Doktorandkurs med interdisciplinaritet i förgrunden

Kursens första två dagar dedikerades till diskussionen av vad interdisciplinaritetsbegreppet innebär och omfattades av både lärarledda föreläsningar och doktorandpresentationer. Den tredje dagen bestod i en exkursion till Gamla Stan och Historiska museet där deltagarna fick analysera staden och artefakter från de olika disciplinernas perspektiv.

Kursen ur ett lärarperspektiv

Fraser Miller, fil dr. i historia vid Stockholms universitet, var en av de sju lärarna som föreläste under kursen. Vi intervjuade honom för att få ett lärarperspektiv på doktorandkursen:

– De tre kursdagarna har visat att det inte finns något enskilt sätt att bedriva interdisciplinärt arbete på. Komplexiteten hos interdisciplinär forskning innebär att en enskild definition omöjliggörs.

– Samtidigt har det ökade intresset för fältöverskridande arbeten skapat ett större behov av ett vidare ramverk som kan bedöma om arbeten faktiskt är interdisciplinära. I stället för att låta oss bli nedslagna av dessa utmaningar bör vi istället sträva efter det motsatta!

– En av våra deltagare, Erika Dell’Aquila från Universitetet i Trento, reflekterade över att interdisciplinaritet inte endast handlar om kombinationen av olika fält, utan att tillåta olika perspektiv, metoder och kunskapsområden interagera på ett meningsfullt sätt.

–Slutligen vill jag lyfta fram att samtidigt som det interdisciplinära arbetet medför utmaningar och fallgropar (samtliga fält bär alltid, utöver sina många fördelar, något mindre praktiskt bagage), så bör vi som forskare vara öppna för nya perspektiv och använda oss av andras expertis för att öppna dörrarna för ny kunskap och nya sätt att arbeta på. Det är ju ändå det som är målet med forskning!

Kursen ur ett doktorandperspektiv

En av de doktorander som deltog från Stockholms universitet var Wilhelm Ljungar. Han delade med sig några reflektioner från doktorandkursen:

– Det var mycket lyckat. Det börjar bli en fin tradition det här. Senaste gången var för två år sedan, i Bergen. I år blev det här i Stockholm, och det verkar som att det blir en gång till någon gång i framtiden. Medeltidsforskning i Skandinavien och forskning om skandinavisk medeltid är teman som dessutom gör att man kan få en stor uppslutning både inom och utanför Skandinavien.

Under kursen presenterade Wilhelm hur han arbetat med interdisciplinaritet i sin avhandling, bland annat hur han inkorporerat teorifält både från antropologins semiotiska studier samt från fälten av organisations- och konstitutionsforskning.

– Jag faller mycket in i ”constitutional studies”, och särskilt i det som kallas ”corporate governance” och hur man bygger representativa organisationer. Mitt fokus ligger på klostren, som under de senaste 20 åren blivit mer framlyfta när det kommer till studiet av konstitutionella representativa strukturer under medeltiden.

– Tidigare forskning har först och främst fokuserat på städerna och borgarna, men nu när man börjat undersöka kyrkoväsendets del i den medeltida demokratiseringen kan vi se att dessa tendenser började formaliseras i praktiken inom konvent och kloster redan årtionden före städerna.

Det medeltida forskningsfältet är känt för sina regelbundna tvärvetenskapliga samarbeten, vilket doktorandkursen har tagit fasta på. Vi frågade Wilhelm vad som enligt honom var de största styrkorna med den interdisciplinära inriktningen med kursen:

– För egen del ser jag två stora styrkor med kursens upplägg: för det första att man får träffa många av de personer man i framtiden kommer att bedriva arbete med inom det medeltida forskningsfältet. Detta bidrar till kollegialitet inom fältet av medeltidsstudier där disciplinärgränserna ofta överskrids, förklarar Wilhelm.

– Den andra styrkan ligger i hur den här doktorandkursen hanterat själva interdisciplinaritetsbegreppet. Det har blivit ett begrepp som kastas runt en massa. Det är nämligen lättare att få anslag om man nämner att man arbetar interdisciplinärt, och tyvärr är därför en hel del av den interdisciplinaritet man stöter på inte riktigt så bra. Det kan exempelvis handla om att en idéhistoriker hänvisar till två arkeologiska artiklar i sitt arbete. Den här kursen är å andra sidan ett gott exempel på riktigt bra interdisciplinaritet, där forskare från olika discipliner faktiskt samverkar!

Mat som exempel på interdisciplinaritet

Avslutningsvis frågade vi Wilhelm vad han tyckte var höjdpunkterna under kursen. Wilhelm ville då särskilt lyfta fram den gemensamma middagen på Restaurang Sjätte tunnan, där deltagarna serverades en meny baserad på medeltida recept. Bland rätterna ingick bäver och lax som skulpterats för att likna frukter. Wilhelm menar att själva middagen i sig gick att anknyta väl till doktorandkursens interdisciplinära tematik:

– Middagen är faktiskt ganska kul som ett exempel på interdisciplinaritet, förklarar Wilhelm. Kocken har arbetat med modern kökskonst utifrån recept i medeltida källor och samtidigt försökt förstå medeltida kultur. Kanske mest spännande är den överföring som naturligt sker vid tillagningen; vad betyder egentligen en beskrivning ur källmaterialet som säger ”tillsätt kryddor tills det smakar som det ska”?

 – Saltet är ett jättebra exempel, fortsätter han. På medeltiden saltade man maten till nivåer som för oss hade varit överdrivna och kanske till och med gjort maten oätlig för våra moderna paletter. För den medeltida individen, som ofta åt saltinlagd mat, måste paletten naturligt efter vana av höga salthalter ha varit så pass förändrad att även den mat som serverades färsk behövdes saltas mycket för att inte anses smaklös.

– Frågan blir således vad som kommer närmast den faktiskt medeltida smaken för oss? Om man gör en direkt kopia så saknar vi, genom att inte ha växt upp i en medeltida kulinarisk miljö, de verktyg som krävs för att kunna känna den smaken ordentligt, avslutar Wilhelm.