

Ett exempel är uttrycket kong shan i en dikt av Tangpoeten Wang Wei.
– En översättare har skrivit “Empty mountain”, en annan “So lone are the hills”.
Men ordet kong rymmer också en buddhistisk dimension som handlar om existentiell tomhet.
– Hur förmedlar man den betydelsen i en översättning? Det är en svår fråga.

Från klassiskt till modernt

Under 1900-talet genomgick Kina en språkreform som förändrade litteraturen i grunden. De flesta samtida poeter skriver i dag på modern kinesiska och står ibland på ett avstånd från den klassiska traditionen.
Gänssbauer lyfter fram flera moderna författare, bland andra Wang Xiaoni, Xi Xi och Gu Cheng.

Konsten att läsa långsamt

För Monika Gänssbauer är arbetet med poesi också ett sätt att träna uppmärksamheten.
– Det mest fascinerande är processen av långsam läsning.
Hon hänvisar till tanken att noggrann läsning är ett hantverk där språket studeras med stor precision.
– Läsning, översättning och förståelse – det är tillsammans en form av dialog.
Och just där, i mötet mellan språk, kultur och tolkning, fortsätter poesin att leva.

Text och intervju: Amanda Gonzalez Bengtsson, Humanistiska fakulteten.