En svår balansgång: Turkisk-iranska relationer i en tid av regional turbulens

Karabekir Akkoyunlu, forskare vid Latinamerikanska centret, Oxfords universitet, och gästforskare vid statsvetenskapliga institutionen, Federala universitetet i Minas Gerais (UFMG)

Sammanfattning

Turkiet har framträtt som en av de främsta vinnarna i den regionala omordning som följt efter den 7 oktober, särskilt i Syrien. Samtidigt har Ankara intagit en försiktig hållning. Även om Turkiet i tysthet har välkomnat Irans försvagade regionala inflytande, har landet inget intresse av ett kollapsat eller destabiliserat Iran vid sin gräns. Turkiet befinner sig därför i en svår mellanposition, där man söker balansera mellan israelisk aggression och iransk oförutsägbarhet.

Trots att den pragmatiska och stundtals ansträngda samexistensen mellan Turkiet och Iran utsätts för nya påfrestningar, talar mycket för att Ankara kommer att hålla fast vid sin strategi om autonomi i utrikespolitiken. Detta innebär att Turkiet fortsätter att upprätthålla fungerande relationer med aktörer som står i konflikt med varandra samt att, där så är möjligt, agera medlare. Parallellt stärker Ankara sina relationer med Saudiarabien, Egypten och Pakistan som en del av sin regionala riskhantering.

För europeiska beslutsfattare innebär denna utveckling både möjligheter och utmaningar. Det finns en växande strategisk samsyn mellan Europa och Turkiet i synen på Iran, men samtidigt understryker utvecklingen Turkiets allt mer centrala roll som en ambitiös regional makt vars prioriteringar inte alltid sammanfaller med europeiska intressen.