Masteruppsats i rampljuset: Emma Thorselius berättar om sin prisvinnande uppsats

Emma Thorselius är före detta student på Historiska institutionen. Vårterminen 2025 erhöll hon masterexamen i Historia med uppsatsen Nåd och nöd, liv och död: Uttryck och upplevelser av smärta och andlighet i 1400-talets Sverige, och nominerades i samma veva till Svenska kyrkohistoriska föreningens uppsatspris av sin handledare Margaretha Nordquist, lektor i historia på Historiska institutionen.

När Emma Thorselius började studera på Stockholms universitet var hennes initiala planer inte att läsa en fullvärdig master, utan en magister. Emma var inställd på att bli gymnasielärare i ämnena historia och matematik, vilka hon också avlagt en stor mängd högskolepoäng inom. Hon märkte dock under studiernas gång att historieämnet var det som lockade henne mest.

– Det är så fascinerade, mångsidigt och vansinnigt roligt, med utrymme för det vardagliga, det normbrytande och det unika. Ju mindre jag vet, desto mer vill jag veta. Jag är hemskt förtjust i hela den vetenskapliga processen, från utforskandet av ett källmaterial till bearbetning, tolkning, strukturering och slutligen gnetandet med att förfina en så smidig presentation av resultatet som möjligt.

Emma insåg allt eftersom tiden gick att hennes drömjobb inte längre var att bli gymnasielärare, utan att bli universitetslärare och forskare i historieämnet.

– Det var med den drömmen i hjärtat som jag registrerade mig på masterprogrammet och sedan dess har varje kurs, uppsats och seminarium bara bekräftat att jag allra helst vill ägna mig åt det förunderliga förflutna på heltid.

Den prisvinnande uppsatsen

I sin masteruppsats undersöker Emma uttryck för och upplevelser av smärta; i synnerhet smärtans förhållande till senmedeltida andlighet. Emma analyserar bland annat mirakelberättelser från dominikanerordens klosterkyrka i Stockholm under 1400-talet, men också den senmedeltida sockenkyrkan i Täby utifrån dess bilder och rumslighet. Emma förklarar för oss att Täby kyrka, som ligger belägen omkring 20 kilometer norr om Stockholm, är en av de mest välbevarade kyrkorna från den svenska senmedeltiden. Själva kyrkobyggnaden är äldre, från 1200-talet, men den valvslogs och bemålades under 1400-talets senare del, alltså ungefär samma tid som den mirakelsamling som Emma undersökt.

– Undersökningen påvisar att smärta var ett i grunden gränsöverskridande och socialt fenomen i det senmedeltida samhället, förklarar Emma.

– Smärta var en upplevelse som var gemensam för människor, oavsett kön, ålder och social bakgrund. Smärta kunde drabba kroppsdelar, kroppsliga sinnen, sinne och själ och uppfattades som överförbar däremellan. Smärta ansågs även kunna sammanföra och överföras mellan människor över geografiska avstånd och historisk tid – i livet, i döden och i det själsliga livet bortom döden.

Kriterierna för Svenska Kyrkohistoriska Föreningens uppsatspris gäller uppsatser skrivna på svenska, engelska eller annat skandinaviskt språk, framlagd vid ett svenskt eller svenskspråkigt lärosäte. Utöver det behöver uppsatsen behandla svensk eller internationell kyrkohistoria, vilket avser historiska studier rörande kristendomen och/eller kristna samfund eller rörelser med anknytning till Sverige. Efter vad Emmas handledare Margaretha Nordquist beskrivit som en mycket hård konkurrens har Emma nu vunnit årets uppsatspris. Som pristagare har hon tilldelats 10 000 kr från Svenska Kyrkohistoriska Föreningen, men Emma berättar även att hennes uppsats kommit att bära ytterligare frukt:

– Min masteruppsats har nu gett upphov till två kommande publikationer: en essä i Historisk tidskrifts temanummer om medeltiden som utkommer till hösten samt en artikel i Kyrkohistorisk tidskrift som också kommer senare i år.

Med två publikationer väntandes konstaterar Emma att hon fått mersmak av arbetet:

– Så här i efterhand så kan jag konstatera att masteruppsatsen är bland det svåraste, mest nervpåfrestande och absolut roligaste jag hittills gjort! Det jag vill, mer än något annat, är forska vidare i historia, så just nu är jag fullt upptagen med att fila på forskningsplaner och söka doktorandtjänster.

Alla vi på Historiska institutionen vill återigen gratulera Emma Thorselius för erhållandet av Svenska Kyrkohistoriska Föreningens uppsatspris! Vi vill dessutom önska henne lycka till i ahennes framtida akademiska aspirationer!

Emmas tips för framtida uppsatsskrivare på masterprogrammet

• Välj ett ämne som intresserar dig:
  Arbetet med masteruppsatsen kommer att vara intensivt och tidvis påfrestande, så då hjälper det egna engagemanget för ämnet att hålla ångan uppe när orken tryter eller den femtielfte omskrivningen känns hopplös.
  
• Använd dig av uppsatsseminarierna:
  Det känns jätteläskigt i början att lämna ifrån sig utdrag från uppsatsen, särskilt då texten inte känns färdig. Det känns utlämnande och sårbart, som att låta någon traska runt i ens inre tankebanor, innan tanken är helt avslutad. Det är dock värt det. Efter ett tag kan man bli hemmablind i sitt ämne och i sin text, så det är särskilt nyttigt att få kommentarer på vad som är otydligt, vad som är onödig upprepning och vad som fungerar riktigt bra. Dessutom hinner du bli varm i kläderna inför den annalkande slutventileringen.
  
• Börja skriva tidigt och skriv kontinuerligt:
  Alla arbetar förstås olika, men jag tror att de flesta gynnas av att samla fakta, idéer och sätta sina resonemang på pränt. Inte bara för att ha något att lämna in till handledaren eller för att få kommentarer på seminarierna, utan för att masteruppsatsarbetet troligen är det största projekt som du hittills arbetat med. Det blir många böcker, artiklar och kanske kartonger med källmaterial som man plöjer igenom på några månader. Även om det kanske inte blir en text som används i slutversionen, så är det bra att ha samlat sina anteckningar eller summeringar någon annanstans än bara i huvudet. Spara inte själva skrivandet till sist. Annars blir det lätt panik de sista veckorna innan deadline – i synnerhet om man ska bläddra igenom en hög böcker efter just det där perfekta citatet som man läste någon gång i februari.