Ny modell visar hur ojämlikhet påverkar människors resiliens

De människor som löper störst risk att drabbas av arbetslöshet, lågavlönat arbete och fattigdom är också de som har sämst möjligheter att hantera motgångarna. En studie, baserad på data från över tre miljoner människor i Europa, visar att resiliens inte bara beror på individens förmåga, utan också på vilka risker människor utsätts för och vilka resurser de har för att hantera dem.

Illustrationsbild. Studien visar att människors exponering för risker på arbetsmarknaden och deras möjligheter att hantera dem är ojämnt fördelade i samhället. Foto: Mostphotos.

Varför klarar vissa människor ekonomiska motgångar bättre än andra? Enligt forskare vid Stockholms universitet handlar svaret inte bara om individens egen resiliens. Det beror också på vilka risker människor utsätts för och vilka resurser de har när motgångar uppstår.

Studien, som publicerats i Social Policy & Administration, presenterar en ny modell för att förstå resiliens. Modellen bygger på två enkla frågor:

Vem löper störst risk att drabbas av problem på arbetsmarknaden?
Vem har bäst möjligheter att hantera motgångarna?

Genom att analysera båda frågorna samtidigt blir det lättare att förstå hur social ojämlikhet uppstår och består, samt varför vissa grupper är mer sårbara än andra.

De mest utsatta har också minst resurser

Forskarna analyserade data från över tre miljoner människor i 30 europeiska länder mellan 2010 och 2020. Resultaten visar ett tydligt mönster. Personer med kort utbildning, ensamstående vuxna och ensamstående föräldrar löper oftare risk att bli arbetslösa, ha lågavlönade jobb eller arbeta få timmar. Samtidigt är de också mer benägna att hamna i fattigdom när detta inträffar.

Med andra ord har de grupper som har störst behov av resiliens ofta också de sämsta förutsättningarna att hantera motgångar.

Ett nytt sätt att förstå resiliens

Resiliens har blivit ett viktigt begrepp inom EU:s socialpolitik. Men forskarna menar att det inte räcker att uppmuntra människor att bli mer resilienta. Politiken behöver också minska människors risk att drabbas av problem på arbetsmarknaden och stärka deras möjligheter att hantera motgångar när de inträffar.

– Om resiliens ska bli en meningsfull vägledande princip för europeisk socialpolitik räcker det inte att uppmana människor att "vara resilienta". Politiken behöver både minska människors exponering för risker på arbetsmarknaden och stärka deras möjligheter att hantera motgångar när de inträffar. Att minska strukturella ojämlikheter är avgörande för att bygga ett mer motståndskraftigt Europa, säger Rense Nieuwenhuis.

Om studien

Studien bygger på EU-SILC-data, den europeiska undersökningen om inkomst och levnadsvillkor, som omfattar drygt tre miljoner personer i åldern 20–60 år i 30 europeiska länder under perioden 2010–2020. Publikationen är ett av de avslutande resultaten från det Horizon Europe-finansierade projektet rEUsilience, som samordnats av Rense Nieuwenhuis vid SOFI, Stockholms universitet.

Författare: Rense Nieuwenhuis och Max Thaning (SOFI, Stockholms universitet), Alzbeta Bartova (Leidens universitet) och Lovisa Backman (Sociologiska institutionen, Stockholms universitet). Läs hela artikeln:

The Need and Capacity for Resilience in European Labour Markets: An Inequalities in Resilience Framework