Tomas Widing, ny doktor i historia

I sin avhandling undersöker Tomas Sveriges kommunistiska parti (SKP) under perioden 1943–1953, där han utgår från ett forskningsproblem som tidigare oftast analyserats i anslutning till socialdemokratins reformistiska utveckling: varför överger vänsterrevolutionära partier ambitionen att störta det kapitalistiska samhället för att i stället verka för reformer inom det?

– Det var en period då SKP antog den ”fredliga vägen till socialismen”, expanderade kraftigt i riksdag, kommunalpolitik och fackföreningsrörelse, men förlorade snart sitt nyvunna inflytande, förklarar Tomas.

Det källmaterial som Tomas undersökt är både stort och varierat: allt från mötesprotokoll från partiets högsta ledning till minsta lokalorganisation, diverse intern kommunikation som brev och rapporter, medlemsstatistik, partiets motioner i riksdagen och kommunfullmäktige samt material från säpos arkiv, utöver mycket annat.

Tomas väg till doktorandstudierna var via Masterprogrammet i historia här på Stockholms universitet, men när Tomas inledde sina universitetsstudier hade han ännu inga planer på att en dag bedriva forskning:

– Jag hade från början inte någon ambition att bli historiker. I stället hade jag vaga planer på att bli ämneslärare med historia som ett av mina ämnen.

Tomas förklarar att han ville testa på att plugga en termin vid universitetet innan han inledde en sådan längre utbildning. Men redan under första terminen på Historiska institutionen var han fast.

– Det som därefter drev mig att fortsätta studera historia var själva intresset i sig, att det var så givande att hela tiden lära sig så mycket nytt, och inte någon sorts målbild att så småningom bli doktorand och än mindre disputerad historiker. En sådan ambition var snarare något som växte fram när jag avslutat min masterutbildning.

Efter ett års uppehåll efter masterutbildningen, som Tomas ägnade åt att plocka kollin på ett lager, påbörjade han 2019 sin tid som doktorand här på Historiska institutionen. Forskningsplanen han då lade fram beskriver han som ganska lik den slutgiltiga avhandlingen:

– Forskningsproblemet är snarlikt, tidsperioden är densamma och jag hade redan från början tänkt att undersöka Sveriges kommunistiska parti, berättar Tomas. Den största skillnaden är nog att jag i början planerade att i huvudsak undersöka partiorganisationen i sig och förändringar av organisationsstrukturen, medan jag i den slutgiltiga avhandlingen också valt att undersöka vad partiet faktiskt gjorde, hur dess medlemmar konkret agerade runt om i Sverige.

– Att agerandet i istället för organisationen allt eftersom kommit i förgrunden beror på den enkla anledningen att jag i forskningsprocessen insåg att jag behövde förstå vad partiet gjorde för att förstå partiet i sin helhet, inklusive de organisatoriska förändringarna, , fortsätter han.

Doktorandtiden

Som för många andra forskare vars arbete innebär omfattande arkivarbete mötte Tomas utmaningar under 2020 då Covid 19-pandemin bröt ut:

– Mitt viktigaste arkiv stängde i ungefär ett och ett halvt år, precis under den fas i min doktorandtid då jag hade planerat att göra mycket av mitt arkivarbete. Hemarbetet innebar också stora utmaningar. Jag blev inte klar tid, i betydelsen att min doktorandanställning tog slut ett bra tag innan jag var klar med avhandlingen, delvis på grund av pandemin, och att stå utan försörjning under delar av den sista tiden var också en utmaning.

I allmänhet beskriver lyckligtvis Tomas sin doktorandtid som mycket rolig. Vi frågade honom om forskarutbildningens höjdpunkter och fick några reflektioner av honom:

– Det är på många sätt en dröm att få betalt för att göra något man på riktigt är intresserad och brinner för, förklarar Tomas. Det har också varit väldigt roligt att vara en del av doktorandkollektivet på institutionen, både som en forskningsmiljö och ett socialt sammanhang. Vi har lärt oss tillsammans och vi har haft väldigt trevligt tillsammans, avslutar han.

Tomas råd till kommande doktorander

Vi frågade Tomas ifall han hade några tips eller råd till både våra nuvarande, samt våra framtida doktorander, och vad han särskilt vill lyfta är att man ska ta vara på sin tid som doktorand och inte grotta ned sig alltför mycket prestationsbaserad stress.

– Njut av att du fått chansen göra något du tycker om! I synnerhet de första åren av forskarutbildningen. Det kommer finnas gott om tid för att stressa och plågas i slutet, så försök att undvika det i början.

– Ställ inte för höga krav på dig själv och se till att planera in återhämtning, i synnerhet efter större milstolpar. Verklig självdisciplin eller en verkligt god förmåga att planera sitt eget självständiga arbete, handlar inte om att tvinga sig själv till att arbeta stenhårt hela tiden, utan att tvinga sig själv till av vila ibland.

Just nu ingår Tomas Widing i ett större nordiskt forskningsnätverk om välfärdsstäder. Han planerar också att vidareutveckla ett par forskningsidéer till en postdokansökan. Vi vill återigen gratulera Tomas till en lyckad disputation och önskar honom nu all lycka i alla framtida projekt och åtaganden!

Läs mer om Tomas Widing